Världens bästa hund – men inte för avel!!

En valp är ett livslångt ansvar!

Jag har en kompis som avlar på möss. Rasmöss. De har stamtavlor, ställs på utställningar, bedöms och certifieras efter gud-vet-vad-för kriterier. Jag förstår mig inte på det där, ärligt talat. Det är möss, liksom. Gula, bruna och vita. Prickiga eller randiga spelar ingen roll för mig. De ska ju bara vara söta!

Men ibland när jag kommer att prata om hundavel så börjar jag tänka på de där mössen. För någonstans där djupt innerst inne så vet jag ju att jag är nörd på hundar. Nörd på rasen siberian husky. Och jag måste kunna förstå de som absolut inte kan förstå varför det är så himla viktigt med papper och exteriör och arbetsegenskaper. Dom som bara tycker att hundar ska vara söta och gå där i kopplet och gosa lite på kvällarna och slicka av resterna från middagstallriken. Det finns ganska många som tänker så. Kanske till och med de allra flesta.

När jag tänker på möss så kan jag förstå att många vill avla på sin allra första och mest älskade lilla hund. Jag kan förstå att exteriör och arbetsegenskaper har ganska lite betydelse vid den tidpunkten. Att man bara vill föreviga och ha ännu en mini-version av sin lurviga guldklimp. Att man annonserar på Blocket eller Facebook efter en hundpartner i passande färg. Gula, bruna och vita. Prickiga eller randiga.

De allra flesta huskies har ett behov av att arbeta utöver det vanliga sällskapslivet.

Det spelar ju egentligen ingen större roll att man föder upp hundar på det sättet. Inte om man har seriösa köpare som är beredda att få hem en valp i valfri färg och älska den resten av livet. Det fungerar säkert jättebra med vissa hundar, individer som är fullständigt tillfreds med det vardagliga människolivet. Men när det kommer till huskies så är situationen lite mer komplex.

Att avla en ras som i grund och botten har förhållandevis genomgående arbetsegenskaper kräver att man har ett större perspektiv än enbart gullighet och sociala egenskaper. Jag säger inte att dessa är dumma kriterier! En gullig hund kommer på alla sätt att ha det lättare att klara sig i människovärlden än vad en mer respektingivande hund kommer att ha. Detsamma gäller givetvis hundens förmåga att knyta an till människor, en social egenskap som absolut ska prioriteras i avel. Men det räcker inte! Inte för en arbetande ras.

Det finns många som delar in huskies i olika typer. Huskies för show, huskies för extrema hastigheter och huskies för längre distanser. Men vi ska komma ihåg att huskyn är en förhållandevis liten ras där det föds cirka 500 valpar om året. Om vi gör en genomslagsräkning att en husky lever i tio år så innebär det att vi har 5000 huskies i Sverige idag. Det är inte mycket! Även om våra huskies skiljer sig i benlängd, pälsmängd och arbetsegenskaper så som fart och uthållighet så vill jag nog påstå att de allra flesta huskies ändå innerst inne är ganska så lika. De har en stark drivkraft att springa och arbeta. En drivkraft att leva tillsammans i flock. Och en stor, stor förkärlek för frihet.

Känns det bekant? Gul, brun eller vit spelar ingen roll. Insidan är på många sätt likadan.

Huskyvalpar är otroligt gulliga, men numera känner de flesta till att det är en ras med stora behov av fysisk aktivitet och samhörighet.

I mitten av 2000-talet fick många svenskar upp ögonen för siberian husky som ras. Då var inte kunskapen så stor om rasens egenskaper och många nyblivna valpköpare fick en smärre chock när de började inse vad de hade fått hem för någonting. Nuförtiden så är kunskapen bredare och de flesta nöjer sig med att beundra den varglika rasen på avstånd då de vet att den kräver en hel del motion för att må bra. Detta är givetvis otroligt positivt. Men det innebär också att det inte är helt lätt att sälja huskyvalpar.

