Team Yabasta 2017/18

En ny säsong är påbörjad och vi hoppas på många sådana här härliga dagar! Bilden är tagen på Viggesjön utanför Sundsvall.

Nu har kalendern slagit över till juli och det betyder att en ny säsong är igång! Det är på sin plats att presentera oss alla som kommer att ingå i Team Yabasta det kommande året. Det blir en spännande säsong med rekordmånga hundar i träning och även någonting helt nytt – vi får sällskap av Catti och hennes två pälsklingar Benny och Danny som ska leva och träna med oss under hela året. Ett spännande steg mot att tillsammans kunna öka både volym och kvaliteten på träningen. Varmt välkomna till teamet!

Det kommer att vara nio hundar som går i full träning under säsongen och det är även dessa som kommer att gå i tävlingsspannet under året. Utöver de så kommer ytterligare fyra hundar vara med i träningen utifrån sina egna förutsättningar, för att bygga upp en bra grund för kommande säsonger. Jag tycker det är viktigt att våga lägga tid och fokus på hundarna, var och en, såhär tidigt på året. På så sätt kan alla få utvecklas i den riktning och takt som passar dem allra bäst innan det är dags att sätta ihop pusselbitarna inför tävlingarna. Så; nu är det dags. Här kommer Team Yabasta 2017/18!

Se(POLAR)Ch Jiepeer’s Sauron

Sauron går nu sin tredje riktiga säsong i teamet. Han är en härlig fartdrivare och duktig kommandohund men har också sina busiga påhitt emellanåt när det ”snurrar i skallen”. I fjol stannade han plötsligt mitt i en tävling – för att rulla sig! Men han kompenserar fartmässigt och vi tog med oss guldmedaljen hem. Sauron blir i år läromästare för de yngre hundarna på tävling. Han är lätt att ha att göra med och säker på sig själv i spåren. Sauron är så pass färdig som draghund, att hans fokus för året blir att lära vidare sina kunskaper och se till att vi har duglig fart och ordning på spannet.

Yabasta Accelerating Archon by Yzma, ”Wings”

Wings ägs av kennel Snowzillas men är inlånad för träning och tävling i teamet denna säsong. Hon är ovanligt rutinerad för sin ålder och kommer vara en av nyckelhundarna i led under säsongen. Wings har en stor fartkapacitet och fokus under året ligger främst på att ge henne mer erfarenhet och bygga den kroppsmassa hon behöver för att kunna hålla farten under en längre tid.

Husky Heroes Gantu och Nitro

Gantu kommer nu tillbaka efter att ha missat hela förra tävlingssäsongen. Han är en mycket viktig hund i teamet som huvudledare när det kommer till knivigare situationer. Det finns ingenting som kan störa Gantu i arbetet och han är mycket styrbar både på och utanför spår. Fokus för året ligger på att ge honom mer erfarenhet och ge honom större utmaningar för att låta honom utvecklas vidare som ledarhund. Det är också högt prioriterat att han får bygga upp hull och muskler så han får en stabil kropp att jobba med i vinter såväl som  kommande säsonger.

Nitro är ny sedan i vintras och har ännu inte tävlat någonting. Hon är en oerhört intensiv tik med ett väldigt tryck i steget och stor potential. Nitro har varit ganska sen i utvecklingen så just nu ligger fokus på att bygga upp hennes kropp ordentligt. Det är viktigt att hennes fysik är tålig då hon hela tiden maximerar sin kraft. Nitro kommer att ha sin första riktiga säsong i teamet och därför är målet att hon ska få mer erfarenhet både av tävling och rutinerna runt omkring.

Se(POLAR)Ch Nävertassen Pila Yla

Pila är teamets absolut mest rutinerade hund. Hon har gått som ledarhund lika länge som Team Yabasta har funnits. I år gör hon sin sista officiella säsong i teamet innan hon blir en aktiv och glad pensionär. Pila har ett stort ansvar att fylla i årets mycket unga team. Hon kommer att få fortsätta lära upp de unga hundarna så de kan börja ta sina första steg till att bli nya ledare.

Se(POLAR)Ch Vintervisa’s Folke Vårregn

Folke är numera en rutinerad och mogen hund som fyller en viktig roll i flocklivet hos Yabasta. Han har alltid varit en nyckelhund i wheel, där hans krafter kommer till sin fulla rätt. Där kommer han att fortsätta göra sitt jobb även under kommande säsong. Folke har ett viktigt uppdrag att fostra de unga och vilda hundarna i spannet, då han är stabil och bestämd i starter och i arbete. På grund av Folkes förlorade öga, och osäkra framtid för det andra ögat, får vi ta en dag i sänder när det kommer till tävlandet. Om reglerna tillåter, kommer Folke att vara en given hund på säsongens längre lopp men han får stå som reserv på de kortare och snabba loppen för att skona hans ganska tunga kropp.

Se(POLAR)Ch Indian Tribe Husky’s Galena, ”Galen”

Galen, ja hon är ju vad hon heter. En påhittig, lite lat och alldeles, alldeles underbar hund i flock och spann. Galen fyller en funktion som jag inte förstår mig på. Hon är inte en sådan där superhund men på något märkligt sätt så finns hon alltid där och gör det hon ska när det verkligen gäller. Hon är tålmodig och har alltid krafter kvar (kanske för att hon just är lite lat) så hon har räddat hem oss många gånger när vi har tagit oss lite vatten över huvudet energimässigt. Galen kommer alltid att vara galen och hennes roll är just precis att vara den hon är; glädjespridaren och räddaren i nöden.

