Jag har en stark tro på att de allra flesta uppfödare vill avla på friska hundar. Visst så finns det en stor mängd olika egenskaper man kan värdesätta i avel! Social förmåga, arbetsegenskaper, trygghet, exteriör och aptit är några. För siberian husky är arbetsegenskaperna ofta centrala och högt prioriterade. De uppfödare som har tänkt så långt att de gör prioriteringar i sin avel, tänker jag är förhållandevis seriösa. De har förhoppningsvis även den inre spärren att inte avla på en sjuk hund – och ambitionen att avla klokt på en hund som bär på anlag för sjukdom.
Att ta en hund ur avel när den visar en sjukdom, är ingenting mer komplicerat än sunt förnuft. Det är till och med olagligt i Sverige att avla på en sjuk hund. Men tänk om hunden bär på en sjukdom som kommer att visa sig först efter avel? Eller om den har en sjukdom som inte är synlig? Märkbar? Det är nu vi kommer till de mer kluriga frågorna. Hälsotesterna.
En av de hälsotester som uppfödare har tillgång till, är ögonlysning. Ögonlysning är en undersökning som en specialiserad veterinär kan utföra. Veterinären lyser in i ögat med en lampa och genom särskilda linser går det då att se ett begränsat urval av ögonsjukdomar. Att en hund har blivit ögonlyst utan anmärkning betyder inte att hunden är och förblir frisk i ögonen. Det betyder bara att den tillfälligt är frisk från dessa enstaka, mätbara, sjukdomar. Några av sjukdomarna är bevisat ärftliga medan några är mer diffusa i ärftligheten. För siberian husky så finns det dokumenterade fall av dessa sjukdomar. Men det förekommer även sjukdomar som inte syns på ögonlysning. Sjukdomar som ännu är helt outforskade.
Det ligger mycket känslor i ögonlysningsdebatten. Om vi ska måla världen i enbart svart och vitt så är det lätt att gruppera de två sidorna i debatten. Å ena sidan de som menar att hälsotester självklart ska utföras, och som även lätt får stämpeln att inte vara intresserade av huskyns dragegenskaper. Å andra sidan de som menar att hälsotester inte ska vara obligatoriska, och som lätt får stämpeln att de är beredda att avla på sjuka hundar så länge de är duktiga draghundar.
Men nu är världen inte svartvit. Det finns en stor skara av grå nyanser däremellan. Det är inte så konstigt egentligen. Frågan handlar dels om hur mycket hälsotester ska användas och vilken prioritering detta ska ha i förhållande till andra egenskaper så som dragegenskaper. Men frågan handlar också dels om hur stor del av detta ansvar som ska ligga på den enskilde uppfödaren – och hur stor del av ansvaret som ska ligga på rasklubben. En rasklubb har nämligen möjligheten att sätta krav på hälsotester för avelshundar.
Tester visar inte okända sjukdomar
Jag har själv erfarenhet av en av de outforskade sjukdomarna. Min nu åttaåriga Diva är helt blind sedan ettårsåldern. Två av hennes tre systrar är också blivit blinda. Utöver dem så finns det ett antal, jag känner idag till ett tiotal siberian husky-tikar med liknande sjukdomsförlopp och med blindhet som följd. Ögat får en inflammation och plötsligt går kroppens eget immunförsvar till angrepp. Ögat fylls med vätska och trycket blir så högt att näthinnan lossnar. Ögat är nämligen en mycket känslig del av hundens kropp. Detta förlopp heter i fackspråk ”glaukom” och låter till vardags som en enda sjukdom. Men glaukom finns i många varianter och kan bero på ett antal olika bakomliggande sjukdomar.
Diva är ögonlyst utan anmärkning. Hon är registrerad som ögonlyst utan anmärkning i SKKs databas. Hon ser på pappret ut som en hälsotestad och frisk siberian husky. Men i verkligheten så har hon inte ens några ögon kvar.
Ingen obligatorisk ögonlysning hade räddat Diva. Ingen hade kunnat förutse att detta skulle hända. Hennes båda föräldrar är helt friska. Ingen har gjort fel! Men vi måste lära oss någonting av det som har hänt. Diva och samtliga hennes syskon är givetvis borttagna ur avel, efter önskan av uppfödaren. Jag har haft en oerhörd tur och haft öppna, kloka och engagerade uppfödare rakt igenom. Och det är här som jag tänker att vi börjar närma oss ämnet för det här blogginlägget. Att vara en seriös uppfödare.
Hur stort är problemet med egentligen?
Visst kan vi arbeta för att rasklubben ska instifta krav på ögonlysning på avelshundar. Det är såklart positivt att kontrollera hälsan på hundar, i synnerhet inom raser som uppenbart har problem. Men har siberian husky problem? Är vår ras överrepresenterad när det gäller olika, eller särskilda, ögonsjukdomar? Denna statistik finns inte idag. Det är därför ännu omöjligt att svara på huruvida vi har ett problem eller ej.
