Eldar på besök

wpid-img_20141129_191729.jpg
Jag och Eldar, närhet för första gången.

Det är ett drygt år nu, sedan jag började lära känna Eldar. De av er som är aktiva i sociala medier kanske kommer ihåg Eldar, hunden som blev en röst åt alla hundar som inte vill bli klappade? Det var matte Nicole som i ett blogginlägg uttryckte sin förtvivlan över hur det är att ha en hund som inte passar in i den mall som vi människor förväntar oss av en hund. Eldar tycker nämligen inte om att bli klappad. Ändå fortsätter främmande människor att tvinga sig på honom i alla möjliga situationer – för han är ju en hund.

Inlägget om Eldar (ni kan själv läsa det om ni klickar på den rosa texten här ovanför) gick rakt in även i mitt hjärta. Jag minns hur mycket jag kämpade med Issen och hans rädslor för både människor och miljö. Hur skäggiga bullriga män alltid skulle sätta sig ner på huk och locka och pocka på honom för att få hans uppmärksamhet när han själv uppenbarligen bara ville fly situationen. Detta är tyvärr ingenting ovanligt, det är nästan mer regel än undantag. Jag tror att alla som har haft en rädd eller försiktig hund känner igen sig i detta. Det var därför väldigt viktigt att Eldar började tala.

wpid-20141130_115404.jpg
Eldar med matte Nicole och sin nya livskamrat Smella.

Sedan dess har jag följt Eldar och hans flock och vi har kommit att bli vänner. Eller ja, vi som är människor har blivit vänner. Eldar själv har inte haft särskilt mycket till övers för mig. Även jag, som läser hundspråk dagligen, har kommit på mig själv med att klappa Eldar. En smekning över ryggen i förbifarten, en strykning på huvudet vid matbordet. Jag är van att klappa sporadiskt på hundar. Men Eldar har dock tydligt talat om för mig att han inte uppskattar beröring från min sida och jag har lärt mig att låta honom vara.

Tills i lördags. I lördags fick vi återigen besök av Eldar och hans flock. Mycket har hänt i Eldars liv sedan sist. De har flyttat ut på landet och flocken har fått en till medlem; den ytterst gosiga tanten Smella. Husse och Matte har jobbat mycket med Eldar, att bygga trygghet och att hjälpa honom att använda signaler för att kommunicera med sin omgivning. Och det är fantastiskt att se hur mycket en hund kan växa av att få – till viss del – slippa det mänskliga samhället.

Helgens möte med Eldar blev ett möte med en betydligt mycket tryggare hund. En hund som uttrycker sig, visar vad han vill och önskar, visar vad han tycker om och inte. En hund som går in i nya situationer med nyfikenhet! Och det är två situationer som särskilt värmde mig att se. Dels när vi skulle dra en sväng med spannet. Förra gången som vi skulle dra tillsammans så fick Eldar riktigt panik. Matte fick lugna honom ordentligt innan vi kunde bege oss ut. Den här gången gick han in i spannet som om det vore världens självklarhet. Den långa svansen flaggade glatt i luften och ivern gick inte att ta miste på. Vilken skillnad..

Men störst av allt var ändå när jag satte mig i soffan på kvällen och Eldar kryper upp och börjar bädda intill mig. Jag blev helt handlingsförlamad; var det möjligt att detta höll på att ske? Detta som jag trodde var helt omöjligt? Ja, det skedde. Eldar bäddade en grop jämte mig och lade sedan sitt huvud tungt och tryggt i mitt knä. Det ögonblicket var ett stort och rörande ögonblick för mig. Eldar, hunden som inte tycker om närhet, valde att faktiskt vara nära mig. Mig.

Tack för det förtroendet, lilla vän!

.

Royal Canin

4 thoughts on “Eldar på besök

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.