Arkiv

Berikning för Turbohjärnor

Turbo har ett ovanligt stort föremålsintresse för en siberian husky.

Jag har aldrig haft en husky som Turbo. Han är så lugn och filosofisk, men samtidigt oerhört pysslig. Tänk Ernst Kirchsteiger. Varje morgon har han hittat på någonting nytt i hundgården. Han flyttar på saker, gräver upp, gräver ner. Han samlar på saker, leker, undersöker. Ibland när jag tjuvkikar, ser jag honom kasta leksaker åt sig själv. Hämta dem. Kasta dem. Fånga dem. Han är som en katt som leker med en fjäril.

En leksak hänger lite otillgängligt under liggbordet..

Turbos kreativitet gör att han har ett behov av stimulans på en helt annan nivå än jag är van. De andra hundarna sover en stor del av dagen, särskilt under arbetsperioden. De har någon leksak och naturmaterial som berikning i sina hundgårdar men det är sällan någonting de använder. När de är i hundgården så vilar de. Men Turbo.. Jag ser så mycket potential i hans iver att upptäcka världen omkring sig. Han tycker om att jobba med munnen, med läpparna. När vi gosar vill han allra helst pilla på mina örhängen, försiktigt ta öronsnibbarna i munnen och känna lite. Turbo tänker och har en öppenhet som jag tror kan göra honom till en riktigt duktig ledarhund.

Bitspiralen har annorlunda yta och känns säkert extra rolig att tugga på.

I helgen ägnade vi en heldag åt att låta kreativiteten flöda. Målet var att Turbo ska ha många olika saker att pyssla med, när han känner att andan faller in. Det är några saker som är viktigt med berikning. Det ska inte vara någonting som hunden kan skada sig på såklart. Det ska helst inte vara saker som kan skapa konkurrens, även om jag har valt att ha Turbo tillsammans med Kite som inte är så intresserad av prylar i allmänhet. Det ska gärna vara saker som rör på sig, kanske lite svåra att komma åt. Saker som han kan undersöka med munnen såklart. Saker som är tåliga, som inte kan gå sönder och hamna i magen. Med den utgångspunkten satte vi igång.

Ett delvis nedgrävt däck ger Turbo lite extra att tänka på när han rör sig i sin hundgård.

Berikning behöver inte alltid vara leksaker. Jag tänker många gånger att berikning är sådant som gör att hunden bryter mönster i tillvaron. Att den måste anstränga sig lite mer, för att göra sånt som den redan gör i vardagen. Det kan vara att kliva över en stock för att komma till vattenskålen. Att få böja sig eller klättra för att nå en leksak. Att få krypa för att komma in i kojan. Turbo fick ett däck i sin hundgård. Det kommer att vara ivägen när han ska röra sig mellan matskålen och kojan. När han börjar lyfta på benet lite mer så kan han säkert också kissa på däcket. Inuti däcket kan ibland saker också gömmas.

Slangringarna tål att bitas på och kan rullas med både mun och tass.

Catti satte igång min fantasi när hon började prata om lekparker för barn. Det finns så många saker som är roligt för barn att upptäcka, utan att vara särskilt komplicerade. En hund har ju intelligens som ett barn – så varför inte få upptäcka världen på samma sätt? Från en lekpark fick jag idén med rullar. Dessa tål att tuggas på, men kan även rullas och flyttas i sidled – både med mun och tassar.

En linbana med leksak som går att både rulla och flytta från sida till sida.

Amanda gjorde en linbana med en leksak på. Den här går att nå både från marken och hundkojan, men båda alternativen kräver balans och koordination. Den sitter en bit upp från marken och rör sig mer irrationellt än vad rullarna ovanför gör. Leksaken i sig är också god att tugga på – men även väl beprövad i flocken sedan flera månader tillbaka.

Är du nöjd med din nya lekpark, Turbo?

Den sista berikningen blev en stor stubbe med godishål i, inspirerad av Raxeira’s. Stubben var först avsedd att hänga upp, men den var så stor och tung att den skulle kunna skada en hund om den kom i gungning. Istället fick den ligga direkt på marken. Men hålen var inte så spännande, visade det sig. Turbo hade sin egen idé om hur berikningen skulle användas. Det roligaste var nämligen att släpa den mycket tunga kubben fram och tillbaka i hundgården. När allt kommer omkring så är det ju inte vi människor som är experterna på vad som berikar livet för en Turbohjärna. Det bästa är ju när han själv får låta sin kreativitet flöda. Såhär såg det ut till slut, när Turbo fick börja berika sig.

Annonser

Hundgårdshund – av ren kärlek.

IMG_8874

Jiepeer’s Sauron gillar halmen lika mycket som soffan.

Det var en tjej som skrev ett inlägg på Facebook igår. Hennes granne hade hotat med att anmäla henne för att hon hade sin hund ute i hundgård om dagarna. Hundgården hade godkända mått, en koja och upphöjd liggplats. Allt som krävs enligt våra svenska djurskyddslagar. Vad var det grannen ville anmäla?

Jag kan givetvis inte alla fakta kring just precis detta fall. Men det är inte första gången som jag möter den här frågan. Mina hundar bor också ute om dagarna, någonting som jag med jämna mellanrum behöver argumentera för.

Jag kan förstå detta. Att man som ägare av en innehund kan tycka att det är rent djurplågeri att lämna sin hund utomhus om dagarna. Instängd i en gård av nät och med en liten träkoja att ligga i. De flesta hundar som lever ett liv inomhus skulle troligen bli helt förkrossade av att bli lämnade sådär. Utestängd, utan mänskligt sällskap. Nej, ingen innehund ska tvingas att bo i hundgård. De är givetvis vana vid, och anpassade för, ett liv inomhus.

Ett liv som VI har vant dem vid.

En hund som lever i flock behöver inte ”läsa tidningen”. Den lever i tidningen.

