Om att ha hundar tillsammans

IMG_9767

Vovvar som gillar varandra! Gunne, Kit och Pila.

Det var ett intressant inlägg i Facebookgruppen ”Draghundsfolk och hundmänniskor” häromdagen där en tjej frågade hur vi håller hundarna, vi som har sex hundar eller fler. Hur lever de och hur gör vi vid löp?

Det är intressant att läsa svaren och vi verkar tänka väldigt lika. När man lever i en flock så måste man nämligen vara medveten om att hundar inte alltid gör som man förväntar sig. Det kan många gånger komma som en chock för en hundägare när lilla gulliga lurvtotten plötsligt reagerar instinktivt och skarpt ”utan minsta förvarning”. Men sådant händer! Hundar är hundar och reagerar så som hundar gör. Därför är det viktigt att tänka efter en gång extra när man har många hundar tillsammans.

IMG_0359

Folke och Kit pysslar om Gunne lite..

En erfarenhet som jag verkar dela med många andra är att jag inte gärna har fler än två hundar tillsammans utan uppsikt. Då menar jag utan uppsikt på ett sådant sätt att jag varken hör eller ser dem, till exempel medan jag är på jobbet. Om två hundar råkar i bråk med varandra så kan de givetvis bli skadade och det finns alltid en viss risk att det går riktigt illa. Men om tre hundar råkar i bråk med varandra så är det väldigt lätt hänt att det blir två-mot-en-situation vilket såklart orsakar betydligt större skador – både fysiskt och psykiskt. Jag undviker gärna detta på ett enkelt sätt genom att enbart ha dem två och två tillsammans.

Nu är det en sak att få det att fungera rent säkerhetsmässigt, två och två, det är ändå inte så fasligt svårt. Men jag vill gärna att mina hundar inte bara ska acceptera varandra utan faktiskt trivas bra ihop! Det är viktigt för deras vardagliga välmående men även för prestationen. Det blir några timmar om dagen som vovvarna spenderar tillsammans i hundgårdarna och bäst är såklart om de timmarna är trygga och glada timmar. Men hur gör man det?

Att hundar är vänner beror på två saker tänker jag. Dels att de i grund och botten gillar varandra som individer och dels att de i sin omgivning inte har så många saker att bli ovänner om. Jag tror inte på rangordning och jag tror inte att hundar gör saker bara-för-att. Jag tror att hundar i utgångsläget gärna vill vara vänner – åtminstone huskies – och att om de blir ovänner så är det i regel bråk om specifika saker. Det kan vara mat, leksaker, liggplatser eller andra resurser. Fysiska eller praktiska saker som båda vännerna gärna vill ha tillgång till, kan man säga.

I min värld är det väldigt viktigt att kontrollera miljön just av den orsaken. Jag vill ju gärna ha berikning i hundgårdarna men vill ändå inte riskera att det uppstår konkurrenssituationer. Det är en hårfin balansgång! Urtuggade ben och vedkubbar är intressanta men inte tilläckligt attraktiva för att faktiskt börja slåss om verkar det som. Dessa finns i varje hundgård. Jag har också hängt upp långa repknutar som hundarna kan tugga på och dra i. Det skulle kunna bli konkurrens om dessa om de låg löst i hundgårdarna, ni vet, en hund tar tuggknuten och bestämmer sig för att ligga i kojan och tugga och sedan vill nästa hund ha samma knut.. När knutarna hänger i luften så går det inte att ”äga” de på samma sätt och därmed är konkurrenssituationen avväpnad.

IMG_8295b

Tuggknutarna hänger fast för att inte bli för lätta att ”äga”.

För att hundarnas vardagsliv i övrigt inte bara ska fungera men även ge dem en stimulerande och trygg tillvaro så finns det ytterligare några saker jag tänker på. Av praktiska och konkurrensskäl parar jag i första hand ihop rumskamrater efter hur vovvarna äter. Hundar som äter långsamt får bo tillsammans med andra som äter långsamt och de snabba med de snabba. En typisk konkurrenssituation är ju annars om en hund har ätit upp sin mat medan den andra väntar och vaktar på sin. Jag skulle gissa att mat är en av de vanligaste orsakerna att hundar börjar bråka med varandra. Men det handlar också om att jag vill försäkra mig om att alla hundar får i sig den mat de ska! Annars är ju risken att en av hundarna äter upp bägges mat dag efter dag..

I andra hand så väljer rumskamraterna varandra. Det är ganska tydligt vilka av hundarna som trivs bäst ihop, eller som åtminstone accepterar varandra mest. Jag försöker undvika att ha hundar ihop som leker och busar för mycket – jag vill gärna att hundgårdarna är en viloplats för att balansera den annars så aktiva tillvaron vi har. Varmast i hjärtat blir jag när jag varje kväll ser rumskamraterna krypa in i samma koja och kura ihop sig tillsammans inför natten.

Såhär ser det ut i verkligheten,  i flocken som den är just här och nu:

Pila och Kit bor tillsammans. De har valt varandra från första stund och lyfter verkligen varandra både till vardags och i arbete. De är väldigt jämna i maten, båda äter Marathon 5000, lika mycket och lika länge. De delar alltid koja eller sitter tillsammans tätt ihop på bordet.

IMG_3501

Gunne har börjat att leka, inte bara med Gantu men även med de andra hundarna.

Gunne och Gantu bor tillsammans. Det har varit så tydligt på Gunne, ända från början, att hon tycker extra mycket om killar. Men hon är inget matvrak så varken Folke eller Sauron har varit något alternativ som rumskamrat – de hade ätit upp all hennes mat direkt. Men Gantu, han passar Gunne perfekt! När Gantu flyttade in så var det som att Gunne vaknade till. Hon började leka, inte bara med lillkillen utan även med resten av hundarna! Gunne och Gantu delar alltid koja nattetid och är väldigt lugna tillsammans i hundgården.

