Vildmarksracet 2018

27023778_1404847639642967_16459143208343562_o
Hundarna vilar på checkpoint.

Det känns inte som att det är verklighet ännu. Kroppen värker, huden värker. Livet går som i en dimma. För mig så är alltid hundarna det absolut viktigaste, någonting som kommer ikapp mig såhär efter en tävling. När kroppen börjar påminna mig om att den lever.

Det blir ett känslomässigt vacuum av tröttheten. Minnena från loppen snurrar om och om igen i huvudet. Många gånger har det varit minnen av frustration, bilder av saker som inte fungerade, som måste förbättras. Men den här gången är det helt andra minnen. Solsken. Rimfrost. Trycket i linorna. Medarnas skrapande ljud från de hårda spåren. Inombords bär jag på ett stort leende.

25626410_1404847686309629_4631258158665879871_o
Wings är nedbäddad för att få sova lite i lugn och ro.

Jag har väntat. De senaste åren har alla mina val, stora som små, vardagliga som övergripande, handlat om samma sak. Att sakta men säkert ge hundarna rätt förutsättningar att få göra det som de älskar; att springa snabbt. Länge. När jag har hamnat i vardagliga frestelser så har jag hela tiden vänt tillbaka till mitt följeord genom hundträningen;

“The main reason for people’s lack of success is their willingness to give up what they want most of all, for what they want right now!”

Det är värt att vänta. Länge. För den som vet att hon väntar på någonting gott.

27368636_1404847756309622_2337910160762140765_o
Veterinär Sergio undersöker Nitro. Wings väntar på sin tur.

Jag har dokumenterat, utvärderat och följt upp träningen noggrant i tre år nu. Summerat och förbättrat. Lärt av mina misstag. Jag är inte färdig ännu. Träningstanken inför nästa år är redan färdig, vidareutvecklad från detta års lärdomar. Jag skriver “träningstanken” för jag har insett att flexibilitet är en av de viktigaste egenskaperna i hundträning. Flexbilitet att anpassa träningen efter hundarnas dagsform utan att tappa fokus och riktning. Jag är otroligt tacksam för min inre längtan att vara med hundarna, utan den skulle jag aldrig idas hålla på såhär. Men i min värld finns ingenting underbarare än att åka bakom fluffrumporna..

Kite har fått en senskada som inte har släppt till fullo, trots vila och rehabilitering. Jag har valt att sätta henne i vila resten av säsongen. Det är inte i år som hon ska vara på topp – hon är fortfarande en ung hund med livet framför sig. Ett beslut som var lätt att ta, med ovanstående motto som riktlinje. Men också ett beslut som skulle innebära att jag inte kunde starta Vildmarksracet. Klassen är åttaspann och alla måste starta med minst sex hundar..

27023739_1404847809642950_7287866802559013865_o
Aviar och Clara har gosat ihop sig på checkpoint.

Jag kunde såklart ha kört gamla rutinerade Folke och Pila i spannet. De hade tagit oss runt tryggt och säkert. Men jag ville unna mig en försmak på framtiden. Jag ville känna på resultatet av årets grundträning, på riktigt. Utan att behöva bromsa ner de yngre hundarna för att Folke och Pila skulle hinna med. Jag gick länge och tänkte på detta.. Så plötsligt en dag föll poletten ner och jag gjorde en rokad. Bytte till a-klass och såg till att få låna tre av Anitas alaskan huskies som förstärkning till ungdomarna. Jag ville verkligen ha ett jämnt spann för en gångs skull.

Spannet var oerhört jämnt. Nivåskillnaderna mellan hundarna börjar bli väldigt små nu, det handlar mer om detaljer än om helhet. Jag hade bestämt mig för att hålla farten under 25 km/h för att inte anstränga dem för mycket – loppet är ju 120 km långt och kickstarten för en serie tävlingar som vi ska köra. Hundarna höll tempot fint och för första gången fick jag njuta fullt tryck och galopp även i uppförsbackarna. Vi gjorde omkörning efter omkörning och till min stora glädje så gick allt i stort sett problemfritt. Inga komplikationer trots unga hundarna.

27458947_10155462697394624_5243527822766212103_n
Första etappen..