Kommer ni ihåg hur hundar levde i det vilda? Nej, ingen av oss minns den tiden – det är flera generationer sedan. Vi är få som har fått uppleva att se hundar i sitt naturliga tillstånd numera. Men jag vill tro att de flesta av oss har läst, hört eller åtminstone kan räkna ut hur hundar en gång i tiden levde. De flesta hundar levde i flock, höll sig till ett särskilt territorium och trivdes bra med det. Nu är detta helt och hållet min egen gissning, men när de sökte sig till människan så var det nog inte i huvudsak för att få komma in och ligga i soffan. Inte heller för att få gå koppelpromenader och ”läsa tidningen”. Nej, de sökte sig till människan för att få mat.

Sedan den dagen så har vi följts åt, vi människor och hundarna. Alltmedan utvecklingen har gått framåt så har hundarna mer och mer anpassat sig efter vår mänskliga värld. De är verkligen fantastiska för detta. Tänk vilka trofasta och vänskapliga kompisar vi har fått! Hundarna har inte bara anpassat sig för att leva ett liv tillsammans med oss. Många hundar har även anpassat sig till att arbeta för oss på en mängd olika sätt.

DSCN4199

De flesta hundar är anpassade till livet i den mänskliga miljön.

Det finns olika sätt att leva med en hund. Det vanligaste vill jag tro är att ha dem som sällskap. Som en familjemedlem i det vardagliga människolivet. Många hundar trivs otroligt bra med detta, älskar sin familj, myser hemma i soffan medan husse och matte jobbar och hoppar av lycka när det är dags att gå ut och ”läsa tidningen”. Det är fantastiskt att hundar kan ge och få så mycket glädje i livet! Jag vill inte ta detta ifrån någon. Det är verkligen vackert.

Så jag kan förstå detta. Jag kan förstå att man som ägare av en innehund kan tycka att det är rent djurplågeri med utehundar. Därför måste jag ändå skriva. Jag vill förklara och ge perspektiv. Hundarna var nämligen från början inte ett inomhusdjur. Deras favoritsyssla var inte från början att ta en promenad och ”läsa tidningen”. Många hundar lever det livet idag och är väldigt lyckliga med det. Men många hundar har ett annat typ av liv – och kan vara lika lyckliga för det!

En hundgård är lika stor som en mindre lägenhet. Den har en plats där hunden kan hoppa upp och sitta när den vill spana på fåglar, förbipasserande människor, bilar och djur. Hundgården har en koja där hunden kan söka skydd mot väder och vind, isolerad och fylld med värmande halm. Det är ”hundens naturliga liv” i en lyxversion med maten serverad och daglig aktivitet i form av flockliv och arbete för den som önskar.

Jag älskar alla mina hundar djupt! Det är av kärlek som jag vill låta dem leva utomhus, i naturen som de älskar så mycket.

Jag förstår att en mjuk soffa och koppelpromenader är ett stort behov för många hundar. Men det är i grund och botten inte naturliga behov för hunden som art. Hundar vänjer sig vid livet med oss människor så som vi lever det. Det är det fina med denna älskade varelse! Men när vi börjar tycka att det är djurplågeri att låta hundar leva ett liv som ligger närmare deras naturliga ursprung, då har vi någonstans hamnat på avigsidan. När vi tycker att hunden som art har det bättre när den är ensam i en lägenhet än när den sitter utomhus på en koja och tittar på fåglarna – ja då måste vi nog fundera en gång till. Visst så stämmer det på många hundar. Men det är för att de har vant sig vid en annan typ av liv. Ett mänskligt liv.

Hur kan det vara djurplågeri att låta hundar vara hundar? Det finns självklart lägen där även en hundgårdshund behöver vara inne. Den kan vara sjuk, få omtanke och vård. Den kan vara gammal och frusen. Den kan sakna päls som en följd av att den har anpassat sig till livet med människan – som individ eller som ras. Själv så har jag mina hundar inomhus ofta. Flera timmar varje dag. Ibland försöker jag att ha dom inne på natten med, men oftast med följden att de väcker mig på natten och vill gå ut till sina kojor. Då får jag ge vika med mina mänskliga vanor och släppa ut dem.

Så tänk en gång till? Ett annorlunda liv behöver inte alltid betyda att det är ett sämre liv. Kom ihåg hur flexibla och anpassningsbara våra älskade hundar är! Jag låter mina hundar bo ute. Om jag bara följde mina egna känslor och lät min kärlek till dem ta över så hade jag haft dem inne hela tiden. Men de är vana att bo ute. De älskar att vara ute. De vill gräva, bädda i sin koja, kura ihop sig jämte sin kompis och borra in nosen i svansen. De vill andas frisk luft och vakna mitt i natten för att rulla sig i den nyfallna snön. Tänk en gång till? Ibland kanske saker inte är så som vi människor först tror, med vårt mänskliga perspektiv på hunden och livet.

Vi älskar våra hundar, både du och jag. Vi vill båda ge dem de allra bästa. För din hund betyder det att ligga i soffan. Att få gå ut och ”läsa tidningen”. För min hund innebär det att få uppleva naturens alla skiftningar. Väder och vind. Att andas frisk luft. Att leka med sina flockvänner och att få springa långt och fort i sele. Jag låter mina hundar leva utomhus. Av ren kärlek.

.

Royal Canin

Om att ha hundar tillsammans

IMG_9767

Vovvar som gillar varandra! Gunne, Kit och Pila.

Det var ett intressant inlägg i Facebookgruppen ”Draghundsfolk och hundmänniskor” häromdagen där en tjej frågade hur vi håller hundarna, vi som har sex hundar eller fler. Hur lever de och hur gör vi vid löp?

Det är intressant att läsa svaren och vi verkar tänka väldigt lika. När man lever i en flock så måste man nämligen vara medveten om att hundar inte alltid gör som man förväntar sig. Det kan många gånger komma som en chock för en hundägare när lilla gulliga lurvtotten plötsligt reagerar instinktivt och skarpt ”utan minsta förvarning”. Men sådant händer! Hundar är hundar och reagerar så som hundar gör. Därför är det viktigt att tänka efter en gång extra när man har många hundar tillsammans.

