Ögon och avel; Rikke Bergendahl/Nay-La-Chee’s

Ögon och avel är en serie intervjuer med erfarna uppfödare som har ett aktivt avelsarbete för ögonhälsa. Serien ska visa på olika sätt att resonera kring ögonhälsa vid avel på arbetande siberian huskies och inspirera till en mer öppen och tillåtande samtalskultur i frågan. Intervjun är översatt till svenska, den norska originalversionen finner du i slutet av inlägget.

Rikke Bergendahl på kennel Nay-La-Chee’s ögonlyser och dokumenterar alla sina hundar.

– Låter du ögonhälsa påverka din avel och hur ser din strategi i så fall ut?

Ja det gör jag och det har det gjort sedan jag på allvar började med avel i slutet av 90-talet. På den tiden fanns inte Dogweb (Hunddata), sociala medier, skype, man pratade med andra uppfödare på tävlingar och träffar, kollade hemsidor, ringde eller mailade varandra om hundar. Läste tidningar osv. Jag försökte få in några linjer som inte var samma som *alla* andra i Norge så jag hade kontakt med en del utländska kennlar och i en del länder var det redan då vanligt att ögonlysa och göra gonioskopi. Tyska kennel Alka Shan som hade mycket Seppalalinjer i sina och körde väldigt bra mot blandraser i USA (inte många hade hört om dem här ännu) fick jag en hane från + parade med en annan och rådet från Anne Lise var att aldrig para två hundar med varandra om de hade trånga vinklar. De hade haft en del glaukomproblem på sina seppalahundar men det minskade kraftigt efter att de började med denna rutinen. Det rådet har jag följt. Har haft en del med trånga vinklar och alltid sett till att den andra hunden har haft normala vinklar när jag har använt dessa i avel. Har för det mesta inte haft ekonomi att undersöka samma hund flera gånger men i och med att det nästan inte var någon som undersökte sina hundar överhuvudtaget så tyckte jag att en gång var mycket bättre än att inte undersöka alls. Jag kände också folk som fick ögonsjukdomar på många hundar i kenneln och hade teorier att det kom från en och samma hund som låg längre bak i stamtavlorna och jag hade ingen lust att hamna i det läget själv, jag kände andra där den ena hunden efter den andra blev blind + andra ärftliga sjukdomar.. Man använder trots allt mycket tid och pengar på sin passion så man vill göra vad man kan för att förebygga. Väl medveten om att det inte finns några garantier.

– Har du egna erfarenheter av ögonsjukdomar och hur har det i så fall påverkat ditt förhållningssätt inom avel idag?

Jag har haft väldigt få problem i min kennel, började ögonlysa förebyggande, inte för att jag hade fått problem. Har aldrig haft en hund som ens har behövt ögondroppar, men en tik som var ute på foder fick öppenvinkelglaukom på äldre dagar, efter att hon hade fått en kull. (ögonlyst med normala vinklar). Ägaren hade haft en flatcoated retriever med glaukom så hon upptäckte det snabbt och hunden levde med ögondroppar ett bra tag. Och hanen som hon var parad med fick corneadystrofi efter att först ha blivit ögonlyst utan anmärkning så den kullen gick inte vidare i avel trots att det blev många duktiga slädhundar där. Först i höst drabbades jag för första gången av en allvarlig sjukdom på egen hund, min bästa kommandoledare Graabein, jag kunde inte se att någonting var fel med hans ögon, han var ögonlyst utan anmärkning som ung och blev ögonlyst igen som åttaåring. Då hade han näthinneavlossning (som de blir blinda av), katarakt och diverse blödningar i ögonen. Var troligen någonting allvarligt fel på honom även om det inte syntes på blodproven så han avlivades. Det har varit några få av mina uppfödningar som har drabbats av sjukdom, en fick PHTVL/PHPV deg. 1/PPM (som inte är så allvarligt), en med retinopati, ett par tillfällen av corneadystrofi, en kronisk uveit.

– Hur resonerar du kring ögonhälsa kontra arbetsegenskaper när du planerar din avel? – Följer du upp ögonhälsa i dina uppfödningar och i så fall hur?

