“Vad gör rasklubben för mig?”

kit2jan2014
Rasklubben är till för att vi människor ska kunna fortsätta kalla våra hundar för Siberian Huskies.

Nu börjar arbetet för oss i valberedningen att bygga ihop en ny styrelse till siberian husky-klubben. Japp, jag är utsedd till valberedare! För dig som inte har supergrepp om hur en förening fungerar så betyder det i verkligheten att man funderar, planerar och pusslar ihop ett förslag på vilka som ska sitta, bestämma och arbeta i klubbens styrelse det kommande året.

Jag vet att det är vanligt att tro att valberedare är det enklaste arbetet i en klubb. Och det är väl till viss del sant – man kan göra minimalt med saker om man vill. Men för mig så är valberedare ett jätteviktigt uppdrag. Och kul!

Det är många som klagar på rasklubben idag. Ja, det är många som är missnöjda av olika orsaker. Några tycker att rasklubben gör för lite aktiviteter. Andra tycker att rasklubbens styrelse bara arbetar för sin egen vinnings skull. Eller för sina kompisars.

Det är ganska allvarliga anklagelser.

Som valberedare så följer jag de här diskussionerna under hela året. Jag följer, och jag funderar. Vart ligger egentligen problemet? Gör rasklubben för lite aktiviteter? Är styrelsen lat? Arbetar styrelsen bara för sin egen vinnings skull? Vad kan vi göra åt det?

I alla dessa diskussioner hit och dit så ser jag att rasklubben för siberian husky idag har två stora problem. Dessa är delvis valberedningens ansvar att lösa!

För det första så är Polarhundklubben i Sverige organiserad på ett sätt som är helt omöjligt att förstå för den som inte redan känner till dem. Tänk såhär; vi har en stor organisation som heter Svenska Polarhundklubben. Till denna klubb hör vi alla i Sverige som har siberian husky, alaskan malamute, grönlandshund och samojed. Och nu får ni läsa noggrant och ett par varv för att hänga med. Alla dessa medlemmar tillhör nämligen både en rasklubb, beroende på vilken ras man äger, och ett distrikt, beroende på vart man bor. Alla dessa medlemmar tillhör nämligen både en rasklubb, beroende på vilken ras man äger, och ett distrikt, beroende på vart man bor. Man blir alltså medlem i tre klubbar på en gång! Polarhundklubben, rasklubben och distriktet. Polarhundklubben håller idag på att utreda och se om det går att förändra detta i framtiden, men det är ett segdraget arbete. Mer om det kan ni läsa här.

I stadgarna för polarhundklubben, alltså de regler som gäller för hur klubben ska fungera, så är det bestämt att det är distrikten som är ansvariga för alla aktiviteter. Rasklubbarnas uppdrag är istället enbart att arbeta med de särskilda frågor som finns för just den rasen. Detta är oerhört krångligt, av flera skäl. Men det är den enkla förklaringen till att rasklubben inte gör någonting för medlemmarna. Den får helt enkelt inte! Rasklubben har till uppdrag att arbeta med rasen siberian husky, ett arbete som till största del handlar om att sköta högar av pappersarbete. Det är till exempel rasklubbens uppgift att godkänna utställningsdomare, utveckla de rasspecifika avelsstrategierna, se till att det finns meriterande tävlingar, att dessa resultat registreras och skickas vidare till kennelklubben och mycket mer. Det enda som rasklubben gör i aktivitetsväg är den årliga specialutställningen för siberian husky samt utser det årliga rasmästerskapet i drag.

Det ena problemet är alltså att vi medlemmar upplever att klubben inte gör någonting för oss – men klubbens uppdrag är inte att göra någonting för oss. Den ska göra någonting för vår ras.