IMG_0359

Folke och Kit pysslar om Gunne lite..

En erfarenhet som jag verkar dela med många andra är att jag inte gärna har fler än två hundar tillsammans utan uppsikt. Då menar jag utan uppsikt på ett sådant sätt att jag varken hör eller ser dem, till exempel medan jag är på jobbet. Om två hundar råkar i bråk med varandra så kan de givetvis bli skadade och det finns alltid en viss risk att det går riktigt illa. Men om tre hundar råkar i bråk med varandra så är det väldigt lätt hänt att det blir två-mot-en-situation vilket såklart orsakar betydligt större skador – både fysiskt och psykiskt. Jag undviker gärna detta på ett enkelt sätt genom att enbart ha dem två och två tillsammans.

Nu är det en sak att få det att fungera rent säkerhetsmässigt, två och två, det är ändå inte så fasligt svårt. Men jag vill gärna att mina hundar inte bara ska acceptera varandra utan faktiskt trivas bra ihop! Det är viktigt för deras vardagliga välmående men även för prestationen. Det blir några timmar om dagen som vovvarna spenderar tillsammans i hundgårdarna och bäst är såklart om de timmarna är trygga och glada timmar. Men hur gör man det?

Att hundar är vänner beror på två saker tänker jag. Dels att de i grund och botten gillar varandra som individer och dels att de i sin omgivning inte har så många saker att bli ovänner om. Jag tror inte på rangordning och jag tror inte att hundar gör saker bara-för-att. Jag tror att hundar i utgångsläget gärna vill vara vänner – åtminstone huskies – och att om de blir ovänner så är det i regel bråk om specifika saker. Det kan vara mat, leksaker, liggplatser eller andra resurser. Fysiska eller praktiska saker som båda vännerna gärna vill ha tillgång till, kan man säga.

I min värld är det väldigt viktigt att kontrollera miljön just av den orsaken. Jag vill ju gärna ha berikning i hundgårdarna men vill ändå inte riskera att det uppstår konkurrenssituationer. Det är en hårfin balansgång! Urtuggade ben och vedkubbar är intressanta men inte tilläckligt attraktiva för att faktiskt börja slåss om verkar det som. Dessa finns i varje hundgård. Jag har också hängt upp långa repknutar som hundarna kan tugga på och dra i. Det skulle kunna bli konkurrens om dessa om de låg löst i hundgårdarna, ni vet, en hund tar tuggknuten och bestämmer sig för att ligga i kojan och tugga och sedan vill nästa hund ha samma knut.. När knutarna hänger i luften så går det inte att ”äga” de på samma sätt och därmed är konkurrenssituationen avväpnad.

IMG_8295b

Tuggknutarna hänger fast för att inte bli för lätta att ”äga”.

För att hundarnas vardagsliv i övrigt inte bara ska fungera men även ge dem en stimulerande och trygg tillvaro så finns det ytterligare några saker jag tänker på. Av praktiska och konkurrensskäl parar jag i första hand ihop rumskamrater efter hur vovvarna äter. Hundar som äter långsamt får bo tillsammans med andra som äter långsamt och de snabba med de snabba. En typisk konkurrenssituation är ju annars om en hund har ätit upp sin mat medan den andra väntar och vaktar på sin. Jag skulle gissa att mat är en av de vanligaste orsakerna att hundar börjar bråka med varandra. Men det handlar också om att jag vill försäkra mig om att alla hundar får i sig den mat de ska! Annars är ju risken att en av hundarna äter upp bägges mat dag efter dag..

I andra hand så väljer rumskamraterna varandra. Det är ganska tydligt vilka av hundarna som trivs bäst ihop, eller som åtminstone accepterar varandra mest. Jag försöker undvika att ha hundar ihop som leker och busar för mycket – jag vill gärna att hundgårdarna är en viloplats för att balansera den annars så aktiva tillvaron vi har. Varmast i hjärtat blir jag när jag varje kväll ser rumskamraterna krypa in i samma koja och kura ihop sig tillsammans inför natten.

Såhär ser det ut i verkligheten,  i flocken som den är just här och nu:

Pila och Kit bor tillsammans. De har valt varandra från första stund och lyfter verkligen varandra både till vardags och i arbete. De är väldigt jämna i maten, båda äter Marathon 5000, lika mycket och lika länge. De delar alltid koja eller sitter tillsammans tätt ihop på bordet.

IMG_3501

Gunne har börjat att leka, inte bara med Gantu men även med de andra hundarna.

Gunne och Gantu bor tillsammans. Det har varit så tydligt på Gunne, ända från början, att hon tycker extra mycket om killar. Men hon är inget matvrak så varken Folke eller Sauron har varit något alternativ som rumskamrat – de hade ätit upp all hennes mat direkt. Men Gantu, han passar Gunne perfekt! När Gantu flyttade in så var det som att Gunne vaknade till. Hon började leka, inte bara med lillkillen utan även med resten av hundarna! Gunne och Gantu delar alltid koja nattetid och är väldigt lugna tillsammans i hundgården.

Diva och Sauron är en liten speciallösning. Diva är inte sådan att hon knyter an nåt särskilt varken till människor eller hundar – hon är en oerhört självständig och oberoende hund. Men vissa hundar accepterar hon och kan släppa nära inpå mer än andra. Sauron är en sådan. Sauron i sin tur älskar att vara på taket på den stora kojan. Det är faktiskt mer av den anledningen som han får bo tillsammans med Diva – att han är så förtjust i hennes hundkoja. De två äter helt olika mat; Sauron äter kraftiga Marathon 5000 medan Diva äter förhållandevis lätta Trail 4300. För att inte riskera att Diva får i sig för kraftig mat så blir Sauron serverad sin mat uppe på sitt tak, där inte Diva kommer åt.

