Att avla för pengar

Ta en valpkull för att renovera badrummet – rätt eller fel?

Jag har alltid ogillat när personer avlar för att tjäna pengar. Jag kan egentligen inte förklara riktigt varför men det bär mig enormt mycket emot inombords. Det är fult, helt enkelt. Men jag fick en tankeställare i vintras när jag såg en annons om siberian husky-valpar till salu som en del av en långdistanssatsning. Uppfödaren skulle bara behålla någon enstaka valp och sälja resten ur två stycken kullar. Jag fick inte ihop ekvationen. Om de skulle satsa på långdistans, varför säljer de alla valparna?

Jag är nog i grund och botten fostrad till att vara en ganska principfast människa. Alltså på ett sådant sätt att det är viktigt för mig att saker är typ politiskt korrekt. Samtidigt så tänker jag att det ibland är nyttigt att gå utanför sin egna lilla box och tänka till lite extra. Just denna annons fick mig att göra just det. Tänka till lite extra. Hur kan det vara en långdistanssatsning att ta två kullar och sälja valparna? Eller är det bara en täckmantel för att de tar en kull enbart för att tjäna pengar? Så plötsligt började jag lägga ihop bitarna två och två..

Det ligger otroligt mycket tid och pengar bakom en satsning i draghundsporten.

Det är ju ingen hemlighet att det kostar MULTUM att hålla på med den här sporten. Jag skojar inte när jag säger att jag har sparat så mycket till tävlingskassan i år att jag stundom har levt på knäckebröd och vatten. En muskelinflammation, ett ögonproblem, ett par maskar och ett kejsarsnitt senare så är de pengarna som bortblåsta. Jag har aldrig reflekterat över detta förut. Att valpförsäljning faktiskt kan vara ett sätt att finansiera en tävlingssatsning. För det är inte så dyrt att ha många hundar hemma faktiskt. Men så fort man ska iväg på någonting så rinner pengarna snabbt iväg.

Jag kanske ska lägga in en liten parentes här för det finns risk att ni börjar tro att ni vet vartåt detta kommer att bära. Det lilla gänget med småttingar vi har här hemma just nu var både planerade och påbörjade alltmedan jag började att fundera på detta med att avla för pengar. Avsikten med denna kull var aldrig att tjäna någonting. Och tur var väl det, med tanke på hur det har gått. Jag pratade med en vän häromdagen när jag precis hade kollat upp ungefär vart jag ligger ekonomiskt med kullen. Han erbjöd mig då att få köpa valpar från honom till ett betydligt bättre pris än vad jag nu lägger för att få spara mina egna två små.. Men jag tackade givetvis nej! 😉

Nåja, tillbaka till detta med avel för pengar. Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag gång på gång till samma fråga. Kan det finnas tillfällen då det faktiskt är rätt att avla för att tjäna pengar? Alltså jag menar tillfällen då det inte är “fult”? Herregud detta är ju en så svår fråga att den egentligen inte har något svar. Det enda jag svara på är vad jag själv tycker och tänker. Och det vet jag inte ens.. Men kan det det? Kan det finnas tillfällen då det är helt okej, kanske smart eller rent av nödvändigt att avla för att bygga upp en ekonomi för framtiden?

Hur vill jag själv vara som uppfödare? Vad har jag för målsättningar?

Det finns två anledningar för mig att faktiskt börja vrida och vända på dessa frågor. För det första så har jag precis insett att världen kanske inte är helt svartvit i denna fråga. Det finns gråzoner och jag vill inte vara för snabb att döma vad andra gör hit och dit. Att fundera över hur jag står i frågan kan vara viktigt för mig då det svarar på hur jag ska förhålla mig till andra uppfödare när de här frågorna uppstår. Och för det andra så är det såklart enormt viktigt att jag vet mina ståndpunkter nu när jag faktiskt även själv är uppfödare! Det kan starkt påverka hur jag planerar och resonerar i framtiden.

Apropå framtiden. Det är just sådana här saker som jag har fått anledning att fundera väldigt mycket över de senaste veckorna. Att ta sin första kull kan ju absolut vara någonting lättsamt, en kul grej, lite spännande och sådär. Men jag är liksom inte riktigt den personlighetstypen som bara gör en kul grej. Jag gillar att vara seriös, att göra saker ordentligt, genomtänkt och noggrant. Jag har funderat otroligt mycket över min roll som uppfödare. Hur vill jag vara? Hur vill jag att andra ska se på mig som uppfödare? Vad har jag för målsättningar, vad är det jag strävar efter? Vad är det jag prioriterar? Vad är mina personliga syn på rasen och hur står de tankarna sig i förhållande till rasstandarden, syftet med rasen och RAS-dokumentet? Men även frågor om valpköpare; vad har jag egentligen för förväntningar på en valpköpare vad har jag för krav? Alltmedan dessa bitarna har fallit på plats så har jag gjort många stora justeringar på de delar av hemsidan som handlar om Yabasta som kennel och nu känns det äntligen som att jag börjar att landa lite.

Tack Irene, Jens, Nisse, Anders, Hélène, Ylwa, Mia och Jenny för att ni är mina förebilder och ger många inputs i mina avelsfunderingar! Thank you Jörgen, Maria, Rebecca, Niklas, Raphaël and Virginie for showing me what a pleasure it is to share a litter with committed (and sometimes new) friends!

Vart går gränsen mellan personliga intressen och intressen för rasen?