Det andra problemet, däremot, är att vi har en ohälsosam splittring inom klubben. Eller nej, det har faktiskt gått så pass långt att många inte ens är med i klubben längre. Splittringen är alltså inom hela rasen i Sverige. Jag vet att det finns uppfödare som till och med avråder sina valpköpare från att gå med i rasklubben. Jag lägger ingen värdering i det, men kan såklart konstatera att någonting behöver förändras. I rasklubbens styrelse, absolut, men även i våra egna attityder gentemot varandra. Hur kan man skapa mer gemenskap inom rasen? Vad har en rasklubbstyrelse för ansvar och roll i frågan? Vad är vår egen roll när det kommer till våra attityder gentemot varandra som siberian husky-ägare i Sverige idag? Kan vi få mer gemenskap? Vill vi det? Och hur? Det är frågor som jag funderar mycket på just nu.

Varför ska man då vara med i en rasklubb? Det är en självklar fråga att ställa, egentligen oavsett vilken förening man är medlem i. Sanningen är att de allra flesta svenska föreningar inte kan svara på den frågan idag. Sättet att organisera sig i föreningar är numera förlegat och synen på föreningarna har förändrats kraftigt under de senare åren. Förr i tiden var föreningen ett verktyg för människor som ville gå ihop och göra någonting tillsammans. Skapa en förändring eller en aktivitet eller bevara någonting tillsammans. Idag ser vi, vanliga medborgare, på föreningen som vilket företag som helst där man blir medlem och väntar på att få en vara eller tjänst i utbyte. Det är inte bara rasklubben som sliter med detta problem, det är hela det svenska föreningslivet. Vi medborgare har gått från att vara föreningsmedlemmar till att bli föreningskonsumenter.

Kennelklubbens system är inte anpassat för föreningskonsumenter. Vi som äger siberian husky idag förväntas bli medlemmar i rasklubben helt enkelt därför att vi gärna vill att rasen siberian husky ska finnas kvar! Utan rasklubbarna och kennelklubben så skulle där inte finnas några som helst papper som visar att den ena hunden är siberian och den andra är till exempel tax. Så svaret är egentligen att ett medlemskap är det minsta du kan göra för att bevara rasen. Och då menar jag inte bevara rasen som draghund, som showhund, som sällskapshund eller vad som helst. Nej, jag menar att bevara rasen överhuvudtaget – i alla färger, former och farter som finns på våra registrerade siberian huskies idag.

Såhär snurrar mina tankar som valberedare idag. Det är några spännande utmaningar som rasklubben har framför sig de kommande åren. Vårt uppdrag är att hitta en sammansättning av personer som kan bita i de här frågorna – samtidigt som de ska ta alla de stora administrativa ansvaren som en rasklubbstyrelse har. Någon gammal, någon ny. Någon tävlingsaktiv, någon som mest lufsar runt i skogen. Någon utställningsaktiv?

Vårt förslag kommer att tas upp på årsmötet, då är det upp till er alla som medlemmar att vara med och rösta. Ni kan komma med egna förslag eller ni kan välja att lita på vårt förslag. Det är nämligen alla vi tillsammans som i slutänden bestämmer vem vi vill ska bestämma från år till år! Vem vill du?

Aktuella länkar:
Här hittar du inbjudan till årsmötet för klubben
.
Du som undrar vad som står i stadgarna om rasklubbens uppdrag, kan läsa mer på sidan åtta i stadgarna här.
Du som är nyfiken på vad styrelsen egentligen jobbar med för frågor, kan läsa alla protokoll här.
Du som vill vara en del av rasklubbens arbete, i stort eller smått, är varmt välkommen att prata direkt med mig eller med någon i styrelsen.
Du som inte gillar rasklubben, kan inte du fundera över konstruktiva tips på förändring? Jag kommer att ge samma utmaning till de personer som jag föreslår till nya styrelsen!

8 thoughts on ““Vad gör rasklubben för mig?”

  • Hej!