Folke och Tvilling är de två hundar som äter allt på nolltid och är beredda att försvara sin mat om de behöver. De passar varandra bra då de glufsar i sig maten omedelbart och sedan inte har någonting att varken stjäla eller försvara. Dessa två har inte heller lika mycket ben och kubbar i sin hundgård för att undvika konkurrenssituationer. Tvilling kan vara ganska tuff och fostrande men Folke är en sann fredsmäklare – ibland undrar jag om han är riktigt taktisk eller bara korkad.. 😉 När Tvilling gormar så står han bara där med sina blanka stora hundögon och ser söt ut till hon är färdigpratad.

Ja, såhär tänker jag om att ha hundar tillsammans. Vi har mycket sällan slagsmål här hemma och det kanske beror på att hundarna i grund och botten är snälla mot varandra men jag tar även gärna det säkra före det osäkra och ser till att inte miljön provocerar fram osämja. Under löp så blir det givetvis en och annan förflyttning men fortfarande med samma grundtankar – skillnaden är dock att jag givetvis måste se att även en löptik är en resurs värd att konkurrera om. Ungtupparna Folke och Sauron går därför inte tillsammans under löp. Även om de gärna leker och umgås problemfritt i vardagen så finns där en risk att de blir osams när hormonerna strömmar till.

Balans

image

image

Jag har funderat en hel del på hur det kommer sig att alla hundarna har varit helt skadefria under vinter trots att jag stundom har pressat dem ganska hårt i träningen. Det sägs att det är farten som ger skador men sista passen innan tävling vill jag ladda dem med mycket fartkänsla ändå. Jag har funderat på hur hårt jag ska våga köra dem och till slut bestämt mig för att det får bära eller brista. Med bra grundträning ska hundarna hålla. Så det blev flera rejält fartiga (25+) långpass. Och hundarna höll!

Av den anledningen sitter jag nu och funderar över vad den bra grundträningen innebär mer konkret. Simningen är för mig en given faktor! Men det finns även några andra saker som har fått mig att tänka efter senaste dagarna. Just nu har vovvarna mycket överskottsenergi som de gör av med i vilda jakter över stock och sten i trädgården. De kommer i sådan våldsam fart att jag är livrädd att de ska snubbla eller springa in i någonting. Men på ett mirakulöst sätt har det inte hänt någon olycka. När jag har tagit mig tid att verkligen studera dem ser jag dock att de har en otrolig kroppskontroll. De kan springa under, mellan och över hinder med ynka centimeters marginal. Kan denna lek och fria jakt vara en del av grundträningen? Ja varför inte?

En annan sak som jag har med mig från agilityn är balansträning. Koordination och balans är stora hjälper för en hund att undvika skador. Vi tränar ju lite balans på pilatesbollen och andra föremål men jag vill få in balans mer som ett naturligt inslag i vardagen. Dags att bli kreativ! Jag har tidigare gjort en enkel balansplatta genom att lägga en eu-pall på ett bildäck men nu vill jag utveckla det vidare. Här ser ni produkten av det hela! Ett ATV-däck fastskruvat mellan två pallar och sedan en förstärkning av board ovanpå för att likna ett bord eller en platå.

Två av hundgårdarna har nu fått denna typ av bord, Kit och Saurons samt Tvilling och Folkes. Gissa om unga killarna gillar sina nya bord? Att Sauron och Folke ligger på borden är nu mer regel än undantag. De använder borden att hoppa på under lek, balansera på när det är dags att gosa eller ligger så stilla och vilar lite gungandes på dem. De verkligen älskar sina nya balansbord! Man kan nästan tro att själva balansmomentet i sig är en del av tjusningen för dem.

Annars är ju stenmuren en klassiker. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun! Det är stora stenar, små stenar, kantiga stenar, stenar som vickar, stenar som rullar. Det är en stor utmaning att klättra på muren. Även denna utmaning är en av favoriterna bland vovvarna! De spenderar mycket tid på muren både i lek och för att undersöka saker.

Detta är vår vardagsträning idag, sista veckan innan vi börjar träna simning på riktigt igen. Lättsam men berikande och stärkande övningar som kräver väldigt lite av mig men som ger mycket för vovvarnas del. En riktig sommarlovsaktivitet! 🙂

Bygg din egen hundgård

image

Vi har fått flera frågor kring hur vi gör när vi bygger hundgårdar. Det är inte något särskilt komplicerat bygge utan jag vågar påstå att även den som har tummen lite halvt i hand skulle klara det. Under våren har vi byggt en extra hundgård här hemma och jag passade på att fotografera steg för steg. Så här kommer en riktigt IKEA-bruksanvisning på hur man kan bygga en egen hundgård!

image

Det är bra att ha skapligt fräscha verktyg när man ska jobba mycket. Vi har köpt en ny skruvdragare med dubbla batterier och det är mer än guld värt! Annars blir det ofta onödiga pauser i arbetet för att ladda skruvdragaren. Vi har också dubbla hammare så vi kan hamra samtidigt och spara tid. Måttband är också ovärderligt och kan gärna användas en gång för mycket! Se till att ha mycket skruv och märlor hemma, gärna flera hundra och av sådant material att de inte rostar. Det heter galvaniserat eller rostfritt.

image

Hundgården som vi bygger idag, är gjord av en trästomme med nät. På ett ställe har vi valt att skruva dit en skiva som vägg för att skapa lite privatliv för vovvarna och för att de ska få skugga. Botten är grävsäker och fylld med grus. Men nu ska vi börja från början och gå igenom bygget steg för steg! Läs igenom alla stegen först. I slutet av bruksanvisningen hittar du en mer utförlig beskrivning av vad du behöver köpa för att kunna bygga din hundgård.