Diva och Sauron är en liten speciallösning. Diva är inte sådan att hon knyter an nåt särskilt varken till människor eller hundar – hon är en oerhört självständig och oberoende hund. Men vissa hundar accepterar hon och kan släppa nära inpå mer än andra. Sauron är en sådan. Sauron i sin tur älskar att vara på taket på den stora kojan. Det är faktiskt mer av den anledningen som han får bo tillsammans med Diva – att han är så förtjust i hennes hundkoja. De två äter helt olika mat; Sauron äter kraftiga Marathon 5000 medan Diva äter förhållandevis lätta Trail 4300. För att inte riskera att Diva får i sig för kraftig mat så blir Sauron serverad sin mat uppe på sitt tak, där inte Diva kommer åt.

Folke och Tvilling är de två hundar som äter allt på nolltid och är beredda att försvara sin mat om de behöver. De passar varandra bra då de glufsar i sig maten omedelbart och sedan inte har någonting att varken stjäla eller försvara. Dessa två har inte heller lika mycket ben och kubbar i sin hundgård för att undvika konkurrenssituationer. Tvilling kan vara ganska tuff och fostrande men Folke är en sann fredsmäklare – ibland undrar jag om han är riktigt taktisk eller bara korkad.. 😉 När Tvilling gormar så står han bara där med sina blanka stora hundögon och ser söt ut till hon är färdigpratad.

Ja, såhär tänker jag om att ha hundar tillsammans. Vi har mycket sällan slagsmål här hemma och det kanske beror på att hundarna i grund och botten är snälla mot varandra men jag tar även gärna det säkra före det osäkra och ser till att inte miljön provocerar fram osämja. Under löp så blir det givetvis en och annan förflyttning men fortfarande med samma grundtankar – skillnaden är dock att jag givetvis måste se att även en löptik är en resurs värd att konkurrera om. Ungtupparna Folke och Sauron går därför inte tillsammans under löp. Även om de gärna leker och umgås problemfritt i vardagen så finns där en risk att de blir osams när hormonerna strömmar till.

Annonser

5 thoughts on “Om att ha hundar tillsammans

  1. hej! superbra inlägg!
    Har dock en fråga 😛 hur är det om man har släktingar? har idag mor och dotter men vill gärna ha valp efter min yngsta. Är det risk för bråk där med? min äldsta är inte mycket för något förutom att sova. Går undan mycket, ska hon leka är det på hennes villor.
    En annan fråga. hur gör jag bäst med maten?
    min äldsta är otroligt kräsen med maten med har ett som hon gillar. Men hon vägrar äta på bestämda tider. Har flera gånger försökt ge mat morgon och kväll men det går inte. Äter ca 3-4 dl skulle jag tro (innan valparna ca 1-2 dl/dag) så hon har alltid varit liten i maten.
    min yngsta är ha galen. äter sin ranson (5-6 dl) eller mer varje dag.
    Ger jag rester får de oftast samma tallrik. Då börjar jag med äldsta för annars äter yngsta upp allt. Det går kanon att göra så.
    Får de varsin tallrik så säger äldsta ifrån om yngsta kommer för nära (visar tänderna lätt)
    De har bråkat två gånger. Då var yngsta ca 6 månader. Var i samma veva min äldsta blivit skadad av en annan hund. De är väldigt lugna annars.

    • Hej!

      Tack! 🙂 Att de är släktingar är ingen automatisk anledning att de skulle bli osams, tänker jag, men inte heller att de skulle hålla sams. Däremot kanske en egenskap kan gå i arv så att en tik som gärna försvarar leksaker får valpar som också gör det? Oavsett vilket så tror jag att det är enklast att i grund och botten utgå från dem som individer, oavsett släktskap. Du verkar känna dina hundar väl och ser troligen dessa signaler i vardagen. Det skulle ju till exempel inte komma som någon överraskning om din gamling sade ifrån på skarpen när någon stör henne vid vila.

      Som jag förstår det på dig så har hundarna väldigt olika sätt att äta. Du har ju studerat dem och hittat en metod som fungerar 🙂 Det enda jag skulle tänka på är om hundarna äter när du inte själv är med. Säg att de ska bo tillsammans i hundgård och du ger dem frukost och sedan åker till jobbet. Då finns ju alltid risken att din yngsta först äter sin mat i racerfart och sedan vill ha den gamles mat. Ett typiskt tillfälle där konflikt kan uppstå. Antingen så försvarar den gamle sin mat och äter upp den tids nog eller så får den yngsta tag på maten till slut och äter upp den. Det är just denna situation som jag tycker är svår, då det dels är en risk för slagsmål och dels är det svårt för oss ägare att veta vem som egentligen åt upp maten i slutänden.

      Ps. Jag har också varit med om det en gång, det blev ett rejält slagsmål här hemma när mamma Kinoo hade en böld som hade brustit och dotter Diva plötsligt attackerade henne. Jag tror tyvärr att hundar ibland kan reagera väldigt kraftigt och instinktivt när någonting är fel och detta är ett typiskt sådant exempel. Kanske det var samma hemma hos dig när det blev slagsmål? Detta är en av anledningarna att jag är försiktig att ha för många hundar tillsammans samtidigt – om flera hundar reagerar på samma sätt som Diva och samtidigt, då kan det gå riktigt illa för Kinoo helt enkelt.

  2. Pingback: Språk och lugnande signaler i en flock | Yabasta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s