Första etappen var allt jag kunde drömma om.. Jag behövde inte lyfta en fot från släden. Hundarna jobbade på i ett härligt tempo, jag stod bakom och styrde och försökte störa så lite som möjligt. Jag har nu kommit till punkten att jag kör hundarna näst intill alldeles tyst. De gör sitt bästa ändå. Det var nytt för mig förra säsongen och nu har jag börjat vänja mig vid känslan att stå bakom ett självgående lokomotiv. En underbar känsla som jag har drömt om länge.

Minnena fortsätter att spelas upp i mitt huvud, om och om igen. Känslan av sinnesfrid. Glädje. Lycka genom hela tävlingen. Den mentala träningen har varit en enorm resa för mig det här året och jag kan knappt tro det själv att det har fungerat så bra. Runtomkring mig har jag uppfattat tävlingsnerver på alla de möjliga vis men inombords har jag haft ett djupt lugn, tillsammans med några kittlande fjärilar. Glada fjärilar. Den största insikten jag har fått är att jag själv är en del av teamet och att min inställning, mitt förhållningssätt och mitt sätt att hantera saker – det är högst avgörande för hur mina hundar upplever en tävling. Det känns magiskt och jag skulle inte kunna beskriva hur det gick till om du frågade mig, men de där oroskänslorna och resultatångesten – den har bara runnit av mig. Den har inte kunnat bita fast någonstans.

Hundarna gick så bra som jag vet att de kan. De gjorde sitt bästa och jag trodde verkligen på dem hela vägen genom loppet. Vi landade på en tredjeplats i vår lilla klass. Jämfört med de rena siberian-spannen så hade vi andra bästa tid totalt (bästa tid på första etappen). När jag ser dessa resultat så är det bara bokstäver på pappret för mig. Likaså medaljen. Jag har inte fattat ännu, vad vi har genomfört.

Den röda linjen med fokus på immunförsvar och bra träning, den har gett resultat. Hundarna har en jättefin återhämtning även efter detta förhållandevis tuffa lopp. De är glada och pigga, äter och dricker. Mina solsken. Mina underbara hjältar. Nu ska jag inte sitta här och skriva mer. Längtan efter att vara nära vovvarna, ska få ta över igen 🙂

Men först ett kort tack till Anita för lånet av Hector, Andy och Clara. Niklas och Rebecka Strumbecker på kennel Snowzillas för lån av Wings och tävlingssläde. Glenn, Linda, Peter, Esther och Patricia som hjälpte oss komma till start och genomföra en checkpoint på bästa sätt. Swedish Centerlines för kreativa och otroligt funktionella lösningar på utrustningar för en musher som vill att hundarna ska ha det allra bästa. Qurts som har sponsrat hela teamet med skyddande sockar. Royal Canin som ger oss kunskap och de allra bästa förutsättningar att prestera när det verkligen gäller. Johnny på ITS Transmission som löser kriser på nolltid och ser till att allt viktigt runtomkring teamet fungerar flytande ❤ Och sist, men långt ifrån minst, ProPiraya/EM Wergård som har coachat en nervös, orolig och prestationsinriktad hundåkare till att bli en lugn, harmonisk och tävlingsgalen musher.

Tack.

5 thoughts on “Vildmarksracet 2018

  • Det här har ju inte alls med inlägget att göra men villa ha kontakt! Har du några tips när man ska bygga rastgård? Har skymtat på någon bild att du har viltstängsel på båda sidor om en stolpe, men jag har ju inte hela bilden så jag vet inte varför.
    Mvh Hanna

    • Hej! Jag har en stor rastgård av viltstängsel där hundarna får busa under uppsikt. Köpt begagnat. Hundarna KAN tränga sig genom maskorna och även hoppa över (två meter!) men under uppsikt så går det finfint att ha som avgränsning när de får busa och springa av sig!

        • Haha dubbla? På vissa ställen är det fyrdubbla! Jag har varit dumsnål så många gånger, helt enkelt. När jag flyttade hit så fanns stängsel på 80 cm. Tänkte att det kanske var lite lågt så jag fyllde på med 120-stängsel. Men det räckte ju inte så länge så då blev det 160 och sen 200 hahahaaaa 😛

          • hahaha ja då förstår jag! 😛 Jag har 180 och hoppas det kommer räcka, säkert inte vintertid men vid barmark och om man har uppsikt, kortare stunder. haha!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.