20130523_210119
Först och främst börjar du med att se till att du har en stor platt yta där du ska bygga hundgården. Det gör ingenting om det är lite små gropar här och där, men marken ska inte luta nåt värst utan vara relativt plan. Gå in på Jordbruksverkets hemsida och läs om hur stor hundgård du behöver för att den ska vara godkänd för din hund. Måtten står under rubriken ”Rastgård”. Vi har valt att bygga en hundgård som är sex gånger fyra meter. Den blir tjugofyra kvadratmeter stor och därmed godkänd för två huskies.

20130525_101125

Sådär, dags att sätta igång! 🙂 Vi ska först bygga ihop varje sida på hundgården separat och sedan skruva ihop dem när de är klara. Detta gör vi för att det är lättare att sätta nätet och skruva toppramen när sidorna ligger ner än när de står upp. Du kommer snart att förstå! Vi börjar med framsidan på hundgården. Den är fyra meter bred, exakt så lång som plankan är. Vilken tur!

20130525_101828På framsidan har vi räknat ut att vi behöver fyra stolpar. Varje stolpe ska vara 1,80 meter lång. Eftersom vi köpte stolpar som var 3,60 behöver vi nu bara dela dem på hälften för att få fram det vi behöver! Vi mäter noggrant upp den första plankan och sågar av den så den blir exakt 1,80 cm lång. Sedan använder vi den plankan som mall när vi mäter upp resten.

20130525_101117
Eftersom vi börjar jobba med framsidan där även dörren ska sitta, passar vi också på att såga upp plankan som ska bli till dörr. Det är bra om dörren är så bred att det går att köra in en skottkärra. Höjden räcker om den är en och en halv meter ungefär. Här räknade jag fel så vi hade lite för lite planka för att göra hela dörren. Som tur var, hade vi en extra plankbit hemma som gick att använda. Kortsidorna på dörren är 65cm långa och långsidorna är 130cm.

20130525_101540Nu får du din första övning med spikplåtar! Sätt en plåt i varje skarv där plankorna ska sitta ihop. Skruva fast dem med åtminstone tre skruvar i varje planka. Den högra spikplåten på bilden är färdigskruvad och den vänstra jobbar jag fortfarande med. När de fyra spikplåtarna sitter fastskruvade i varsitt hörn, är dörren redan så stabil att den går att använda!

20130525_102657Nu ska vi börja bygga framsidan på riktigt! Jag lägger ut stolparna där de ska sitta; en i varje hörn och två i mitten som dörr-ram. Genom att lägga ut det som ett pussel på marken går det snabbt att mäta upp avstånd mellan stolparna – både för dörren och så det passar till nätet. David börjar skruva fast stolparna med spikplåt så de sitter fast i bottenramen.

20130525_102953Som ni ser på bilden ovanför, har jag lagt dit dörren för att få en uppfattning om hur brett det ska vara mellan stolparna. För att det ska bli lagom trångt i dörren, lägger jag stolparna så nära dörren att jag ganska precis får plats med mina fingrar emellan. Det är viktigt att det inte blir för stort hål här emellan för då räcker inte gångjärnen ordentligt.

20130525_102945När stolparna ligger klart jämte dörren är det bara att skruva fast dem. Se till att de sitter tätt intill i botten, kant i kant med bottenramen, när du skruvar dit spikplåtarna. Det gör ingenting om stolparna blir pyttelite sneda i sidled, det ordnar du sedan när du skruvar dit toppramen.

20130525_103628När alla stolparna sitter fast i bottenramen, lyfter vi upp hela framsidan och fäller den åt andra hållet. Stolparna behöver nämligen sitta fast även på baksidan! Under tiden som David börjar skruva fast spikplåtarna mellan stolparna och bottenramen, börjar jag mäta upp toppramen som ska sitta i överkanten av stolparna. Den ska vara exakt lika lång som bottenramen! Det är den tunnaste plankan och den är mest till för att stabilisera stolparna och nätet. Det är den blivande toppramen som du ser längst till höger på bilden.

20130525_104057Nu sitter alla stolparna fast ordentligt i bottenramen. Toppramen är färdigmätt och jag börjar med att skruva fast den i ena ytterplankan. Den här gången använder jag inte spikplåt, utan lägger toppramen längst upp direkt på stolparna och skruvar fast dem. För att allt ska bli rakt och fint, sätter jag först fast toppramen i de två stolpar som sitter längst ut i varsin kant. Eftersom toppramen är exakt lika lång som bottenramen, kommer det bli rakt och fint nu! Innan jag skruvar fast de två stolparna som bildar dörröppningen, mäter jag avståndet till dem från de yttersta stolparna. Om det är en meters avstånd vid bottenramen, ska det vara en meters avstånd vid toppramen. När toppramen är fastskruvad i alla stolparna, är stommen för hundgårdens framsida klar!

20130525_114302Då är det dags att sätta nät. Vi har valt att bara sätta nät – inga skivor – i framkanten på hundgården. De flesta vovvarna gillar att ligga vid framkanten på hundgården och spana på vad som händer i trädgården. Nätet levereras på rulle och kan vara lite krångligt att hantera. Det finns några grundläggande saker att veta när du jobbar med nätet: Lirka alltid och slit inte om det fastnar i sig själv någonstans! Nätet har små krokar i varje ände och dessa krokar fastnar lätt i varandra. Om du sliter, kommer du att dra loss ”maskor” i nätet och det blir väldigt krångligt att laga. Maskorna i nätet kan också snurra sig lite när nätet flyttas. Du ser det genom att det kommer att sticka ut nät-tråd så det ser ut som att tråden är för lång. Klipp inte av den! Den har snurrat sig uppåt ett varv, vilket innebär att den är för lång i toppen och för kort i botten! Ta istället tag i änden på nätet och snurra den försiktigt med- eller motsols. Snurrar du åt rätt håll, kommer maskan att hoppa tillbaka i sitt rätta läge och fastna så nätet ser helt ut igen.