Yabasta Accelerating Kite by Yzma

Kite har gått en säsong i teamet och hunnit prova på både ordentlig träning och tävling. Under den kommande säsongen ska hon få utvecklas vidare genom att fortsätta bygga goda erfarenheter och få några nya utmaningar som ledarhund. Hon kommer att vara en av nyckelhundarna i tävlingsspannet då hon både går fort och rätt, en ganska sällsam kombination av egenskaper i Team Yabasta. 😉 Om Kite gör bra ifrån sig även under denna säsong kommer hon att vara aktuell för avel i framtiden.

Yabasta Accelerating Aviar by Yzma

Aviar fick en bitskada förra sommaren och har varit borta en stor del av träningen och tävlingarna under sin första säsong för att säkra en full läkning. Den kommande säsongen blir hennes första riktiga säsong. Aviar är välbyggd och har en bra grund att stå på så hon går in i full träning med en gång. Hon är en mycket lyhörd och ambitiös hund så fokus kommer ligga på att utveckla hennes egenskaper och erfarenheter som ledarhund.

Team Amarox Turbo

Turbo ska nu gå sin första säsong i teamet. Han är väldigt smart och lyhörd men kommer att behöva mycket tid och träning för att växa in i sin kropp. För Turbo ligger fokus på att få rutin och jobba regelbundet för en stabil fysik. Han har en kropp som är byggd för fart men är inte redo varken fysiskt eller mentalt för att gå i full träning ännu. Den här säsongen blir en uppbyggnadsperiod för Turbo så han är redo att börja tävla när det är dags för nästa säsong.

Team Israelsson Seppalas Dolly

Dolly kommer att vara ett år gammal under sin första säsong. Hon har mognat tidigt och är väldigt balanserad i kroppen men är inte färdigvuxen än på länge. För Dolly blir den här säsongen en inlärningsperiod när hon får börja arbeta regelbundet och vänja sig vid alla rutiner runtomkring träning och tävling. Dolly kommer möjligen att gå någon enstaka tävling sent på säsongen, främst för att få erfarenhet, men hennes första riktiga tävlingsår blir nästa säsong.

Benny

Benny har alltid haft ett ”eget driv” och hög arbetsmoral dels kanske för att han arbetat med drag som ensamhund. Den kommande säsongen får han utvecklas att jobba i spann med samarbete med fler hundar, och därmed träna mer uthållighet i längre distanser.

Lazy Lupus Flying Energy Of Hunter, ”Danny”

Danny är ännu under upplärning och behöver träna upp sin grundfysik och uthållighet. Han har potential att utvecklas den här säsongen då han fokuserar bättre i arbete tillsammans med fler hundar. Det ska bli spännande att se honom utvecklas som draghund tillsammans med teamet under en hel säsong!

Catti med Danny och Benny

Catti: Jag är väldigt nyfiken att känna efter om jag kan utvecklas inom sporten och detta blir en perfekt inkörsport. Den här säsongen ger mig möjligheten att utvecklas som draghundsförare med spann och även träna längre distanser och släde då jag mestadels kört barmark tidigare. Jag vill också fokusera på att lära mig mer om näring och utfodring i samband med hårdare träning, att bli duktig på att hitta och se rätt balans hos hundarna.

Marlene med Galen, Nitro och Folke

Marlene: Jag tänker att det är viktigt att även se människorna som en del av Team Yabasta. Min erfarenhet är, när vi väl står där på startlinjen, att det oftast är jag själv som är den svagaste länken i teamet. Jag börjar bli rutinerad både i träning och tävling men det finns ett par saker som tar musten ur mig emellanåt. Dels så tappar jag lät mat- och sömnrutiner när jag är i uppladdningsfas inför någonting viktigt – kanske just då jag behöver mat och sömn som allra mest. Dels så kan jag tappa fokus och köra fast när någonting inte går som planerat, istället för att ladda om och skaffa ett nytt fokus. Dessa två saker blir mina mål att utvecklas inom under den kommande säsongen.

Rena julafton

Det kom ett paket i posten igår, en present från Wolfvens hunderi! Vi var deras trogna fan och följare – och så småningom även sponsor – när de genomförde Polardistans i vintras. Att vi skulle få en present för det, kom som en stor och glad överraskning! Gissa om hundarna blev förtjusta?

Gantu vaktar noggrant på sin favoritleksak, den stora orangea.

Lyckades du stjäla Gantus leksak, Turbo?

Killarna verkar ha hittat sin favorit. Nu har Folke tagit den. Kanske den första leksaken som han inte kan tugga sönder.

Mums, Pila, gillade du den gröna leksaken bäst?

Galen tyckte också att den gröna var roligast.

Kinoo bryr sig inte om leksaker längre. Det verkar finnas viktigare saker att göra. Spana ut över trädgården, till exempel.

Men vart tog Dolly vägen? Vad kan tänkas vara roligare än leksakerna? Dolly, du får inte ta sönder stängslet!

Nämen titta.. En liten kaninunge har gömt sig precis utanför stängslet! Den är helt oskadd och kan skutta iväg i skogen med lite hjälp.

Nu kan Dolly leka med leksakerna igen. Alla på en gång, förstås.

Språk och lugnande signaler i en flock

I lek och vardagsliv, bygger hundarna upp starka och trygga relationer till varandra.