Att avla en renrasig hund som siberian husky innebär ju en kombination av många viktiga saker, bruksegenskaper, typ, anatomi, lynne och hälsa. Många här hemma menar att det inte är någon idé att bry sig om ögonsjukdomar för att rasen trots allt är väldigt frisk i förhållande till många andra, och de som får någonting kan ju fortfarande fungera i spann både halvblinda och blinda.. Och man menar att om de är bra draghundar så finns det inga fel med dem. Men det handlar lite om att hålla rasen frisk under kommande år, när alla de ärftliga ögonsjukdomarna finns i genpoolen. Även om undersökningarna inte är kompletta, är det de som vi har tillgång till, det finns inte resurser att forska på sjukdomar inom olika raser på samma sätt som på människor. Och för de ägare och hundar som drabbas av glaukom är det en tragedi. Så jag undersöker alla avelshundar och försöker hitta ögonlysta hanar hos andra, men då är inte utbudet så stort – jag har betalat ögonlysning av andras hanar som jag har velat använda genom åren. Eftersom motståndet mot ögonlysning har varit så stort i Norge har jag inte tjatat på valpköparna utan bara upplyst dem. Men de senaste kullarna har jag sagt att jag betalar tillbaka 1000 kronor av köpesumman om ägaren ögonlyser och gör gonioskopi på hunden.

– Ge exempel på ett specifikt fall i din kennel, där ögonhälsa har spelat in. Hur resonerade du och hur blev det till slut?

Jag köpte in en duktig ledarhane av kända linjer för att använda i avel, utöver att bara gå i spannet. Han hade en ovanligt stark corneadystrofi visade det sig och detta påverkade honom som draghund (blev osäker i starkt ljus och vände spannet) och det påverkade även hela hunden efter en tid (bet efter människor). Så han användes inte. Och efter detta kommer jag inte att avla på corneadystrofi då jag har sett att det KAN slå väldigt illa om de har det i stor grad. Även om flertalet har det i lindrigare form och inte påverkas och kan paras med en fri hund. Snørokk hade en duktig, långdistanskörd ledartik från kullen som jag nämnde tidigare och som vi hade avtal att dela en kull efter, och vi vägde för och emot. Men vi valde att blåsa av!

Jag har gjort en lista på min hemsida, över uppfödda och inköpta hundar som är undersökta genom åren. Med så pass lite problem skulle man ju kunna säga att det är överdrivet och onödigt att undersöka. Men för mig har det varit en självklarhet att göra detta oavsett, för att få veta så mycket som möjligt av det som man inte alltid kan se eller märka.

Tack för dina svar, Rikke! 

——–

Här kan du läsa hela intervjun med Rikkes norska svar:

– Låter du ögonhälsa påverka din avel och hur ser din strategi i så fall ut?

Ja det gjør det og har gjort siden jeg begynte med avel for alvor på slutten av 90 tallet.
På den tiden fantes ikke Dogweb (Hunddata) sosiale media, skype , man snakket med andre oppdrettere på løp og samlinger,sjekket hjemmesider, ringte eller mailet hverandre om hunder. leste tidsskrifter osv. Jeg prøvde å å få inn noen linjer som ikke var de samme *alle* i Norge brukte så hadde kontakt med en del utenlandske kenneler og i en del land var det allerede da vanlig og øyenlyse/gonioskopere. Kennel Alka Shanfra Tyskland, som hadde mye Seppalalinjer i sine og kjørte meget bra på åpne løp i USA (men få hadde hørt om dem her enda)  fikk jeg en hanne fra + paret med en annen og rådet fra Anne Lise var å aldri pare to med trange vinkler med hverandre.De hadde hatt en del glaucomproblemer på sine seppalahunder og de ble betraktlig redusert etter de begynte denne praksisen. Det rådet har jeg fulgt. Har hatt en del med trange vinkler og alltid sørget for at motparten har hatt normale vinkler når jeg har brukt disse i avl. Har for det meste ikke hatt økonomi til å sjekke samme hund mange ganger  men i og med det nesten ikke var noen som sjekket hundene overhode så synes jeg det var langt bedre enn å ikke sjekke. Jeg kjente og folk som opplevde å få øyensykdom på mange hunder i kennelen som var spredt av en avlshund som lå bak mange og hadde ikke lyst til å komme i den situasjonen, jeg kjente andre som fikk den ene blinde etter den andre + andre øyensykdommer som var arvelige. . Man bruker tross alt mye tid og penger på denne lidenskapen så ville gjøre det man kunne gjøre for å forebygge. Vel vitende om at noen garanti har man ikke.