Nu ska du börja spika fast nätet i den ramen som du har byggt. Rulla ut så mycket nät du behöver för att fylla området mellan två stolpar i ramen. Nu ska du använda krampor! Det är små v-formade dubbelspikar kan man säga. Börja i den ände på nätet som inte har krokar. Se på bilden ovanför så förstår du nog. Sätt en krampa över varje ”fjälltopp” på nätet och spika in den så nätet sitter ordentligt fast. Just nu ska du inte spänna nätet någonting, bara spika fast det precis som det ligger från kant till kant. Se till att det sitter på en jämt linje längs plankan så det inte blir så fasligt snett. När varje fjälltopp sitter fast, har du fått en bra start på bygget!

Nätet

20130525_193304

Nu är det dags att börja sätta fast sidorna på nätet, dem med krokarna. Det är nu som du behöver börja spänna nätet! Detta är absolut lättast om du har någon som kan hjälpa dig. Jobba systematiskt så som ritningen ovanför beskriver. Sätt fast en krampa i var femte-sjätte fjälltopp. Detta är för att du inte ska ha så fasligt mycket att ta bort ifall någonting blir fel. Det vanligaste problemet är att man spänner åt så hårt åt vänster att nätet inte ens når ut till stolpen på höger sida. Var därför försiktig med att spänna åt vänster när du sätter krampor där. Spänn mest nedåt. Sedan när du ska spänna åt höger, ser du till att nätet blir ordentligt spänt även i sidled.

20130527_191451

Var särskilt noggrann med att varje liten grön tråd i nätet ska sitta ordentligt fast hela vägen runt om. Det är lite pilligt i hörnen där spikplåtarna sitter men det är värt arbetet. Om du har en hund som vill bryta sig ut och drar i en lös tråd med tänderna, kan det bli ett helt hål i nätet! Vi var med om exakt det en gång. Issen hade dragit upp ett hål i nätet och rymt. Kvar i hundgården var Gunne. Precis när vi upptäckte att där var hål, stack Gunne ut huvudet och lyckades fastna med munnen i en av krokarna – precis som en fisk fastnar i en fiskekrok! Lyckligtvis kunde jag hålla fast henne medan David hämtade en tång och vi kunde knipsa loss henne utan att någonting värre hände. Jag vågar inte tänka på hur det kunde ha gått ifall vi inte var hemma.. Så kom ihåg; Varenda liten krok och fjälltopp måste sitta fast i krampor!

När framsidan är klar, med nät på bägge sidor och en öppning för dörren, är det dags att göra samma procedur igen fast med nästa sida på hundgården. Jobba dig igenom en sida i taget så du till slut har fyra sidor klara som ramar med nät. Tänk på ifall du vill ha fler dörrar någonstans. Du kan även använda skivor, så som vi har gjort, som lätt går att skruva loss om man behöver skapa en stor öppning i hundgården av någon anledning. Vi har valt att sätta en sådan skiva mellan två av hundgårdarna. På så sätt kan vi, genom att skruva bort några enstaka skruvar, ta bort skivan och få en dubbel-hundgård!

Om du ska bygga flera hundgårdar på samma gång, som sitter ihop, gör du en enda framsida till dem allihopa. Tänk då på att du behöver en dörröppning för varje hundgård! Du gör också baksidan till hundgårdarna i ett helt stycke.

20130525_201400

När alla fyra sidorna är klara med nät (och skivor) är det dags för det allra roligaste: Sätta ihop hundgården! Men först ska vi tänka lite på själva botten till hundgården. Om du har en hund som gillar att gräva och gillar att rymma, är det nödvändigt att göra hundgården rymningssäker runt kanterna. Om du inte har en hund som gräver skulle jag rekommendera dig att ändå säkra hundgården i framkanten, i synnerhet kring dörren, eftersom det oftast är där som hundar brukar försöka gräva ifall de börjar prova sig fram.

Ett av de enklaste sätten att rymningssäkra hundgårdens botten är att lägga armeringsjärn. Vi lägger dem längs hela kanten på området som ska bli hundgård. Vi lägger inga armeringsjärn i mitten av hundgården, då hundarna sällan gräver där och om de gör det så gräver de sällan djupt. Och om det blir djupt, kommer de ändå ingenstans 😉 När du lägger armeringsjärnen är det viktigt att marken är relativt plan, så de inte vinklas och vassa stålpinnar sticker upp!

20130525_203412När armeringsjärnen ligger plant och fint längs med innerkanten på hundgården, är det dags att börja snickra ihop alla ”väggarna”! Res upp två sidor mot varandra så de bildar ett hörn. Se till att de står på kanten av armeringsjärnen, så att järnen trycks fast mot marken så som bilden ovanför visar.

20130525_203409Var noga med att sidorna hamnar där som de faktiskt ska stå! När du väl har satt ihop hundgården är den helt omöjlig att flytta. När sidorna står mot varandra så att du får ett hörn, använder du vinkelbeslag för att skruva ihop dem. På den här bilden ser du ett vinkelbeslag som är fastskruvat i toppramen. På samma sätt ska ett vinkelbeslag skruvas fast längst ner i bottenramen. Du kan gärna skruva fast dem med fyra-fem skruvar i varje planka så de sitter riktigt rejält. När de två vinkelbeslagen sitter fast, är hörnet stabilt som fasen!

20130525_203754Nu sitter alla sidor ihop med varandra. Som ni ser, har vi bara behövt bygga två sidor då vi har en lada i bakkant och en annan hundgård på ena sidan. Armeringsjärnen ligger längs med innerkanten av sidorna och öppningen för dörren är fortfarande tom. Som ni ser, har vi även valt att lämna en stor sten som ligger i hundgården för att vovvarna ska ha lite roligt att klättra på!