Jag har tidigare berättat lite om mina grundtankar om att ha hundar i flock. Det är lätt att skriva om vänskap och relationer i flocken, men hur vet man egentligen vad hundarna känner? Det kan vara svårt att förklara konkret, även för de duktigaste. Ibland kallas det för att ”läsa hund” och en del säger att en människa kan ha ”hand med hundar”. Att veta vad hundar känner, är nog oftast baserat på våra instinkter och erfarenheter av hundar. Men förklaringen kanske är enklare än vi tror?

Hundar har ett fantastiskt repertoar när de kommunicerar med varandra. Det finns böcker om detta, men går också att lära sig på egen hand för den som tycker om att studera sin hund och lägga ihop ett plus ett. För även om hundarna är individer, med olika tålighet för stress och olika sätt att agera i sina relationer – så har de ändå i grund och botten samma språk.

”Lugna dig, matte!”, säger Nitro när hon slickar sig om munnen.

I huskyflocken så handlar den vardagliga kommunikationen nästan alltid om att visa respekt för varandra och att skapa harmoni. Huskies är väldigt tacksamma på så sätt. De väljer nästan alltid den fredliga vägen, även i situationer som kan vara konfliktfyllda. Just att slicka sig om munnen, är någonting som jag ser väldigt ofta. Hundarna använder det både gentemot varandra och gentemot mig. Det verkar oftast vara i situationer som skulle kunna bli lite spända. Ett exempel är när Pila leker med Boxerbollen och i sin iver råkar boxa Nitro. Snabbt backar hon, vinklar ut öronen och slickar sig om munnen. Signalerna talar om för Nitro att Pila inte hade några onda avsikter med boxningen. Nitro svarar genom att dra på mungiporna, lägga tyngden bakåt och också kisa med ögonen. Ursäkten är godtagen. Två vuxna tikar har slutit fred.

”Förlåt, jag menade inte att boxa dig!” säger Pila när hon backar, vinklar ut öronen och slickar sig om munnen.

Motsatsen till det här vänliga beteendet, är tydligt. En hund som lutar sig framåt, stirrar med stora öppna ögon och har en spänd mun, kanske till och med rynkad näsa – ja, då vet vi nog alla vad det betyder. Att snart smäller det.

Jag ser väldigt sällan att någon hävdar sig i flocken. Det förekommer osäkerhet mellan vissa av hundarna men de undviker i varje mån en konflikt, genom just dessa ovanstående signaler. Däremot kan jag se respekt mellan vissa av hundarna. Det verkar vara åldersbaserat i mångt och mycket. De av hundarna som är yngst, går med stor iver och engagemang in för att visa respekt för de äldre. Turbo är kanske det tydligaste exemplet just nu. Han börjar bli könsmogen och är väldigt ivrig att visa de andra hanarna respekt. Han söker aktivt upp dem, hukar sig, slickar dem om munnen. Han viker bak sina öron, gör sig liten och söker deras uppmärksamhet, nästan som en valp.

Turbo vill vara nära Folke, nästan trycker sig intill honom medan han visar sig liten och vänlig. 

Medan Folke vänder bort huvudet och visar tålamod med Turbos iver, blir Sauron märkbart mer irriterad. Han gäspar för att lugna Turbo, blundar men rynkar näsan lätt och gurglar lite irriterat i strupen. Om han blev riktigt irriterad skulle han troligen höja rösten och kanske lägga en tass på Turbo, som omedelbart skulle lägga sig på rygg och bli stilla. Med detta säger Sauron att han vill bli lämnad ifred.

Sauron har inte samma tålamod som två år äldre Folke.

Hundarna visar kärlek och respekt på detta sätt även för oss människor. Tänk på när du kommer hem till din pälskling? De lägger tyngden på bakkroppen, viftar på en sänkt svans, kisar med ögonen, lägger öronen bakåt och vill slicka dig i ansiktet. Precis samma signaler som Turbo när han vill visa sin beundran och respekt för de äldre killarna. Om du besväras av din hunds iver, kan du ta efter Folke och Sauron och vända dig åt sidan, gäspa, kisa med ögonen. Dra på mungiporna eller kanske, om du vill lugna dem mer bestämt, gapa stort och vänligt medan du ger ifrån dig ett djupt, lugnt, morrande ljud. Signalkänsliga hundar som huskies, svarar ofta väldigt fint på detta. I det här inlägget visar jag hur jag använder lugnande signaler på Nitro. Jag använder ordet ”aj” på samma sätt som Sauron har sin djupa gurgling.

”Jag blir så glad när jag ser dig” säger Nitro när hon fäller bak öronen, kisar med ögonen och pratar glatt med vänlig mun. Ser ni hur lugn hennes blick är?

Genom att läsa hundarna på det här sättet, kan jag lära känna deras relationer sinsemellan. Jag kan se hur de upplever varandra, vilka de är vänner med och vilka som de känner sig mer osäkra med. På så sätt kan jag också anpassa vardagen på ett sådant sätt så att förtroende byggs. Det kommer att komma en dag när Turbo går fram till Folke med styltiga steg och höjd svans, spänd blick och framåtriktade öron. Från den dagen vet jag att de kommer vara vuxna hanar vars relation jag till viss del är ansvarig för. Jag kommer att få se till så inte konflikter skapas, till exempel med tuggben eller mat, och istället skapa situationer där de bygger ett långsiktigt förtroende mellan varandra. Så som Nitro och Pila, de två vuxna tikarna som inte fjäskar för varandra – men visar varandra ömsesidig respekt.