 – Har du egna erfarenheter av ögonsjukdomar och hur har det i så fall påverkat ditt förhållningssätt inom avel idag?

Jeg har hatt svært lite problemer på min kennel, begynte å øyenlyse forebyggende, ikke fordi jeg fikk problemer. Har aldri hatt en hund som har trengt øyendråper selv, men en tispe som var ute på avlsavtale fikk åpenvinkel glaucom på sine godt voksne dager, etter hun hadde hatt et kull. (lyst og sjekket m normale vinkler) Eieren hadde hat flatcoat med glaucom så oppdaget det snabt så hun levde med øyendråper en god stund.Og hannen hun var paret med fikk Cornea Dystrofi etter han var frilyst første gang og så det kullet gikk ikke videre i avl tiltross for mange gode sledehunder der. Først i høst fikk jeg det første alvorlige tilfelle på egne hunder, min beste komandoleder Graabein, det var ikke synlig for meg at det var noe galt med øynene hans , han var frilyst som ung og ble sjekket igjen som 8 åring. Da hadde han netthinneløsning (som de blir blinde av) katarakt og diverse blødningstilstander i øynene.

Var antagelig noe systemisk galt med han også selv om ingenting vistes på blodprøver så han ble avlivet. Har vært noen få tilfeller av sykdom på hunder andre har fra meg,et tilfelle av PHTVL/PHPV deg. 1/PPM (som ikke er så alvorlig) en med workingdog retinopati et par tilfeller av CD, en kronisk uveitt (som du fikk)

– Hur resonerar du kring ögonhälsa kontra arbetsegenskaper när du planerar din avel? – Följer du upp ögonhälsa i dina uppfödningar och i så fall hur?

Å avle en rasehund som SH er jo en kombinasjon av mange viktige ting, bruksegenskaper, type, anatomi, gemytt og helse  Mange her hjemme mener  at øyensykdom ikke er vits å bry seg om fordi   rasen tross alt er veldig frisk i forhold til mange andre, og de som har noe kan jo fungere i spann både halvblinde og blinde…Og man mener at fungerer de som trekkhunder feiler det dem ikke noe. Men det handler litt om å holde rasen frisk i årene fremover , all den stund alle de arvelige øyensykdommene er tilstede i genpoolen Selv om disse testene ikke er fullgode, er de det vi har for hånden, det finns ikke midler til å forske på sykdom på de forskjellige hunderasene på samme måte som sykdom på mennesker. Og for de eierene og hundene som opplever f eks glaucom er det veldig tragisk da. Så jeg sjekker alle avlsdyr  og prøver å finne øyenlyste hanner i andres eie, men da er ikke utvalget så stort- har og påkostet øyenlysning av andres hanner jeg ville bruke gjennom åren Fordi motstanden mot øyenlysning har vært så stor i Norge har jeg ikke mast noe på valpekjøpere bare opplyst om ting. Men de seneste kullene har jeg sagt jeg refunderer 1000 kr av kjøpesummen om eierene   øyenlyser og gonioskoperer hunden.

– Ge exempel på ett specifikt fall i din kennel, där ögonhälsa har spelat in. Hur resonerade du och hur blev det till slut?

Jeg kjøpte in en god lederhanne av kjente linjer for å bruke i avl bl a i tillegg  til i spannet. Han hadde sjeldent sterk CD viste det seg og var affisert av det som trekkhund(ble usikker i sterkt lys og snudde spannet)og hund etter hvert(bet etter folk) Så han ble ikke brukt.Og jeg vil etter dette ikke avle på CD da jeg har sett at det KAN slå ut veldig negativt om de har det i sterk grad.Selv om flertallet har det i mildere grad og ikke er affisert og kan pares med en fri motpart.Snørokk hadde en god, LD kjørt  ledertispe fra det kullet jeg nevnte lengre opp som  vi hadde avtalt å dele et kull etter, og vi tellte på knappene. Men valgte å droppe avl.

Har laget en liste på hjemmesiden min over hunder av mitt oppdrett og i eie som er sjekket gjennom årene. Med såpass lite problem skulle man jo kunne si at det er overdrevet og unødvendig å sjekke. Men for meg har det vært en selvfølge å gjøre dette uansett for å vite mest mulig om det man ikke alltid kan se eller merke.