20130525_205103Nu är det dags att skruva fast dörren! Du skruvar först fast gångjärnen i själva dörren. Tänk på att skruva fast dem åt rätt håll, beroende på om du vill öppna dörren utåt eller inåt! Testa vinkla gångjärnen så ser du åt vilket håll de går bäst. Jag rekommenderar att du öppnar dörren inåt, då är det lättare för dig att hindra att vovvarna smiter när du ska gå in och ut ur hundgården. När gångjärnen sitter fast i dörren, är det bara att lyfta upp dörren så den sitter på lämplig plats i dörröppningen. Då skruvar du fast gångjärnen i ”dörrkarmen” och dörren är på plats! Tänk på att inte ha för stort utrymme ovanför eller under dörren, så vovvarna kan fastna med huvudet. Om det blir stort utrymme, sätt hellre dörren lite högt upp och skruva fast en extra planka på tvärsen nedanför dörren. Om dörren sitter relativt högt, får du inte problem ifall det kommer mycket snö en vinter. Jag tycker glipan under dörren här ovanför är för stor. Jag kommer att skruva dit någon slags planka som täcker upp det mesta av hålet.

20130527_191355

Nu är det inte mycket kvar av arbetet! Vi lägger marktäckväv så det täcker botten på hela hundgården. Väven förhindrar att ogräs, buskar och träd kan slå rot i hundgården. Marktäckväven läggs även ovanpå armeringsjärnen. Det gör absolut ingenting om det sticker upp lite marktäckväv runtom längs kanten på hundgården. Fem-tio centimeter är bra.

image

Dags för det sista – och tyngsta – arbetet! Ett rejält lass med singel (grus) sprids ut i hundgården, ovanpå armeringsjärnen och marktäckväven. Det bästa är om singlet blir så djupt att de nästan når upp till kanten på bottenramen. Just den här storleken på grus är mycket svårt för hundarna att gräva i, jämfört med mindre storlekar som man kanske annars tror ska bli bättre. De kommer sällan djupare än en decimeter. Ett tjockt lager singel motverkar också risken att vovvarna överhuvudtaget gräver så djupt som ner till armeringsjärnen.

image

När singlet är utspritt i ett jämnt lager i hela hundgården så kommer du troligen att ha träningsvärk i några dagar. Men det är det värt, för nu börjar du kunna se resultatet av ditt slitjobb! Då är det bara det roligaste kvar; att fylla hundgården med koja, hundsäng och berikning så vovvarna får det roligt och bra!

Här kommer en lista på det material vi har använt för att bygga den här hundgården. Se till att planera handlingen ordentligt innan du åker till bygghandeln. Det är lätt att missa någonting och behöva åka extra vändor. Köp hellre en extra planka och ett extra paket skruvar än att chansa!

– En bottenram av kraftiga plankor.
Vi använder 45x195mm som är A-märkt, det vill säga att det inte blir förstört fast det ligger och blir blött på marken. Räkna hur långt det är runt hundgården och köp motsvarande totallängd på plankorna.

– Stolpar som går upp från bottenramen och håller nätet på plats i sidled.
Stolparna behöver vara lika kraftiga som bottenramen. Vi använder 45x95mm som är AB-märkt, det vill säga att de klarar regn och rusk utan att bli förstörda (men kan inte ligga på marken). Räkna med att ha en stolpe varje 1,5-2 meter och två i varje hörn. Räkna med en extra stolpe till dörröppning och ytterligare en till att bygga själva dörren. Vi har köpt stolpar som är 3,6 meter långa – då kan vi dela dem på mitten så varje blir två!

– En toppram av tunnare plankor som håller uppe stängslet i överkant.
Vi använder 28x120mm som är billiga men stabila. Även dessa plankor bör vara AB-märkta. Räkna hur långt det är runt hundgården och köp motsvarande längd på plankorna.

– Spikplåt
Spikplåt är en metallplatta med massor av små hål i. De används för att spänna fast plankor i varandra. Det går i regel åt fler spikplattor än man tror så det kan vara värt att köpa ett tiotal extra. Vi har köpt storlek 80x200mm som är en perfekt storlek för ovanstående mått på plankorna. Det ska vara två spikplåtar i botten på varje stolpe och dessutom spikplåtar till att skarva ihop både bottenramen och toppramen. Fyra spikplåtar går även åt till dörren.

– Vinkelbeslag
Vinkelbeslag är samma som spikplåt fast det är vinklat som ett L. Den här plåten använder du till att skruva plankor i varandra i hörnen. Räkna med två vinkelbeslag för varje hörn. Vi har använt storleken 80x80mm.

– Nät
Det är enklast att ha ett ordentligt hundgårdsnät till att bygga hundgården. Nätet ska vara minst lika långt som topp- och bottenramen så det når hela vägen runt. Om du saknar några meter nät går det också bra – det går ju att skruva dit skivor på några väggar så som vi har gjort för att vovvarna ska få skugga.

– Småplock
Det behövs några smågrejer för att kunna göra klart hundgården. Ett par rejäla gångjärn som inte är längre än nio centimeter behöver du till dörren. Även någon slags låsanordning så dörren går att stänga. Antingen en vanlig spärr eller, som vi själva har på alla hundgårdar, ett riktigt hänglåsöverfall så det går att låsa hundgårdarna. Kom också ihåg att köpa ett hänglås i så fall! Glöm inte heller att köpa hem en rejäl låda med rostfri skruv och en rejäl låda med krampor om du inte har det hemma redan.

– Armeringsjärn
Så många bitar att de tillsammans är lika långa som hundgårdens omkrets.

– Marktäckväv
Så mycket som du behöver för att täcka hela marken inne i hundgården. Marktäckväven hindrar att ogräs tränger upp i hundgårdsbotten så hundgården kan växa igen. Tänk på att det ska vara riktig marktäckväv och inte bara tunn fiberduk som man använder för att skydda växter från insekter.

– Singel
Ett rejält lass med grus, så kallat ”singel” (16-32) till att fylla hundgårdens botten med.

Hur bra du än planerar så kommer du förmodligen att missa någonting. Räkna med att behöva åka en extra vända till bygghandeln när du har kommit en bit på bygget.