Löpband inlärning – tio pass senare

Såhär ser det ut nu, när Wings har gått tio pass på löpbandet! Hon är nu uppe tjugo minuter per pass och har börjat gå ömsom med manchetter, ömsom med klövjeväskor. Hon slappnar också av, sänker huvudet och jobbar ordentlig med hela kroppen. 🙂

Midsommartider

Klematisens första blomma har slagit ut lagom till midsommar.

Turbo och Dolly har oändlig energi för lek. Aviar verkar mindre road 🙂

Spirean skapar en djungel som hundarna älskar att springa genom varje sommar.

Turbo, Sauron och Wings svalkar sig i vattenbaljan.

Sauron är, tillsammans med Galen, den hund i flocken som gillar vatten allra mest!

Jordgubbarna börjar komma!

I år försöker jag rädda humlen med ett pallkrage-staket. Hundarna älskar de söta knopparna..

..och en enda kvist har lyckats ta sig upp! Det är en fler än tidigare år 🙂

Folke, alls vår glädjespridare!

Galen är hopplös att fotografera med sina ständiga påhitt 🙂

Här växer den mycket sällsynta Sibiriska Ullklädda Trädgårdsrosen.

Kanske det är Pila som har gett rosen sitt namn. Hon har själv knappt någon ull kvar alls nu.

Jasminbusken står i full blom och doftar ljuvligt!

Kinoo, Gantu och Nitro sysselsätter sig med den mycket populära Boxerbollen!

Coreträning intervaller – den gosiga vägen

Det behöver faktiskt inte alltid vara så seriöst, hundträningen. Många gånger går det att baka in individuell träning i vanliga vardagslivet. Gantu behöver bygga upp sin rygg. Istället för att krångla med träningsplaneringar och dagboksföring så ser vi till att gosa lite extra varje dag. Det blir en rolig stund för oss båda och samtidigt får Gantu sin lilla extra träning! Jag gillar att ha det här förhållningssättet till träningen. När det blir en självklar del av den vardagliga tiden med hundarna. Jodå, jag gillar också att träna strukturerat och dokumentera det. Men allt har sin tjusning! 🙂

Sommarlov

Sauron i full färd att fälla sin ulliga päls.

Under maj och juni är det sommarlov här hemma. Hundarna behöver ett rejält uppehåll från dragträningen och den ganska monotona belastning som den innebär. Jag behöver också ett uppehåll. En lite mindre inrutad tillvaro med möjligheten att pyssla och göra vadhelst som faller mig in. Kort sagt; vi njuter alla av vårt sommarlov!

Hundarna spenderar dagarna i trädgården där de leker och hittar på hyss av alla de slag. I början av vilan är leken ganska enkel och går i korta omgångar, medan nu när vi närmar oss två månader av uppehåll så har leken ökat avsevärt i intensitet. Medan bilderna av sommarlata huskies visas i flödet på de digitala medierna så ser jag motsatta effekten här hemma. Hundarna börjar vara dynamit igen.

Efter vårens parasitutbrott har ett extra fokus naturligtvis legat på återhämtning. Hundarna behöver få gå upp i vikt och matsmältningen kräver tid för att komma i balans. De senaste veckorna har det äntligen börjat bli riktigt stabilt läge och jag har kunnat släppa lite av de extra säkerhetsrutinerna jag har haft i år. Det har varit några mentalt viktiga steg för min egen del, för att nu blicka framåt och gå vidare. Nu har också min egen återhämtning inletts på riktigt, då jag kan släppa en stor del av oron som har präglat vardagen sedan början av året.

Som vanligt är sommaren en tid för tankar. Vad har vi lärt oss av året som har varit? Vad ska vi hitta på nästa säsong? Jag samlar nya kunskaper och låter de vara högst närvarande i utformningen av ett nytt träningsschema. När träningen sätter igång är det skönt att kunna luta sig tillbaka mot en plan och kunna fokusera på nuet, dag för dag, utan att tappa riktning. Målet för året är givet, och har varit så sedan SM i vintras när jag frågade Trond Hansen hur mycket hans hundar hade tränat. Han hade då precis kört på den tid som har varit min måltid de senaste åren; fyra mil på 1.45. Hans hundar hade gått mer än dubbelt så mycket än mina hade den dagen. Den säsongen hade vi ägnat åt att hitta kvalitativ träning och jag menar att vi lyckades med det. Nästa år, ja, då ska vi bara träna mer.

Kit bor nu hos Raxeira’s. Foto: Nicole Fhors

Det finns även andra saker som kretsar i huvudet. Hur ser spannet ut nästa år? Maj och juni är de månader som öppnar för att ta in nya hundar i spannet. Men även att fundera på att släppa hundar.. Under maj flyttar Kit till Raxeira’s och det visar sig vara en fullträff. Visst så ser jag många annonser om omplaceringar just den här tiden på året, men själv skulle jag aldrig kunna annonsera ut en hund. För mig är det givet, ofta under flera års tid, vart en hund ska hamna om den får nya behov. Kit har alltid varit ämnad att hamna hos Nicole och Raxeira-flocken.

Som ny förstärkning kommer erbjudandet om att låna in Yabasta-hunden Wings under en säsong. Wings, unghundarna Dolly och Turbo och ganska nya Nitro ägnar sommarlovet åt att vänja sig vid träning på löpbandet så de är på jämn nivå med de andra i flocken när träningen ska sätta igång igen.