Rasklubben konstaterar i sin avelsstrategi, RAS, att 14% av de ögonlysta huskysarna har problem med olika ögonsjukdomar. Statistiken är baserad på 634 ögonlysningar under perioden 1990-2011. Denna statistik säger dock ingenting om den bakomliggande orsaken till ögonlysningen. Om de flesta ögonlyser sina hundar enbart när någon sjukdom har uppstått så blir ju den totala statistiken missvisande. Det är svårt att idag bedöma huruvida problemet är så stort att det motiverar ett krav på ögonlysning.
Gömmer sig bakom godkända resultat
Vad skulle det få för följder om ögonlysning blev obligatoriskt? Jag vill tro att en medveten uppfödare ögonlyser sina avelsdjur oavsett om rasklubben kräver detta eller ej. För en ny uppfödare kan ett krav från rasklubben skapa medvetenhet om huruvida hunden lider av några av de (lysningsbara) ärftliga ögonsjukdomar som är representerade inom rasen. För en oseriös uppfödare kommer ett krav från rasklubben att sätta käppar i hjulet för enstaka avelshundar som har specifika ögonsjukdomar. Dessa är de positiva följderna av ett ögonlysningskrav.
Värre är det med de negativa konsekvenserna. För den medvetne uppfödaren gör ett krav ingen skillnad – den ögonlyser oavsett om rasklubben kräver detta eller ej. En okunnig uppfödare däremot kan, med en godkänd ögonlysning, luras att hunden är helt fri från ögonsjukdomar – och därmed inte känna behov av att undersöka om där finns syskon, föräldrar eller andra nära släktingar som har drabbats av till exempel glaukom. Det blir en falsk trygghet. Och en oseriös uppfödare kan till och med – trots vetskap om att det förekommer ögonsjukdomar i nära släktled – förneka detta och samtidigt stolt gömma sig bakom ett godkänt resultat på ögonlysning..
Att instifta obligatorisk ögonlysning är såklart positivt, då alla måste ögonlysa sina avelshundar. Det är bra för att stoppa avel på hundar med just detta fåtal bevisbara sjukdomar. Men om vi vill uppmuntra till riktigt seriös avel så är ögonlysningen en droppe i havet. Vi når bara ett fåtal synliga ögonsjukdomar genom ögonlysningen. Nej, om vi vill ha riktigt seriös avel så måste vi gå en annan väg.
Ärlighet varar längst
Jag har blivit varnad för att prata öppet om sjukdomar. Och varningarna stämmer. I samtal med erfarna uppfödare av andra raser, går det att vara helt öppen och prestigelös i dessa diskussioner. Erfarenheten är ganska entydig. Uppfödare som är öppna, inom sin ras, om förekommande sjukdomar riskerar att få en stämpel på sig. Ryktet går. Ingen vill köpa valp av en uppfödare vars tidigare valpar har drabbats av någon sjukdom. Jag har hört flera gånger hur hela linjer döms ut i det allmänna snacket. Detta gynnar ingen!
Sanningen är att alla hundar kan drabbas av sjukdom. Ibland beror det på oklok eller oseriös avel, men oftare handlar det om den genetiska slumpen. Alla kan drabbas. Du likaväl som jag. Men vi vill ogärna berätta om sjukdomarna som förekommer. Vi vill inte ställa frågan inför avel. Det är ett känsligt ämne och kan lätt tolkas som ett påhopp. Men det är det enda sättet att på riktigt, in på djupet, försäkra sig om att bedriva seriös avel. Att prata om de sjukdomsfall som har uppstått – oavsett synlighet på ögonlysning. Att diskutera och hitta bra strategier för klok avel på nära släktingar. Att vi blir duktiga på att skilja på genetisk slump och faktisk arvbarhet. Att göra det till ett naturligt och självklart, vardagligt samtalsämne. Att börja prata med varandra.
Kan vi skapa en sådan kultur?
Yabasta.se 
Mycket klokt inlägg! För mig, som håller på med border collie, måste jag säga att det låter som att ni har problem med ögonsjukdomar i rasen. Jag har nog aldrig hört talas om en bc som fått problem med synen förutom på ålderns höst. Däremot har vi ökad frekvens av epilepsi och där har några jobbat med kartläggning av linjerna. Det är ju en lång väg från en misstanke om ett problem till en handlingsplan eller till och med ett test av något slag men det hela går ju i stöpet om inte uppfödarna erkänner problemet först och talar öppet om det. Otroligt viktigt att göra som du gör och berätta om det!
Hej! Intressant och välskrivet! Jag läser på om avel, och vill veta mer om dessa ögonsjukdomar. Blåa ögon är ju en väldig trend nu och varit länge, Vilket är nytt för huskyn som avlats för drag… kan det ha med saken att göra?