 

 

Ögon och avel; Maria Gustafsson/Indian Tribe Husky´s

Ögon och avel är en serie intervjuer med erfarna uppfödare som har ett aktivt avelsarbete för ögonhälsa. Serien ska visa på olika sätt att resonera kring ögonhälsa vid avel på arbetande siberian huskies och inspirera till en mer öppen och tillåtande samtalskultur i frågan.

171632_186375641382632_5763875_o
Maria Gustafsson på kennel Indian Tribe Husky´s tror inte att arbetsförmågan försvinner om vi koncentrerar oss på att hålla rasen frisk.

– Låter du ögonhälsa påverka din avel och hur ser din strategi i så fall ut?

Absolut och det är viktigt. De ”synliga” problemen är ju enkla men de dolda är svårare och gör avelsarbetet svårare men tillsammans kan vi göra skillnad. Fler som ögonlyser så vi mer ser hur det är fatt. Genom SKK:s avelsbas och infon där är det enkelt att kolla upp linjer/hundar man vill veta mera om. Har även några vänner jag kan vända mej till för att få rätt information från till exempel andra kennlars hundar utom Sverige. Är grymt dålig på data och kolla runt. Fakta är viktigt.

– Har du egna erfarenheter av ögonsjukdomar och hur har det i så fall påverkat ditt förhållningssätt inom avel idag?

När vi reggade kennel 2001 var vi väldigt medveten om hur vi ville ha våra huskys. Hur de skulle vara för att fungera i vår turistverksamhet. Vi hade hittat några vi ville avla på som var otroligt fina, duktiga, snälla, ja allt vi ville ha. Vi ville göra det rätta och ögonlyste då ett gäng hundar 2005. Det visade sej att en äldre hane hade katarakt (vilket vi idag förstår var av ålder säkerligen) och den andra var en tik som vi tänkte bland annat bygga vår avel på. Från början var det katastrof så kändes det. Hade gärna velat prata med någon att vi skulle kunna diskutera lite runt detta men det var då lite som idag. Antingen existerade inga fel eller så var nog detta jordens undergång. Det tog ett tag att landa men det har format hur vi tänker idag. Vi läste mycket och pratade med flera veterinärer men det bästa och nyttigaste var att prata med andra hundägare med andra raser som redan gått genom detta. Det gav största kunskapen och trösten och orken att gå vidare. Det är trots allt en frisk ras fortfarande.

– Hur resonerar du kring ögonhälsa kontra arbetsegenskaper när du planerar din avel?

För oss har detta varit viktigt och en utmaning. Vi har genom åren ögonlyst massor med hundar även de vi kastrerat bara för att få en överblick av det vi hade och vi ville gå vidare på. Idag vet vi också att det kan ploppa upp även om föräldrarna är ögonlysta MEN vi tycker det ändå är viktigt och inte alls bortkastat. Dessa tillfällen ber vi alla valpköpare ögonlysa så vi vet att det varit bara en…vi vet ju inte hur detta går till/nedärvs än men det är jag övertygad om att den kunskapen kommer. Dessa gånger har jag känt att det är ok att para på syskon som är ögonlyst UA. Tror inte alls att arbetsförmågan försvinner om vi koncentrerar oss på att hålla rasen frisk. Det är MÅNGA som kör med sina hundar och jag tror lite ibland dessa ”hobbykörare” glöms bort. Det finns de som tävlar, de som kör turister och är extremt aktiva. Sedan finns det de som är otroligt aktiva som har superfina hundar men som kör bara för att det är roligt. Jag tror och är övertygad om att vi är rätt många som värnar om rasen och håller den frisk och levande. I andra länder är det krav på ögonlysning och även gonioskopi och i dagsläget är det lätt att importera/exportera så vi kan byta hundar/avelsmaterial/kunskap.

– Följer du upp ögonhälsa i dina uppfödningar och i så fall hur?

Vi har sålt mycket utomlands senaste åren och de har ofta krav på ögonlysning. De som ej ska avla har vi bara sagt att det vore bra men inte ställt några krav. Där vi själva vet att det blivit något informerar vi alltid ”släkten” och vill att de ögonlyser. Detta för att se om det är ett shit happens fall eller om det är flera.

– Ge exempel på ett specifikt fall i din kennel, där ögonhälsa har spelat in. Hur resonerade du och hur blev det till slut?