En annan sak som jag har klurat på, är framtiden om två år. Om tre år. Om fyra år. Ett hundspann behöver tillökning med två års varsel varje gång, så det är bra att ha god framförhållning. Nu har jag förmånen att ha ett ungt spann som kommer att gå länge. Det är ingen brådska att ta in fler hundar i flocken. Jag läser massor i gamla tidningar. Om avel, om enastående hundar, om resultat. Jag kikar på intressanta hanar. Väger för- och nackdelar. Men om vi klarar oss från missöden de närmaste åren så behöver jag inte skaffa valpar förrän i början av 2019. Det är skönt att ha en så god marginal.

Det nya foderrummet har varit ett av sommarens projekt.

En av de bästa sakerna med sommaren är pysslandet. När kreativiteten får flöda. Det finns alltid någon klurighet som behöver funderas över. Hur gör jag så taken på kojorna blir så täta och isolerande som möjligt, men samtidigt är lätta att lyfta? Hur kan jag mata hundarna på ett enkelt och rent sätt? Var vill de helst ligga och vila, var och en? Vad behöver de för stimulans och aktivering medan jag är på jobbet? Medan hundarna busar i trädgården, går skruvdragaren varm 🙂

Nu börjar vi närma oss slutet av sommarlovet. Hundarna verkar laddade och jag har börjat dra djupa suckar av längtan när jag känner den svala fuktiga luften om morgnarna. Nästa vecka tjuvstartar vi träningen med några korta simpass. Det är tydligt att hundarna är redo. För när det börjar vara dynamit i hundgårdarna, då är det äntligen dags att sätta startskottet för en ny säsong.

Intensitet och harmoni – en månad senare

Nu har jag jobbat med Nitro i en månad och kan se en avsevärd skillnad i hennes vardagliga intensitet. Du kan se den första filmen här.

Ögon och avel; Malin Sundin/Ylajärvis

Ögon och avel är en serie intervjuer med erfarna uppfödare som har ett aktivt avelsarbete för ögonhälsa. Serien ska visa på olika sätt att resonera kring ögonhälsa vid avel på arbetande siberian huskies och inspirera till en mer öppen och tillåtande samtalskultur i frågan.

Malin Sundin ögonlyser sina hundar även om det inte är det viktigaste kriteriet för avel.

– Låter du ögonhälsa påverka din avel och hur ser din strategi i så fall ut?

Påverka och påverka… Har ganska långt till ögonspecialist så känner inget ”krav” att jag måste ögonlysa alla mina hundar eller avelsdjur. Men har i många år ögonlyst de hanar som ska användas i avel av andra kennlar. När jag väl ögonlyser tar jag med mig 4-6stycken och då blir det de som inte är lysta förut eller de hanar som ska i avel i närtid som ögonlyses. Så av de 18 hundar som finns på kenneln är två kastrater, fyra omeriterade unghundar och en vuxen tik inte ögonlysta.

– Har du egna erfarenheter av ögonsjukdomar och hur har det i så fall påverkat ditt förhållningssätt inom avel idag?

Ja. En av de allra första jag ögonlyste hade retinopati. (Fläckar på näthinnan). Så det ledde till att jag ögonlyste alla nära släktingar jag hade till honom. Alla var fria och han blev genom åren ögonlyst fem gånger utan att det syntes någon förändring. Han klassas som ”retinopati, sannolikt ej ärftligt”. Han har aldrig visat några tecken på att ha fel på ögonen och är en mycket duktig ledarhund oavsett väder och ljusförhållanden. De avkommor som är ögonlysta har också alla varit UA.

 – Hur resonerar du kring ögonhälsa kontra arbetsegenskaper när du planerar din avel?

En av de hanar (från annan kennel) jag använt i avel visade sig senare ha ögonfel och det fick jag reda på via omvägar. Den linjen finns inte kvar på kenneln men det var främst på grund av att de inte var tillräckligt bra i draget och i flocken. Men hade jag haft de kvar hade jag velat bli informerad om avvikelsen. Den hanen har dessutom väldigt många avkommor i flera länder.

Dock så anser jag att arbetsmoral, aptit och bra tassar är viktigare än ögon. Så hade de avkommorna blivit riktigt bra kanske jag avlat på dem ändå. Men som i allt annat så är det en helhet och många egenskaper att ta hänsyn till. Arvbarhet inte minst. Jag jobbar nästan dagligen med avel och arvbarhetsfrågor så det är liksom min ”hemmaplan”. Lågarvbarhets-egenskaper ska man alltid ha med sig i bakhuvudet men de ska inte störa ut fokuset på egenskaper med hög arvbarhet som dessutom är viktigare för helheten. Med riktad avel och en långsiktig plan kan man nå dit man vill utan att tulla på för många (bra) egenskaper. Då har lågarvbarhets-egenskaperna sin naturliga plats. Se mer om arvbarhet under fotnot 1. /Marlene

 – Följer du upp ögonhälsa i dina uppfödningar och i så fall hur?

Ja. Brukar nämna att det är bättre att lägga pengar på ögonlysning än röntgen. Valpköpare eller de som använt mina hanar i avel brukar höra av sig om resultaten. Har funderat på att eventuellt införa något belöningssystem så att valpköpare får tillbaka en viss del av köpesumman om hunden ögonlyses och/eller röntgas.

