Hej då, vintern..

AAAAA4
Vide och Pila på tur hos Nisse och Annica Uppström, nära Oviksfjällen.

Så kom den till slut, den där våren.. Jag har faktiskt längtat. Inte så mycket efter värmen, grönskan och insekterna. Men efter att vara hemma. Jag har längtat hem. Till soffan, trädgården, vardagens stilla lunk. Ja, till slut har det till och med gått så långt att jag började längta efter att dammsuga och diska..

IMG_1085
Många soliga dagar på hårda spår.. Här tränar vi med Marie Israelsson på Viggesjön.

Förstå mig rätt! Vi har haft en fantastisk vinter. Den längsta i mitt hundliv, åtminstone så långt jag kan minnas. Atv:n har stått och dammat i garaget medan vi har åkt land och rike runt för att köra släde. För första gången så har vi tillbringat mer än hälften av årets mil på medar. Det har varit paradiset för mig och vovvarna! Men det har också varit en lärorik vinter, på många oväntade sätt.

12622418_10153319061815770_3016501251298407160_o
Vildmarksracet var en resa som ändrade min inriktning för hela året. Foto: Nicole Fhors, Raxeira´s

Jag ville köra Vildmarksracet för att hundarna skulle få mer snöträning och för att jag själv skulle få öva på att ta paus på checkpoint. Det kom att bli en mycket tuff mental utmaning för mig.. En utmaning som faktiskt sedan skulle visa sig komma tillbaka.. Efter Vildmarksracet så släppte jag de försiktiga planer jag hade på att köra ett långdistanslopp senare under året. Hundarnas träningsupplägg under hösten hade inte gett dem rätt förutsättningar att gå under svårare förhållanden, någonting som jag sedan har burit med mig under resten av säsongen. Detta kommer helt klart att påverka nästa års planering av träningen.

PM
Polarhundmästerskapen i Norråker. Foto: Eva Mårtensson

Istället för att sikta på ett långdistanslopp så lade jag om planerna för att åka på tre tävlingar i följd. Först en mindre kickoff hos Värmlands draghundklubb i Lekvattnet, sedan Polarhundmästerskapen i Norråker och så avslutningsvis SM i Gafsele. Resan planerades ivrigt och jag kom iväg tillsammans med Maria Pålsson från kennel Husky Heroes.

Detta tävlingsupplägg gav nyttiga erfarenheter på flera olika sätt! Efter lärdomarna av höstens Sporting Dog Seminar  valde jag att SM skulle bli det stora fokuset för året, någonting som jag fick hålla fast vid mentalt för att inte tappa hoppet, då vägen dit blev krokig.. Lekvattnet blev inställt och vår ensidiga träning fällde oss på Polarhundmästerskapen där vi tappade alltför mycket i de tunga spåren andra dagen..

sauron
SM var utvalt till den viktigaste tävlingen för året.. Foto: Malin Granqvist, Team Villiviimas

SM var helt igenom en upplevelse och det bubblar fortfarande inombords när jag tänker på det. Jag blir väldigt trött av att vara på resande fot.. Livet i sovsäck, att ta hand om hundarna dygnet runt, sena kvällar, tidiga morgnar.. Jag har svårt att äta, svårt att koppla av och blir sjuk varenda gång.. Ja, jag var en ren katastrof när det var dags för SM. Men.. Hundarna var på topp. De åt bra, drack bra, rastade precis som jag önskade och var riktigt laddade helt igenom!! Det var hundarna som fick göra jobbet medan jag försökte att störa dem så lite som möjligt. Och visst gjorde de jobbet..

Guld är min nya favoritfärg..

12714135_10153251436687175_621288462_n
Efter målgång på SM.. Foto: Kim Jensen

Vi fick komma hem, sova och packa om innan det var dags för att bege sig ut på nästa tävling igen tio dagar senare.. Här fick jag sällskap av Kent, som blev ett stort mentalt stöd för mig och senare har kommit att bli en del av mitt liv. Tävlingen blev en flopp. Efter halva första loppet så tappade hundarna all kraft och energi. Senare började de hosta och vi fick packa och åka hem illa kvickt för att inte smitta fler.