Se ovan. För oss var detta stort och för andra också och det pratades mycket. Vi valde att avsluta vår avel på våra hundar och ingen annan som vi sålde har gått i avel. Det här är ju nu länge sedan. Valde då att köpa in några andra men den stora förändringen kom när vi köpte Bulldozer of Jedeye av Jennifer och Blake. Då föll poletten ner – så här ska våra hundar vara. Tror ibland oavsett vad man håller på med måste ändra strategi och snegla lite åt andra håll. Lätt att bli hemmablind på olika sätt. Det finns många fina, friska hundar där ute 😊

Ögon och avel: Camilla Eklund Engvall/Wild Tribe’s

Ögon och avel är en serie intervjuer med erfarna uppfödare som har ett aktivt avelsarbete för ögonhälsa. Serien ska visa på olika sätt att resonera kring ögonhälsa vid avel på arbetande siberian huskies och inspirera till en mer öppen och tillåtande samtalskultur i frågan.

“Det var fritt att avla vidare på ögonlysta valpar men jag avslutade linjen för att vara säker”. Camilla Eklund Engvall på kennel Wild Tribe’s

– Låter du ögonhälsa påverka din avel och hur ser din strategi i så fall ut?

Ja det gör jag, försöker att aldrig para en hund före 4 års ålder då ögonsjukdomar uppkommer runt den tiden. Samt att man sett mer av hunden såklart 🙂 Gör alltid ögonlysning på de jag tänker para åtminstone de jag äger själv, skulle önska att även hanhundsägaren om någon annan äger den också skulle ögonlysa men kan inte kräva det i dagsläget då rasen inte har det som krav.

Skulle också önska att alla valpar jag fött upp ögonlystes så man kunde följa en statistik för kullarna. Några är ögonlysta och alla är hittills UA. En fundering är att kanske också börja göra gonioskopi för att verkligen se om det finns tendenser på ögonproblem.

– Har du egna erfarenheter av ögonsjukdomar och hur har det i så fall påverkat ditt förhållningssätt inom avel idag?

Jag kan inte säga att jag har mycket erfarenheter mer än två hundar, den ena en hane, King som hade corneadystrofi, vilket innebär en fettinlagring i hornhinnan. Denna hane blev helt blind framåt men såg bra i periferin. Konsulterade en ögonspecialist Nils Wallin Håkansson om denne hane då det redan fanns kullar efter honom. Enligt Nils var det fritt att avla vidare på fria valpar men kanske kolla lite extra så ingen utvecklade corneadystrofi. Visade sig senare att ett barnbarn fick det men ingen annan. Dock avslutade jag aveln på den linjen för att vara säker.

Den andre en tik, Freja jag fött upp som fått ytlig punktformig keratit vilket är gråa prickar eller hinna över hornhinnan, det är en kronisk inflammation av hornhinnan. Enligt veterinärer ska detta ej vara ärftligt och det har inte visat sig på syskon eller deras avkommor.

– Hur resonerar du kring ögonhälsa kontra arbetsegenskaper när du planerar din avel?

Arbetsegenskaper prioriterar jag högt likaså med den mentala statusen, men skulle heller aldrig para på en hund med ögonfel om det är känt. Kan ju vara så att den hund jag parar med inte är ögonlyst och det inte syns på hunden i allmänhet.

– Följer du upp ögonhälsa i dina uppfödningar och i så fall hur?

Jag kan inte säga att jag direkt gör det inte så att jag önskar det av mina valpköpare men några gör det ändå. Tittade statistiken och av 63 egenuppfödda siberian huskies har 23,8% ögonlysts och dessutom visat UA.

– Ge exempel på ett specifikt fall i din kennel, där ögonhälsa har spelat in. Hur resonerade du och hur blev det till slut?

Vill på denna fråga hänvisa till svaret ovan som gällde om King med corneadystrofi och Freja med ytlig punktformig keratit.

Tack för dina svar, Camilla!

Ögonlysning och seriös avel

Vi kan värdera många olika egenskaper i avel.

Jag har en stark tro på att de allra flesta uppfödare vill avla på friska hundar. Visst så finns det en stor mängd olika egenskaper man kan värdesätta i avel! Social förmåga, arbetsegenskaper, trygghet, exteriör och aptit är några. För siberian husky är arbetsegenskaperna ofta centrala och högt prioriterade. De uppfödare som har tänkt så långt att de gör prioriteringar i sin avel, tänker jag är förhållandevis seriösa. De har förhoppningsvis även den inre spärren att inte avla på en sjuk hund – och ambitionen att avla klokt på en hund som bär på anlag för sjukdom.