Jag tycker det är viktigt med öppenhet och att om det upptäcks avvikelser meddela dem som använt en hane i avel att det hittats något. Så att de i sin tur kan ögonlysa avkommor till den hanen och ha en säkrare plan för fortsatt avel på den linjen.

 – Ge exempel på ett specifikt fall i din kennel, där ögonhälsa har spelat in. Hur resonerade du och hur blev det till slut?

·Jag kunde välja en hane med ”ögonfel” tack vare att så många i min blodslinje är ögonlysta! Hanen har ”tendens till trånga vinklar” i goniskopin. I övrigt ögon UA. Hans övriga egenskaper som draghund och lynne var tilltalande och jag ville testa en, för mig, helt ny blodslinje.

En utländsk hane jag spanat på en tid visade sig ha ett flertal anmärkningar så hans systrar ska ögonlysas i sommar och därefter får man ju avgöra vad man tror om arvbarheten. En sådan hane kan ju trots allt användas på utvalda tikar om övriga egenskaper är mycket tilltalande. Så där får tiden avgöra hur man använder honom. Han är ung och på ett par år till så hinner man dessutom ögonlysa fler ur tilltänkt tiklinje.

Tack för dina svar, Malin!

Fotnot 1) 

(kopplingar till draghund inom parentes) Inom nötkreatursaveln så är det exempelvis låg arvbarhet på hälsa (ögon) men det kostar så mycket så därför har många stort fokus på de egenskaperna ändå i aveln. Mjölkmängd (arbetshuvud. prestationsmax) har högre arvbarhet men är också starkt korrelerat med utfodring, (aptit) skötsel (förutsättningar) och hållbar exteriör (rastypisk). Så bonden lägger ett stort fokus på bra ben, juver och kroppar. (En dålig rygg(handleder) eller dåliga klövar (tassar) påverkar nämligen hela kons möjlighet att äta och få i sig den energi som behövs för att producera (arbeta/prestera) optimalt. Och ett juver med dåligt ligament eller obalans går inte att mjölka ur ordentligt vilket påverkar hälsan. 

Allt hänger ihop och många exteriöra egenskaper påverkar överlevnaden och man arbetar då med optimala mått och med avelindex (arvbarhet och ekonomisk viktning) över en stor mängd egenskaper. Egentligen borde hundaveln lära sig av husdjursaveln och fokusera mer på optimala vinklar, egenskaper och hållbarhet. Men vi får samtidigt aldrig tulla på arbetshuvudet! För även om det ser ut som en mjölkko så är det ingen mjölkko om hon sedan inte klarar av att producera… (Kvittar om det ser ut och beter sig som en Siberian husky om den ändå inte kan prestera i selen ) En ko som inte producerar blir köttfärs men en hund som inte presterar kanske blir kvar i flera år i en situation där den inte duger med allt vad det innebär av besvikelser.

Det finns ingen samlad data med egenskaper för draghundar som går att plocka ut och indexsätta eller föra statistik på. Utan all den ”datan” finns (inne i huvudet) hos uppfödare och draghundsförare som i många år kört, avlat och utvärderat hundar av olika linjer. Uppfödare av alla erfarenhetsnivåer och stadier av sin uppfödargärning bör utvärdera sitt material och dela med sig till andra. Först då kan vi föra rasen Siberian husky till de kvalitetsnivåer den en gång hade.

 

 

 

 

Ögon och avel; Rikke Bergendahl/Nay-La-Chee’s

Ögon och avel är en serie intervjuer med erfarna uppfödare som har ett aktivt avelsarbete för ögonhälsa. Serien ska visa på olika sätt att resonera kring ögonhälsa vid avel på arbetande siberian huskies och inspirera till en mer öppen och tillåtande samtalskultur i frågan. Intervjun är översatt till svenska, den norska originalversionen finner du i slutet av inlägget.

Rikke Bergendal på kennel Nay-La-Chee’s ögonlyser och dokumenterar alla sina hundar.

Rikke Bergendahl på kennel Nay-La-Chee’s ögonlyser och dokumenterar alla sina hundar.

– Låter du ögonhälsa påverka din avel och hur ser din strategi i så fall ut?

Ja det gör jag och det har det gjort sedan jag på allvar började med avel i slutet av 90-talet. På den tiden fanns inte Dogweb (Hunddata), sociala medier, skype, man pratade med andra uppfödare på tävlingar och träffar, kollade hemsidor, ringde eller mailade varandra om hundar. Läste tidningar osv. Jag försökte få in några linjer som inte var samma som *alla* andra i Norge så jag hade kontakt med en del utländska kennlar och i en del länder var det redan då vanligt att ögonlysa och göra gonioskopi. Tyska kennel Alka Shan som hade mycket Seppalalinjer i sina och körde väldigt bra mot blandraser i USA (inte många hade hört om dem här ännu) fick jag en hane från + parade med en annan och rådet från Anne Lise var att aldrig para två hundar med varandra om de hade trånga vinklar. De hade haft en del glaukomproblem på sina seppalahundar men det minskade kraftigt efter att de började med denna rutinen. Det rådet har jag följt. Har haft en del med trånga vinklar och alltid sett till att den andra hunden har haft normala vinklar när jag har använt dessa i avel. Har för det mesta inte haft ekonomi att undersöka samma hund flera gånger men i och med att det nästan inte var någon som undersökte sina hundar överhuvudtaget så tyckte jag att en gång var mycket bättre än att inte undersöka alls. Jag kände också folk som fick ögonsjukdomar på många hundar i kenneln och hade teorier att det kom från en och samma hund som låg längre bak i stamtavlorna och jag hade ingen lust att hamna i det läget själv, jag kände andra där den ena hunden efter den andra blev blind + andra ärftliga sjukdomar.. Man använder trots allt mycket tid och pengar på sin passion så man vill göra vad man kan för att förebygga. Väl medveten om att det inte finns några garantier.