Gaaaaaaaalen!

image

Galen är just nu inne i en riktig slyngelperiod. Precis som Diva var i samma ålder då hon gick under namnet ”Demolition Diva”. Vi hittar nästan dagligen prylar som Galen har tuggat sönder i småbitar. Igår var det en disksvamp, idag en tjugolapp. För att Galen ska få utlopp för sina förstörelseinstinkter har jag ägnat kvällen åt att bygga roliga saker i hundgården. Här är några av dem!

image

image

image

image

Berikning för tugglystna unghundar

20121202_132202

Talgbollar i trädet i hundgården ger ett spännande tillskott av småfåglar!

20121202_132131

På samma sätt gömmer sig här ett helt fågelbord med solrosfrön.

20121202_131413

För att vilda unghundar inte ska demolera hundkojor och annat, har vi planerat andra spännande demoleringsföremål. Här en bit kohud från kojtaket.

20121202_131350

Många gånger räcker det med att bara flytta på saker! Här har vi hängt upp kubbarna istället för att låta dem ligga på marken.

20121202_131359

Fastskruvade vedkubbar är bra tugg- och slitleksaker för ivriga unghundständer.

20121202_132123

..men den bästa berikningen är givetvis alltid levande. Här har en mus byggt bo i halmen som trillat ner under hundsängen. Mycket uppskattat!

Berikning

En frukost-kong som hänger i träd blir en bra balansutmaning!

En annan kong är nedgrävd i gruset

En godisgömma-vägg ger bra skugga och skärmar av lite från den andra hundgården

En matautomat; en petflaska med torrkulor som är fäst vid en trädgren. När hunden drar i snöret, trillar kulorna ner!

En kvast ger möjlighet att både klia sig på ryggen och rensa tänderna emellanåt.

Kvällsmat, torrkulor, serveras i en liten pet-flaska gömd i gruset.

Ett upphängt bildäck där allt möjlig spännande kan gömma sig!

En gammal kohud, fäst på en träkloss, kan läggas lite var som helst. Till att tugga på och rulla sig i!

En presenning kan gömma både mat och annat spännande!

En upphängd kohud med knutar kan vara både godisgömma och vanlig kamp- och tuggleksak.

En balansbom upp på taket på hundkojan. Går att hoppa över, krypa under och förståss balansera på!

En av de bästa, men snuskigaste, berikningarna för en hund. Ett helt lår från en bagge, med hull och hår. Det är Pila som belåtet vilar i bakgrunden.

En kohud räcker till många projekt. Här fransigt med knutar.

Kohud fäst på en halv stock. Till tugg, rullning eller vad som helst!

Ett stort tack till Pirre på Hundia, för konsultation om Pilas stressbeteende som bland annat innehöll råd om berikning av hundgårdarna! Vi har nu berikat alla hundgårdarna för ett bättre vardagsliv och mående inte bara för Pila, men för hela flocken.

Vårens stora projekt: Hundgårdar

Vi behöver verkligen fler hundgårdar, av många praktiska anledningar. Bakom vårt hus har vi en jättefin yta som ligger skyddat mot väder och vind. Här bestämmer vi oss för att bygga gårdarna!
Vår kära granne, Stig-Arne, kommer med världens största traktor och gräver en grop åt oss så vi ska få jämnt underlag. Han gräver ner till berget som inte är speciellt långt ner!
För att vi inte ska få en massa träd och buskar i hela gårdarna, vill vi lägga fiberduk i botten. Gubbarna som håller på att bygga väg utanför vårt hus, donerar en rejält tjock duk till oss!
Vår andra granne är ett stenbrott. Det blir fri hemkörning av stora bumlingar. Vi blir dock rätt så förskräckta när vi kommer hem till detta. För hand kommer det ta många dagar att plana ut stenarna…
Men så får vi en positiv överraskning. Sten-gubbarna har pratat med väg-gubbarna och ordnat så de kommer med en rejäl grävskopa och plattar ut stenarna åt oss, jättefint! Vi älskar gubbarna 🙂
På stenbumlingarna bygger vi en träram med armeringsjärn utmed kanterna. Sten-gubbarna undrar om vi ska stänga in grävskopor i hundkojorna. Vad svarar man på det? Ja!
Så kommer ännu ett lass sten, denna gång mindre grus. Tyvärr är traktorn för stor för att nå ordentligt över träramen så nu blir det till att skotta. Det går åt en spade men vår billiga skottkärra håller!
Gruset är färdigutslätat. Gissa om vi har skaplig träningsvärk i några dagar efteråt?
Dags att bygga träram! Vad hade vi gjort utan expertsnickarna Emmeli och Jill?
Så är det dags för nät. Nu börjar det kännas att hundgårdarna är på gång och resultatet syns!
Nu är vi äntligen helt klara med hundgårdarna! Det är nästan alltid ”det sista lilla” som tar längst tid. Trappor, dörrar, beslag, inredning, kojor. Det tar nästan lika lång tid som att bygga gårdarna!


Här är ingången till en koja. Det är vind- och regnskydd. För att skydda träet mot blöta tassar, lägger vi på en gummimatta. I dörren syns även isoleringen som vi håller lite tunn för hundarnas skull.

En mysig säng finns givetvis i ena hundgården. Där har vi satt upp grenar och kvistar som skydd mot sol och regn men också så hundarna kan ligga och lurpassa lite. Den obligatoriska tuggstocken finns givetvis på plats. Med tanke på morgontrötta hussar och mattar samt pensionärer, har vi en trappa.


Av spillbitarna från hundgårdsbygget, bygger vi ett podium i två plan. Hundarna älskar att ligga och spana så vi hoppas det ska bli en favorit! Podiet är handikappsäkrat med tätade springor och en träram runt övre våningen så ingen ska behöva trilla ner eller igenom av misstag. Det går också att gömma sig under podiet, klättra mellan plankor eller kanske gräva en grop om man så har lust.

Då återstår bara att fräscha upp vår gamla hundgård!