Att ta en hund ur avel när den visar en sjukdom, är ingenting mer komplicerat än sunt förnuft. Det är till och med olagligt i Sverige att avla på en sjuk hund. Men tänk om hunden bär på en sjukdom som kommer att visa sig först efter avel? Eller om den har en sjukdom som inte är synlig? Märkbar? Det är nu vi kommer till de mer kluriga frågorna. Hälsotesterna.

Siberian husky är en arbetande hund med polara egenskaper. Foto: Nicole Fhors // Raxeira’s

En av de hälsotester som uppfödare har tillgång till, är ögonlysning. Ögonlysning är en undersökning som en specialiserad veterinär kan utföra. Veterinären lyser in i ögat med en lampa och genom särskilda linser går det då att se ett begränsat urval av ögonsjukdomar. Att en hund har blivit ögonlyst utan anmärkning betyder inte att hunden är och förblir frisk i ögonen. Det betyder bara att den tillfälligt är frisk från dessa enstaka, mätbara, sjukdomar. Några av sjukdomarna är bevisat ärftliga medan några är mer diffusa i ärftligheten. För siberian husky så finns det dokumenterade fall av dessa sjukdomar. Men det förekommer även sjukdomar som inte syns på ögonlysning. Sjukdomar som ännu är helt outforskade.

Det ligger mycket känslor i ögonlysningsdebatten. Om vi ska måla världen i enbart svart och vitt så är det lätt att gruppera de två sidorna i debatten. Å ena sidan de som menar att hälsotester självklart ska utföras, och som även lätt får stämpeln att inte vara intresserade av huskyns dragegenskaper. Å andra sidan de som menar att hälsotester inte ska vara obligatoriska, och som lätt får stämpeln att de är beredda att avla på sjuka hundar så länge de är duktiga draghundar.

I SKK:s register är Diva en hund med ögon utan anmärkning. Idag har hon inga ögon kvar.

Men nu är världen inte svartvit. Det finns en stor skara av grå nyanser däremellan. Det är inte så konstigt egentligen. Frågan handlar dels om hur mycket hälsotester ska användas och vilken prioritering detta ska ha i förhållande till andra egenskaper så som dragegenskaper. Men frågan handlar också dels om hur stor del av detta ansvar som ska ligga på den enskilde uppfödaren – och hur stor del av ansvaret som ska ligga på rasklubben. En rasklubb har nämligen möjligheten att sätta krav på hälsotester för avelshundar.

Tester visar inte okända sjukdomar

Jag har själv erfarenhet av en av de outforskade sjukdomarna. Min nu åttaåriga Diva är helt blind sedan ettårsåldern. Två av hennes tre systrar är också blivit blinda. Utöver dem så finns det ett antal, jag känner idag till ett tiotal siberian husky-tikar med liknande sjukdomsförlopp och med blindhet som följd. Ögat får en inflammation och plötsligt går kroppens eget immunförsvar till angrepp. Ögat fylls med vätska och trycket blir så högt att näthinnan lossnar. Ögat är nämligen en mycket känslig del av hundens kropp. Detta förlopp heter i fackspråk ”glaukom” och låter till vardags som en enda sjukdom. Men glaukom finns i många varianter och kan bero på ett antal olika bakomliggande sjukdomar.

Diva är ögonlyst utan anmärkning. Hon är registrerad som ögonlyst utan anmärkning i SKKs databas. Hon ser på pappret ut som en hälsotestad och frisk siberian husky. Men i verkligheten så har hon inte ens några ögon kvar.

Hur många siberians lider av glaukom idag?

Ingen obligatorisk ögonlysning hade räddat Diva. Ingen hade kunnat förutse att detta skulle hända. Hennes båda föräldrar är helt friska. Ingen har gjort fel! Men vi måste lära oss någonting av det som har hänt. Diva och samtliga hennes syskon är givetvis borttagna ur avel, efter önskan av uppfödaren. Jag har haft en oerhörd tur och haft öppna, kloka och engagerade uppfödare rakt igenom. Och det är här som jag tänker att vi börjar närma oss ämnet för det här blogginlägget. Att vara en seriös uppfödare.

Hur stort är problemet med egentligen?