– Har du egna erfarenheter av ögonsjukdomar och hur har det i så fall påverkat ditt förhållningssätt inom avel idag?

Jag har haft väldigt få problem i min kennel, började ögonlysa förebyggande, inte för att jag hade fått problem. Har aldrig haft en hund som ens har behövt ögondroppar, men en tik som var ute på foder fick öppenvinkelglaukom på äldre dagar, efter att hon hade fått en kull. (ögonlyst med normala vinklar). Ägaren hade haft en flatcoated retriever med glaukom så hon upptäckte det snabbt och hunden levde med ögondroppar ett bra tag. Och hanen som hon var parad med fick corneadystrofi efter att först ha blivit ögonlyst utan anmärkning så den kullen gick inte vidare i avel trots att det blev många duktiga slädhundar där. Först i höst drabbades jag för första gången av en allvarlig sjukdom på egen hund, min bästa kommandoledare Graabein, jag kunde inte se att någonting var fel med hans ögon, han var ögonlyst utan anmärkning som ung och blev ögonlyst igen som åttaåring. Då hade han näthinneavlossning (som de blir blinda av), katarakt och diverse blödningar i ögonen. Var troligen någonting allvarligt fel på honom även om det inte syntes på blodproven så han avlivades. Det har varit några få av mina uppfödningar som har drabbats av sjukdom, en fick PHTVL/PHPV deg. 1/PPM (som inte är så allvarligt), en med retinopati, ett par tillfällen av corneadystrofi, en kronisk uveit.

– Hur resonerar du kring ögonhälsa kontra arbetsegenskaper när du planerar din avel? – Följer du upp ögonhälsa i dina uppfödningar och i så fall hur?

Att avla en renrasig hund som siberian husky innebär ju en kombination av många viktiga saker, bruksegenskaper, typ, anatomi, lynne och hälsa. Många här hemma menar att det inte är någon idé att bry sig om ögonsjukdomar för att rasen trots allt är väldigt frisk i förhållande till många andra, och de som får någonting kan ju fortfarande fungera i spann både halvblinda och blinda.. Och man menar att om de är bra draghundar så finns det inga fel med dem. Men det handlar lite om att hålla rasen frisk under kommande år, när alla de ärftliga ögonsjukdomarna finns i genpoolen. Även om undersökningarna inte är kompletta, är det de som vi har tillgång till, det finns inte resurser att forska på sjukdomar inom olika raser på samma sätt som på människor. Och för de ägare och hundar som drabbas av glaukom är det en tragedi. Så jag undersöker alla avelshundar och försöker hitta ögonlysta hanar hos andra, men då är inte utbudet så stort – jag har betalat ögonlysning av andras hanar som jag har velat använda genom åren. Eftersom motståndet mot ögonlysning har varit så stort i Norge har jag inte tjatat på valpköparna utan bara upplyst dem. Men de senaste kullarna har jag sagt att jag betalar tillbaka 1000 kronor av köpesumman om ägaren ögonlyser och gör gonioskopi på hunden.

– Ge exempel på ett specifikt fall i din kennel, där ögonhälsa har spelat in. Hur resonerade du och hur blev det till slut?

Jag köpte in en duktig ledarhane av kända linjer för att använda i avel, utöver att bara gå i spannet. Han hade en ovanligt stark corneadystrofi visade det sig och detta påverkade honom som draghund (blev osäker i starkt ljus och vände spannet) och det påverkade även hela hunden efter en tid (bet efter människor). Så han användes inte. Och efter detta kommer jag inte att avla på corneadystrofi då jag har sett att det KAN slå väldigt illa om de har det i stor grad. Även om flertalet har det i lindrigare form och inte påverkas och kan paras med en fri hund. Snørokk hade en duktig, långdistanskörd ledartik från kullen som jag nämnde tidigare och som vi hade avtal att dela en kull efter, och vi vägde för och emot. Men vi valde att blåsa av!

Jag har gjort en lista på min hemsida, över uppfödda och inköpta hundar som är undersökta genom åren. Med så pass lite problem skulle man ju kunna säga att det är överdrivet och onödigt att undersöka. Men för mig har det varit en självklarhet att göra detta oavsett, för att få veta så mycket som möjligt av det som man inte alltid kan se eller märka.

Tack för dina svar, Rikke! 

——–

Här kan du läsa hela intervjun med Rikkes norska svar:

– Låter du ögonhälsa påverka din avel och hur ser din strategi i så fall ut?