    Bra inlägg och bra förklaringar till vad SPHK med distrikten och rasklubbarna gör!
    Jag tycker att man bör arbeta med att få alla siberian huskyägare att känna sig välkomna! Hur man gör detta? Välkomstbrev till nya medlemmar, möten, träffar, aktiviteter som handlar om annat än tävling. Detta är naturligtvis en fråga för distrikten.
    Det finns många som bara äger en eller ett par sibbar, som jag tror gärna skulle engagera sig. Alla som köper en valp; vart försvinner de? Hur kan man fånga upp dem?
    Men, framförallt, man måste arbeta aktivt med att “sudda ut” gränserna mellan olika “typer”. Oavsett vilken uppfödare man köpt sin valp ifrån, oavsett hundens utseende – ska alla känna sig välkomna. Det gör man inte, om det publiceras bilder på hur en siberian husky “ska” se ut, eller hur den inte ska se ut. För ägaren är det världens vackraste hund, och det ska man respektera!
    Du skriver att det är rasklubbens uppgift att godkänna utställningsdomare. Det funderar jag över; är det inte SKK’s uppgift att godkänna domare?
    Jag hoppas att SPHK med alla rasklubbar kommer att utvecklas på ett positivt sätt, med ökat medlemsantal!

    • Hej! Bra input och synpunkter! Angående domare så är det rasklubben som hanterar förfrågningar när domare vill bli auktoriserade för husky. Jag är dock osäker på om rasklubben gör det som rådgivande eller tar det slutgiltiga beslutet. SKK auktoriserar därtill automatiskt alla domare som uppnår ett visst antal raser inom en grupp, oavsett specialitet.

  • Av en slump läste jag detta, bra skrivet Marlene! Det behövs någon typ av förändring i SPHKs organisation för att den ska vara mer lättarbetad och anpassad för människan på 2015-talet (med arbete och tusen andra intressen osv.)
    Under mina år i styrelsen har vi då alltid varit jätteöppen för om nya vill vara med och engagera sig. Dock är det få som hör av sig. Hoppas på nya engagerade “brinnande för rasen” människor efter årsmötet! 🙂

  • Förresten ang domare så är det så att domare söker till/på rasen och det är Rasklubben som godkänner om vi vill se domaren på rasen. Vi godkänner domare som vill se och kan motivera vad en arbetande siberian husky är i enighet med den rasstandard vi har.

    En domare kan “få rätt att döma” rasen ändå (även om raskluben sagt nej) om de har nog många andra raser inom en rasgrupp (i vårt fall 5). Det har hänt en gång under mina aktiva år. DÅ är det SKK som godkänner (“kör över rasklubben”)…

  • Har enbart varit med i en rasklubb i en annan rasklubb då jag haft andra raser på mina hundar. Jag har dåliga erfarenheter av det. Var på ett klubbevent, jag hade gärna tränat jaktapportering då rasen är gjord för att arbeta med detta. Vart ska jag som första hundsägare veta i vilken klubb jag ska vara med i för att få hjälp? Intresset var riktigt stort hos mig att komma igång med träningen ( även om det självklart finns bättre lämpade hundar).
    Nej istället för att få möjlighet i att komma igång med jaktträningen så fick vi ringträning.
    Jag fick givetvis bra hjälp jag klagar inte, men jag ville få input i jaktträning.
    Det är den bild jag har av rasklubbar är att man fokuserar på utställning istället för aktiveringsräning.

    Sedan upplever jag att det finns många som har sån fantastisk kunskap innom rasen ( raserna man äger) som inte helt vill dela med sig till oss “gröna” människor.
    Tack för ett bra inlägg ville mest ge synpunkter för hur jag upplever rasklubbar. Jag som enbart äger en hund jag som är nyfiken på att lära mig mer:)

    • Hmm det ligger någonting i detta med inriktning inom klubben! Hos siberian är nog problematiken densamma men tvärtom; där är ett stort fokus på den arbetande hunden och lite hänsyn tas till dem som ställer ut. Kanske vi behöver mer mångsidighet i klubbarna? Det förändrar dock inte grundfrågan; en klubb kommer alltid att bestå av aktiva personer som gör det de tycker är roligt och om där inte finns aktiva (=arrangerande) medlemmar så blir det heller inga aktiviteter!

      • Absolut behövs mångfalld, men det behövs också kunninga människor som vill lära ut till oss gröna människor. Blir mycket roligare då för oss alla:)

Leave a reply to Malin Cancel reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.