Visst kan vi arbeta för att rasklubben ska instifta krav på ögonlysning på avelshundar. Det är såklart positivt att kontrollera hälsan på hundar, i synnerhet inom raser som uppenbart har problem. Men har siberian husky problem? Är vår ras överrepresenterad när det gäller olika, eller särskilda, ögonsjukdomar? Denna statistik finns inte idag. Det är därför ännu omöjligt att svara på huruvida vi har ett problem eller ej.

Två duktiga hundar som aldrig har gått vidare i avel.

Rasklubben konstaterar i sin avelsstrategi, RAS, att 14% av de ögonlysta huskysarna har problem med olika ögonsjukdomar. Statistiken är baserad på 634 ögonlysningar under perioden 1990-2011. Denna statistik säger dock ingenting om den bakomliggande orsaken till ögonlysningen. Om de flesta ögonlyser sina hundar enbart när någon sjukdom har uppstått så blir ju den totala statistiken missvisande. Det är svårt att idag bedöma huruvida problemet är så stort att det motiverar ett krav på ögonlysning.

Gömmer sig bakom godkända resultat

Vad skulle det få för följder om ögonlysning blev obligatoriskt? Jag vill tro att en medveten uppfödare ögonlyser sina avelsdjur oavsett om rasklubben kräver detta eller ej. För en ny uppfödare kan ett krav från rasklubben skapa medvetenhet om huruvida hunden lider av några av de (lysningsbara) ärftliga ögonsjukdomar som är representerade inom rasen. För en oseriös uppfödare kommer ett krav från rasklubben att sätta käppar i hjulet för enstaka avelshundar som har specifika ögonsjukdomar. Dessa är de positiva följderna av ett ögonlysningskrav.

Värre är det med de negativa konsekvenserna. För den medvetne uppfödaren gör ett krav ingen skillnad – den ögonlyser oavsett om rasklubben kräver detta eller ej. En okunnig uppfödare däremot kan, med en godkänd ögonlysning, luras att hunden är helt fri från ögonsjukdomar – och därmed inte känna behov av att undersöka om där finns syskon, föräldrar eller andra nära släktingar som har drabbats av till exempel glaukom. Det blir en falsk trygghet. Och en oseriös uppfödare kan till och med – trots vetskap om att det förekommer ögonsjukdomar i nära släktled – förneka detta och samtidigt stolt gömma sig bakom ett godkänt resultat på ögonlysning..

Tre av hundarna i SM-guldspannet har ögonsjukdomar. Två har sjuka syskon. Hur stort är mörkertalet inom rasen? Foto: Malin Granqvist

Att instifta obligatorisk ögonlysning är såklart positivt, då alla måste ögonlysa sina avelshundar. Det är bra för att stoppa avel på hundar med just detta fåtal bevisbara sjukdomar. Men om vi vill uppmuntra till riktigt seriös avel så är ögonlysningen en droppe i havet. Vi når bara ett fåtal synliga ögonsjukdomar genom ögonlysningen. Nej, om vi vill ha riktigt seriös avel så måste vi gå en annan väg.

Ärlighet varar längst

Jag har blivit varnad för att prata öppet om sjukdomar. Och varningarna stämmer. I samtal med erfarna uppfödare av andra raser, går det att vara helt öppen och prestigelös i dessa diskussioner. Erfarenheten är ganska entydig. Uppfödare som är öppna, inom sin ras, om förekommande sjukdomar riskerar att få en stämpel på sig. Ryktet går. Ingen vill köpa valp av en uppfödare vars tidigare valpar har drabbats av någon sjukdom. Jag har hört flera gånger hur hela linjer döms ut i det allmänna snacket. Detta gynnar ingen!

Sanningen är att alla hundar kan drabbas av sjukdom. Ibland beror det på oklok eller oseriös avel, men oftare handlar det om den genetiska slumpen. Alla kan drabbas. Du likaväl som jag. Men vi vill ogärna berätta om sjukdomarna som förekommer. Vi vill inte ställa frågan inför avel. Det är ett känsligt ämne och kan lätt tolkas som ett påhopp. Men det är det enda sättet att på riktigt, in på djupet, försäkra sig om att bedriva seriös avel. Att prata om de sjukdomsfall som har uppstått – oavsett synlighet på ögonlysning. Att diskutera och hitta bra strategier för klok avel på nära släktingar. Att vi blir duktiga på att skilja på genetisk slump och faktisk arvbarhet. Att göra det till ett naturligt och självklart, vardagligt samtalsämne. Att börja prata med varandra.

Kan vi skapa en sådan kultur?