Numera så är det inte så vanligt att människor köper en husky för att de är gulliga. De som köper en husky är nog oftast genuint intresserad av rasen vill ha en frisk, stark och arbetsvillig kamrat för både långa skogsturer och prestation. Sådana valpköpare ställer frågor när de ska köpa en valp. Frågor om arbetsegenskaper och avelsmål. Då kommer man tyvärr inte så långt som uppfödare om man har ”gullig och social” som grund i avelsplaneringen.. Istället riskerar man att tvingas sälja till oseriösa köpare för att man helt enkelt inte blir av med valparna, en lösning som sällan slutar väl varken för uppfödare, köpare eller valp.

Jag hade avelsplaner med min första siberian husky, just av kärleksskäl. Jag hade turen att ringa en hanhundsägare som ställde rätt frågor och förklarade för mig att jag kanske skulle tänka efter några gånger till. Numera så är jag kräsen i avel. Det har kanske slagit åt andra hållet.. Den perfekta hunden finns ju inte så det är viktigt att kunna väga fördelar mot nackdelar och se vilket som väger över. Det är också viktigt att bestämma sig för vilka saker man tycker är viktigt i aveln, att jämföra de egenskaperna med den beskrivningen som faktiskt finns för hur en siberian husky ska vara och sedan välja i vilken ordning dessa saker ska prioriteras. Jag är nybörjare på avel och för att göra det lättare för mig så har jag bestämt dessa riktlinjer för min egen avel:

Min första avel ❤ Pappa Yarak, Mamma T-bird och lilla Sonic.

1. Yabasta avlar på hundar som har presterat bra som draghundar och är ledarhundar.
2. Yabasta avlar på hundar som har hållbar kroppsbyggnad med goda vinklar och bra benstomme.
3. Yabasta avlar på hundar som har dokumenterat duktiga draghundar flera generationer tillbaka i stamtavlan.
4. Arv och miljö ska i kombination ge sociala valpar med stabil mentalitet.

På det här sättet känner jag att det blir lite lättare för mig att vara klarsynt och göra rätt bedömningar i aveln, utifrån vad jag själv tycker att är viktigast. Det är också lättare att hitta rätt valpköpare då det är så pass tydligt vilka tankar och visioner som ligger bakom en kull. Nu är jag en oerfaren uppfödare. Även om jag har haft husky i över tio år så har jag bara tagit en enda kull. Men för mig så har det varit, om möjligt, ännu viktigare att ha dessa prioriteringar för mig själv att hålla fast vid när jag tänker på avel och när jag har planerat för min kull.

Det är en självklarhet att varje liten valp som föds förtjänar ett gott liv, att bli älskad och få ett gott liv. Det är också en huskyägares plikt att älska sin hund djupt. Men när det kommer till avel så blir ansvaret större. Du får plötsligt förpliktelser utanför dig själv och ditt vanliga liv. Du har ansvaret över att hitta omtänksamma och kärleksfulla ägare till dina valpar. Du har ansvaret att handleda och stötta dessa ägare i sin roll som matte eller husse. Och, som jag ser på det, du har faktiskt ansvaret att se till att de valpar du föder upp får ett gott liv. Inte bara de första veckorna som de bor hemma hos dig men faktiskt under en hel livstid.

Ps. Det är inte alla som känner till att det finns en rasklubb. Det kanske är lätt att tro att rasklubben är någonting jätteavancerat och speciellt, men den består egentligen bara av eldsjälar som, precis som vi själva, älskar rasen siberian husky. Där finns ett särskilt avelsråd, alltså en grupp av personer som är särskilt intresserade och erfarna av avel och som har rådgivning för människor som skulle vilja avla på sin siberian husky. Till avelsrådet kan vem som helst vända sig för att ställa frågor och få goda råd när man funderar på att skaffa sig sin första kull. Gör det, du också!