Nåja, tillbaka till den stora frågan. Kan avel vara en del av en ekonomisk investering i framtiden? Det är mycket möjligt att svaret, för de flesta stora etablerade kennlar, redan är ja! Jag har själv bara aldrig reflekterat över detta innan. Det är definitivt någonting som det inte pratas om iallafall. De flesta menar att uppfödning är en förlustaffär och det är det säkert, om man räknar på det stora hela. Att äga hund i allmänhet är en förlustaffär. Alla pengar som kommer in går åt igen i hundvärlden. Men jag tror absolut att det kan finnas lägen när avel är en investering i framtiden. Frågan är bara vart gränsen går, där det går över från att vara en klok investering till att vara ett fulknep.. Jag ska ge några exempel snart. Men först finns det, för mig, några otroligt viktiga förutsättningar.

Vad uppfödarens syfte är med en kull är egentligen uppfödarens egen privatsak. Jag skulle i ärlighetens namn säga att det är många saker som absolut inte är en privatsak när man blir uppfödare, men just syftet bakom en kull är faktiskt helt och hållet det. Det är därefter, efter att syftet är klart, som uppfödarens roll som privatperson övergår till att bli uppfödarens roll som uppfödare. Oj, så jag krånglar! Men jag ska försöka förklara. Vem som helst kan ha en hund. Och en hund kan se ut och vara precis hur som helst. En siberian husky kan vara stor, liten, smal, tjock, långsam, snabb, stark, svag, lurvig, tunnhårig, kortbent och långbent. Alla huskies har rätt att bli älskade precis som de är! Frågan om korrekt exteriör, bra dragskalle och polar prägel har egentligen ingen som helst betydelse för en enskild individ inom rasen. Inte förrän det börjar handla om uppfödning..

När man blir uppfödare har man plötsligt förpliktelser som går utanför sina egna intressen!

Det är när nya individer ska komma till världen som det plötsligt börja handla om någonting större än så. Det är då som det börjar handla om rasens framtid, vad som är målet med rasen och vad man vill bevara. Alla huskies som föds av registrerade föräldrar kan själva bli registrerade som siberian husky. Frågan är om aveln bidrar till rasen i det stora hela eller bara till den egna plånboken? Den viktigaste förutsättningen för avel, för mig, är alltså frågan om huruvida den bidrar till, eller åtminstone bevarar, någonting viktigt för rasen.

Med detta som grundförutsättning så vågar jag nog försiktigt att faktiskt acceptera att det finns de som avlar på bra hundar för att tjäna pengar. Men inte i vilka fall som helst. Jag skulle själv inte med gott samvete kunna ta en kull valpar för att finansiera två veckors semester i Thailand. Det är väl ett av de mer självklara exemplen som jag kan ge. Eller att ta en kull för att renovera badrummet. Det finns helt vanliga normala familjer som klarar av att göra båda dessa sakerna helt utan att behöva föda upp hundar. Det finns andra sätt att hitta finansiering, helt enkelt.

Men ett hundsläp då? Skulle det inte vara helt okej att ta en kull valpar – på avelshundar som bidrar positivt till rasen – för att köpa ett hundsläp där livskvaliteten för hela flocken skulle förbättras avsevärt under både tränings- och tävlingsresor? Inte lika enkelt att slå ifrån sig som “fult”. Eller som just denna uppfödare gjorde i vintras; ta ett par kullar valpar – på avelshundar som bidrar positivt till rasen – för att finansiera den utrustning och de övriga kostnader som ingår i en långdistanssatsning? En satsning i vilken man faktiskt på riktigt kan fortsätta att testa sina hundar på ett sätt som de allra flesta aldrig har tid och möjlighet att göra? Skulle det kanske inte rentav kunna höja kvaliteten (eller iallafall kvantiteten bland duktiga hundar) om fler uppfödare ibland avlade för att kunna frigöra tid och pengar för tävlande? Ja, det tycker jag nog faktiskt!

Det är många valpar som hamnar på Blocket alltför snart och det är ett problem som vi alla uppfödare måste hantera för att bli ansedda som seriösa.

Ja nu måste jag nog medge att mina funderingar är, precis som jag skriver, funderingar. Inom vår ras så är det få förunnat att kunna sälja valpar på det sättet. Åtminstone om man vill sälja till hem där valparna får arbeta. Det är ingen stor skara av människor som är intresserad av riktigt bra draghundar. Det är snarare svårt att bli av med dom! Jag tvivlar stort på att jag kommer att ta en kull i framtiden om jag inte redan har ett antal valpköpare med på tåget. Det är en lång väg kvar innan den dagen då jag kan ta för givet att få valpar sålda utan förhandsbokning.

Det är nog ändå såhär som jag resonerar, såhär som min målbild kommer att se ut i framtiden. Det kanske kommer en dag när jag tar en kull som en del i en satsning och bara behåller någon enstaka valp. Men den dagen så vill jag ha en väldigt tydlig plan för hur jag ska undvika fällorna som det kan innebära. Hur jag ska undvika att sänka kraven på avelshundarna för att jag behöver pengar. Hur jag ska undvika att börja ta kullar vid andra, mindre viktiga, tillfällen som jag tycker mig behöva pengar. Jag vill gardera mig för jag vet hur svårt det kan vara att stå emot frestelsen med lätta pengar. Att avla på mindre duktiga hundar och sälja till mindre lämpliga valpköpare för att kunna uppnå mina egna tillfälliga – och kanske inte ens hundrelaterade – mål. Om jag en dag blir ihågkommen som uppfödare så önskar jag verkligen att det är för att jag gjorde någonting vettigt, att de Yabasta-hundar som föddes bidrog med någonting positivt både till rasen och till de människor som fick glädjen att leva med dom. Det är min vision och min önskan för framtiden.