Ja det gjør det og har gjort siden jeg begynte med avel for alvor på slutten av 90 tallet.
På den tiden fantes ikke Dogweb (Hunddata) sosiale media, skype , man snakket med andre oppdrettere på løp og samlinger,sjekket hjemmesider, ringte eller mailet hverandre om hunder. leste tidsskrifter osv. Jeg prøvde å å få inn noen linjer som ikke var de samme *alle* i Norge brukte så hadde kontakt med en del utenlandske kenneler og i en del land var det allerede da vanlig og øyenlyse/gonioskopere. Kennel Alka Shanfra Tyskland, som hadde mye Seppalalinjer i sine og kjørte meget bra på åpne løp i USA (men få hadde hørt om dem her enda)  fikk jeg en hanne fra + paret med en annen og rådet fra Anne Lise var å aldri pare to med trange vinkler med hverandre.De hadde hatt en del glaucomproblemer på sine seppalahunder og de ble betraktlig redusert etter de begynte denne praksisen. Det rådet har jeg fulgt. Har hatt en del med trange vinkler og alltid sørget for at motparten har hatt normale vinkler når jeg har brukt disse i avl. Har for det meste ikke hatt økonomi til å sjekke samme hund mange ganger  men i og med det nesten ikke var noen som sjekket hundene overhode så synes jeg det var langt bedre enn å ikke sjekke. Jeg kjente og folk som opplevde å få øyensykdom på mange hunder i kennelen som var spredt av en avlshund som lå bak mange og hadde ikke lyst til å komme i den situasjonen, jeg kjente andre som fikk den ene blinde etter den andre + andre øyensykdommer som var arvelige. . Man bruker tross alt mye tid og penger på denne lidenskapen så ville gjøre det man kunne gjøre for å forebygge. Vel vitende om at noen garanti har man ikke.

 – Har du egna erfarenheter av ögonsjukdomar och hur har det i så fall påverkat ditt förhållningssätt inom avel idag?

Jeg har hatt svært lite problemer på min kennel, begynte å øyenlyse forebyggende, ikke fordi jeg fikk problemer. Har aldri hatt en hund som har trengt øyendråper selv, men en tispe som var ute på avlsavtale fikk åpenvinkel glaucom på sine godt voksne dager, etter hun hadde hatt et kull. (lyst og sjekket m normale vinkler) Eieren hadde hat flatcoat med glaucom så oppdaget det snabt så hun levde med øyendråper en god stund.Og hannen hun var paret med fikk Cornea Dystrofi etter han var frilyst første gang og så det kullet gikk ikke videre i avl tiltross for mange gode sledehunder der. Først i høst fikk jeg det første alvorlige tilfelle på egne hunder, min beste komandoleder Graabein, det var ikke synlig for meg at det var noe galt med øynene hans , han var frilyst som ung og ble sjekket igjen som 8 åring. Da hadde han netthinneløsning (som de blir blinde av) katarakt og diverse blødningstilstander i øynene.

Var antagelig noe systemisk galt med han også selv om ingenting vistes på blodprøver så han ble avlivet. Har vært noen få tilfeller av sykdom på hunder andre har fra meg,et tilfelle av PHTVL/PHPV deg. 1/PPM (som ikke er så alvorlig) en med workingdog retinopati et par tilfeller av CD, en kronisk uveitt (som du fikk)

– Hur resonerar du kring ögonhälsa kontra arbetsegenskaper när du planerar din avel? – Följer du upp ögonhälsa i dina uppfödningar och i så fall hur?

Å avle en rasehund som SH er jo en kombinasjon av mange viktige ting, bruksegenskaper, type, anatomi, gemytt og helse  Mange her hjemme mener  at øyensykdom ikke er vits å bry seg om fordi   rasen tross alt er veldig frisk i forhold til mange andre, og de som har noe kan jo fungere i spann både halvblinde og blinde…Og man mener at fungerer de som trekkhunder feiler det dem ikke noe. Men det handler litt om å holde rasen frisk i årene fremover , all den stund alle de arvelige øyensykdommene er tilstede i genpoolen Selv om disse testene ikke er fullgode, er de det vi har for hånden, det finns ikke midler til å forske på sykdom på de forskjellige hunderasene på samme måte som sykdom på mennesker. Og for de eierene og hundene som opplever f eks glaucom er det veldig tragisk da. Så jeg sjekker alle avlsdyr  og prøver å finne øyenlyste hanner i andres eie, men da er ikke utvalget så stort- har og påkostet øyenlysning av andres hanner jeg ville bruke gjennom åren Fordi motstanden mot øyenlysning har vært så stor i Norge har jeg ikke mast noe på valpekjøpere bare opplyst om ting. Men de seneste kullene har jeg sagt jeg refunderer 1000 kr av kjøpesummen om eierene   øyenlyser og gonioskoperer hunden.

– Ge exempel på ett specifikt fall i din kennel, där ögonhälsa har spelat in. Hur resonerade du och hur blev det till slut?

Jeg kjøpte in en god lederhanne av kjente linjer for å bruke i avl bl a i tillegg  til i spannet. Han hadde sjeldent sterk CD viste det seg og var affisert av det som trekkhund(ble usikker i sterkt lys og snudde spannet)og hund etter hvert(bet etter folk) Så han ble ikke brukt.Og jeg vil etter dette ikke avle på CD da jeg har sett at det KAN slå ut veldig negativt om de har det i sterk grad.Selv om flertallet har det i mildere grad og ikke er affisert og kan pares med en fri motpart.Snørokk hadde en god, LD kjørt  ledertispe fra det kullet jeg nevnte lengre opp som  vi hadde avtalt å dele et kull etter, og vi tellte på knappene. Men valgte å droppe avl.

Har laget en liste på hjemmesiden min over hunder av mitt oppdrett og i eie som er sjekket gjennom årene. Med såpass lite problem skulle man jo kunne si at det er overdrevet og unødvendig å sjekke. Men for meg har det vært en selvfølge å gjøre dette uansett for å vite mest mulig om det man ikke alltid kan se eller merke.