Hundgårdshund – av ren kärlek.

Jiepeer’s Sauron gillar halmen lika mycket som soffan.

Det var en tjej som skrev ett inlägg på Facebook igår. Hennes granne hade hotat med att anmäla henne för att hon hade sin hund ute i hundgård om dagarna. Hundgården hade godkända mått, en koja och upphöjd liggplats. Allt som krävs enligt våra svenska djurskyddslagar. Vad var det grannen ville anmäla?

Jag kan givetvis inte alla fakta kring just precis detta fall. Men det är inte första gången som jag möter den här frågan. Mina hundar bor också ute om dagarna, någonting som jag med jämna mellanrum behöver argumentera för.

Jag kan förstå detta. Att man som ägare av en innehund kan tycka att det är rent djurplågeri att lämna sin hund utomhus om dagarna. Instängd i en gård av nät och med en liten träkoja att ligga i. De flesta hundar som lever ett liv inomhus skulle troligen bli helt förkrossade av att bli lämnade sådär. Utestängd, utan mänskligt sällskap. Nej, ingen innehund ska tvingas att bo i hundgård. De är givetvis vana vid, och anpassade för, ett liv inomhus.

Ett liv som VI har vant dem vid.

En hund som lever i flock behöver inte “läsa tidningen”. Den lever i tidningen.

Kommer ni ihåg hur hundar levde i det vilda? Nej, ingen av oss minns den tiden – det är flera generationer sedan. Vi är få som har fått uppleva att se hundar i sitt naturliga tillstånd numera. Men jag vill tro att de flesta av oss har läst, hört eller åtminstone kan räkna ut hur hundar en gång i tiden levde. De flesta hundar levde i flock, höll sig till ett särskilt territorium och trivdes bra med det. Nu är detta helt och hållet min egen gissning, men när de sökte sig till människan så var det nog inte i huvudsak för att få komma in och ligga i soffan. Inte heller för att få gå koppelpromenader och ”läsa tidningen”. Nej, de sökte sig till människan för att få mat.

Sedan den dagen så har vi följts åt, vi människor och hundarna. Alltmedan utvecklingen har gått framåt så har hundarna mer och mer anpassat sig efter vår mänskliga värld. De är verkligen fantastiska för detta. Tänk vilka trofasta och vänskapliga kompisar vi har fått! Hundarna har inte bara anpassat sig för att leva ett liv tillsammans med oss. Många hundar har även anpassat sig till att arbeta för oss på en mängd olika sätt.

De flesta hundar är anpassade till livet i den mänskliga miljön.

Det finns olika sätt att leva med en hund. Det vanligaste vill jag tro är att ha dem som sällskap. Som en familjemedlem i det vardagliga människolivet. Många hundar trivs otroligt bra med detta, älskar sin familj, myser hemma i soffan medan husse och matte jobbar och hoppar av lycka när det är dags att gå ut och ”läsa tidningen”. Det är fantastiskt att hundar kan ge och få så mycket glädje i livet! Jag vill inte ta detta ifrån någon. Det är verkligen vackert.

Så jag kan förstå detta. Jag kan förstå att man som ägare av en innehund kan tycka att det är rent djurplågeri med utehundar. Därför måste jag ändå skriva. Jag vill förklara och ge perspektiv. Hundarna var nämligen från början inte ett inomhusdjur. Deras favoritsyssla var inte från början att ta en promenad och ”läsa tidningen”. Många hundar lever det livet idag och är väldigt lyckliga med det. Men många hundar har ett annat typ av liv – och kan vara lika lyckliga för det!

En hundgård är lika stor som en mindre lägenhet. Den har en plats där hunden kan hoppa upp och sitta när den vill spana på fåglar, förbipasserande människor, bilar och djur. Hundgården har en koja där hunden kan söka skydd mot väder och vind, isolerad och fylld med värmande halm. Det är ”hundens naturliga liv” i en lyxversion med maten serverad och daglig aktivitet i form av flockliv och arbete för den som önskar.

Jag älskar alla mina hundar djupt! Det är av kärlek som jag vill låta dem leva utomhus, i naturen som de älskar så mycket.

Jag förstår att en mjuk soffa och koppelpromenader är ett stort behov för många hundar. Men det är i grund och botten inte naturliga behov för hunden som art. Hundar vänjer sig vid livet med oss människor så som vi lever det. Det är det fina med denna älskade varelse! Men när vi börjar tycka att det är djurplågeri att låta hundar leva ett liv som ligger närmare deras naturliga ursprung, då har vi någonstans hamnat på avigsidan. När vi tycker att hunden som art har det bättre när den är ensam i en lägenhet än när den sitter utomhus på en koja och tittar på fåglarna – ja då måste vi nog fundera en gång till. Visst så stämmer det på många hundar. Men det är för att de har vant sig vid en annan typ av liv. Ett mänskligt liv.

Hur kan det vara djurplågeri att låta hundar vara hundar? Det finns självklart lägen där även en hundgårdshund behöver vara inne. Den kan vara sjuk, få omtanke och vård. Den kan vara gammal och frusen. Den kan sakna päls som en följd av att den har anpassat sig till livet med människan – som individ eller som ras. Själv så har jag mina hundar inomhus ofta. Flera timmar varje dag. Ibland försöker jag att ha dom inne på natten med, men oftast med följden att de väcker mig på natten och vill gå ut till sina kojor. Då får jag ge vika med mina mänskliga vanor och släppa ut dem.

Så tänk en gång till? Ett annorlunda liv behöver inte alltid betyda att det är ett sämre liv. Kom ihåg hur flexibla och anpassningsbara våra älskade hundar är! Jag låter mina hundar bo ute. Om jag bara följde mina egna känslor och lät min kärlek till dem ta över så hade jag haft dem inne hela tiden. Men de är vana att bo ute. De älskar att vara ute. De vill gräva, bädda i sin koja, kura ihop sig jämte sin kompis och borra in nosen i svansen. De vill andas frisk luft och vakna mitt i natten för att rulla sig i den nyfallna snön. Tänk en gång till? Ibland kanske saker inte är så som vi människor först tror, med vårt mänskliga perspektiv på hunden och livet.

Vi älskar våra hundar, både du och jag. Vi vill båda ge dem de allra bästa. För din hund betyder det att ligga i soffan. Att få gå ut och “läsa tidningen”. För min hund innebär det att få uppleva naturens alla skiftningar. Väder och vind. Att andas frisk luft. Att leka med sina flockvänner och att få springa långt och fort i sele. Jag låter mina hundar leva utomhus. Av ren kärlek.

.