DSCN4319
Ömsom fjälltur, ömsom tävling..

Nu blev det en rejäl andpaus hemma. Hundarna fick en välförtjänt vila, såsom jag. Sakta började de komma tillbaka till träning igen. Under tiden kom längtan tillbaka, längtan efter fjällen.. Jag anmälde oss till Beaver Trap Trail och passade på att även dela en fantastisk vecka på snö tillsammans med Raxeira´s. Vi hjälptes åt att träna och ta hand om hundarna tillsammans så även jag kunde få en lugn semester ❤ Den här veckan var nog den stora höjdpunkten på året, tillsammans med SM förstås!

IMG_1478
Sista tävlingen för året, med start i soluppgången..

Jag har längtat efter att köra Beaver Trap Trail igen.. Men hundarna var trötta efter veckans träning och Gantu fick avstå loppet helt och hållet. Spåren var hårda, vädret perfekt med en stor sol på himlen och bra snöförhållanden. Det var dock inget tryck i linorna.. Hundarna jobbade plikttroget, men ingen av oss lade ner vår själ i loppet. Precis som Vildmarksracet, var jag helt och hållet på väg att bryta loppet när vi kom till checkpoint..

Det är inte första gången det här händer. Det är inte ens andra gången. Nej, detta börjar bli en vana.. Ovana? Min attityd, min plan och mina förväntningar när vi ska köra ett längre lopp gör att någonting går fel. Den här gången var jag ändå klok nog att inse detta helt på egen hand. Efter lite sms-coaching från Kent så kunde jag vända mina tankar och snart kom belöningen då vi gick förbi en av våra konkurrenter. Vi slutade till slut som tvåa i ett lopp som jag först knappt höll på att genomföra..

Det blev fina resultat i år..men vad händer sen?

Nu är säsongen avslutad. När vi kom hem från Beaver Trap Trail lade jag mig i soffan och vilade. Hundarna fick busa runt i trädgården eller komma in och gosa. Jag tänker att det är oerhört viktigt att ge sig själv sådana här stunder. Att bara koppla av. Jag kallar det “att vara människa ibland”. Göra sådant som normala människor gör. Jag upplever inte livet med draghundar som generellt slitigt. Men det är annorlunda. Annorlunda att prata om, annorlunda att leva. Det är nästan omöjligt att prata om sin fritid utan att människor lyfter på ögonbrynen. Detta kanske låter häftigt, men kan också vara ganska besvärande. Så det är skönt att vara människa ibland.

Den här tiden finns det utrymme att samla alla tankar och se på framtiden. Vad blir nästa stora fokus? Inte bara tävlingsmässigt. Jag vill vara modig och fråga mig själv större frågor. Ska vi tävla nästa år? Finns det någonting jag hellre vill göra? Vad vill jag sätta för mål? Är jag nöjd nu? Kan vi köra snabbare? Längre? Eller ska vi bara puttra runt på ett fjäll och njuta av livet? Jag koncentrerar mig på att tankarna flyta fritt. Det finns gott om tid att låta bitarna falla på plats.

IMG_1165
Fjällturer med bästa vännerna kan vara minst lika värdefullt som att tävla..

Det tog två veckor innan min längtan blev så stor att vi började med lite organiserad träning igen.. När allt kommer omkring så är livet i trädgården jättemysigt, men både jag och hundarna gillar ändå bäst att göra lite mer än så till vardags. Där är vi idag, nu när våren har kommit. Det är långa ljusa dagar och tid för återhämtning. Tid för återuppbyggnad. När jag använder sådana ord så känns det så seriöst. Jag ser det inte som så seriöst. Jag gillar de små detaljerna hos varje hund i sommarträningen, till skillnad från vinterns spannkörning i full fart. Allt har sin tjusning i livet med dessa underbara lurviga energiknippen!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.