Det är kallt ute ikväll, så kallt att vi hade kunnat köra en tur med spannet ute i skogen.. Men det är viktigt för hundarna att få en längre sammanhängande vila varje år, det är någonting som många av de mer rutinerade förarna lyfter fram. Jag känner också inombords att det är skönt med ett avbrott från själva dragträningen. Det blir monotont till slut, det blir ju trots allt några hundra timmar bakom spannet under en vinter.. I ärlighetens namn så är det skönt att stirra på någonting annat än hundrumpor för en gångs skull.
Så nu stirrar jag på hundarna från sidan istället. Hahaha, det låter väl inte klokt? Men jag kan inte hjälpa det. Jag slutar aldrig att fascineras av dessa atleter! Jag hade lite tur i höstas och fick tips om ett löpband för hund som såldes begagnat och var i så pass dåligt skick att det var en prisvärd investering. Jag var nyfiken på om skritträningen skulle kunna bli en mer regelbunden del i vår vardag, men det var också intressant för att se om jag kunde frigöra tid. Det är ju magiskt, detta med tid. Den är värd sin vikt i guld, i synnerhet för mig själv att få extra återhämtning och möjlighet att ladda batterierna.
Löpbandet visade sig bli den guldklimpen – men inte bara för den frigjorda tidens skull. Under hela hösten och vintern har hundarna fått skritta på bandet minst en gång i veckan. Även om jag har tagit tillfället i akt att läsa, skriva eller titta på film så har jag såklart inte kunnat låta bli att även studera hundarnas rörelser. Du som har dragtränat dina hundar regelbundet ett tag, vet att man blir ganska arbetsskadad av att bara sitta och titta på deras rörelser. Till slut så märker man automatiskt när någonting avviker från det normala! Så har det varit under hela hösten och vintern. På skrittbandet har jag omedelbart kunnat se om någon av hundarna har haft ömheter som kan leda till större problem. Ömheter som ofta inte märks i det vardagliga draget förrän det är försent och har blivit en skada.
Även om det ibland är frestande att låta hundarna arbeta i högt tempo på löpbandet så får de ändå huvudsakligen gå i skritt. Det kanske känns långsamt för en slädhund, men skritten är nyttigare än man kan tro! Skritt är en fyrtaktig gångart, vilket innebär att hunden bara lyfter ett ben i taget. Det går alltså inte att avlasta på något sätt utan hunden måste använda hela sin kropp för att komma framåt. Detta innebär att hunden får en väldigt mångsidig fysiskt träning och tvingas använda muskler som stärker balans och koordination – muskler som den kanske inte alls använder till vardags i draget!
.
Musklerna i kroppen fungerar som så att de behöver utmaningar för att utvecklas. Om jag bara tränar hundarna på exakt samma sätt varje gång, dag efter dag, så kommer utvecklingen att stanna av. Musklerna slutar växa och blir inte längre starkare. Därför så använder jag mig av tre olika sätt att ge hundarna utmaningar när de skrittar. Antingen så får de skritta med klövjeväska, viktmanschetter på benen eller i uppförsbacke. Det händer också att jag kombinerar dessa tre utmaningar med varandra.
När jag utmanar hundarna på det här sättet så är jag oerhört noggrann med att titta på rörelserna. På filmen här ovanför så får du ett exempel. Det är viktigt att jag vågar utmana Folke att gå med väskorna, men det är minst lika viktigt att uppgiften inte blir för svår. Om han slutar gå i skritt så har ju hela poängen med träningen gått förlorad! För mig är det inte viktigt hur mycket Folke kan bära i förhållande till de andra hundarna. Varje hund har sina styrkor och svagheter. Det viktiga för mig är att Folke ska bli starkare, utifrån sina egna förutsättningar. Detta är en av anledningarna att sommarträningen är så särskilt rolig! Det finns nämligen en möjlighet att fokusera väldigt koncentrerat på var och en av hundarna och deras egen utveckling.
Ett spann blir aldrig starkare än dess svagaste länk..
Eftersom att hundarna behöver använda hela kroppen när de skrittar, så är det också oerhört lätt för mig att se när någonting avviker från det normala. Jag minns en vecka i december i fjol, när jag satte Folke på skrittbandet. Plötsligt såg jag att han gjorde en konstig cirkelrörelse med vänster bakben när han skrittade. Han svängde benet i en båge utåt när han flyttade det framåt. Någonting var definitivt fel! När han hade skrittat färdigt så gjorde jag böjprov och det visade sig mycket riktigt att han var öm i höger handled fram.
När det senare samma dag var dags för Pila så kändes någonting inte heller riktigt rätt med henne. Jag kunde inte definiera exakt vad det var men jag gjorde samma böjprov på henne och hon visade också en lätt ömhet. Jag kunde snabbt konstatera att hundarna hade fått för lite återhämtning mellan träningspassen. De var inte halta, men var helt klart i riskzonen för att utveckla skador. Samtliga hundar fick vila en hel vecka och kunde sedan komma tillbaka och gå skadefria resten av säsongen!
Nu under sommarens skritträning så försöker jag också vara observant för om hundarna visar tecken på djupare, mer diffusa problem. Gantu har börjat röra sig lite snett redan under slutet av dragsäsongen och har fortsatt att gå snett även på skrittbandet. Om han alltid hade gått snett så hade jag inte lagt så stor vikt vid detta – hundar kan ibland ha ganska säregna sätt att röra sig på – men däremot så tycker jag det är viktigt att vara observant på när det uppstår förändringar i rörelsemönstret. För Gantu handlar det om att plötsligt börja gå snett, men jag har även sett exempel på förändringar i gångarter när hundar har haft skador som först inte har märkts.
Gantu fick en tid för behandling hos kiropraktorn som direkt kunde konstatera en förskjutning i bäckenets övre del. Detta är ganska lätt hänt, särskilt när hundar leker vilda lekar eller är mycket i rörelse i vardagen. Gantu älskar att hoppa och har en enorm spänst så han kan mycket väl ha landat lite snett vid något tillfälle. Efter behandlingen fick han vila ett par dagar och kunde sedan börja skritta på bandet igen. Effekten var omedelbar och han har skrittat helt rakt sedan dess.
Det är inte svårt att lista ut att skrittbandet var en väl värd investering. Jag har nu svårt att tänka mig en tillvaro utan denna regelbundna styrketräning och möjlighet att bespara hundarna onödigt slitage. Under sommaren så innebär skritträningen även att hundarna får utlopp för en del av sin överskottsenergi och blir tillfreds i vardagen. Samtidigt har jag möjlighet att ägna mitt fulla fokus åt var och en av hundarna, en åt gången. Ett privilegium som inte till fullo finns på samma sätt under vinterns träning i spann.
Du kan läsa mer om skritträning i kategorin Skritt!
.
Yabasta.se 
Intressant! Att skritta i vatten är ju också oerhört bra styrketräning.