En trött husky är en lycklig husky..

Är du så trött, Nitro?

Zzzzzz….

Pila öppnar ett öga och kikar sömnigt när kameran kommer fram..

Blir du störd i skönhetssömnen, Kite?

Folkes rumpa är så mjuk att han använder den som huvudkudde.

Aviar på väg in i drömmarnas värld..

Varför är du så pigg, Wings? Har du fuskat på träningen idag?

Sauron blir aldrig blir för trött för att tigga en puss.

Gantu måste få lite gos innan han kryper in i kojan igen.

Galen har sin egen stil, som vanligt.. Men Galen, nu har du rullat dig i så mycket smuts att du snart behöver ett bad!

Turbo tränar inte lika mycket som de vuxna hundarna så han har krafter kvar och håller vakt medan de andra sover.

Dolly har alltid lite tid över för en gosig stund.

Kinoo har också somnat. Hon har inte fått träna, men hon löper och allt flirtande gör henne trött till slut.

..och lilla Diva, hon kom inte ens ut ur kojan för att bli fotograferad..

Uppstart för säsongen

Det blir tidiga morgnar för att hitta de kallaste temperaturerna.

Vi är nu halvvägs in i augusti och det är på sin plats med en avstämning för hundarna. Det har blivit en fin uppstart med stor variation i träningen, så som jag gärna vill ha det. Den här tiden på året planerar vi träningen vecka för vecka men sedan får temperaturen och formen avgöra hur det blir i verkligheten. I år har vi fått justera några dagar ibland men i det stora hela har hundarna fått den träning de behöver.

Just i uppstartsperioden är det viktigt att anpassa träningen efter hundarna. En del dagar kan de vara mer värmepåverkade än väntat, andra dagar är det tvärtom. Vi har valt att köra korta pass med cykel och kickbike när vi har varit nära vår maxtemperatur. På så sätt undviker vi att hundarna står och väntar på start alltför länge, så som det lätt blir när ett stort spann ska komma iväg. De dagar som temperaturen har varit gynnsammare, har vi tränat spannet som helhet. Varje pass har varit uppdelat i två varv med ett skifte i mitten, med byte av de unga och nya hundar som behöver gå kortare distanser för att få utvecklas i sin egen takt.

När hundarna är pigga till vardags, vet vi att de har återhämtat sig!

Näst efter temperaturen, så är det hundarnas återhämtning som styr hur ofta vi tränar. Jag minns de första passen vi körde; efter ett träningspass och matning så somnade hundarna och vi såg dem inte under resten av dagen. Så länge de är tillfreds, så pågår en återhämtning. Men snart så börjar det bubbla i benen igen. Jag brukar säga att jag har dynamit i hundgårdarna. När det känns så, då är det dags för ett träningspass igen.

Igår morse körde vi ett tyngre pass. Temperaturen var gynnsam, under tio grader, och hundarna fick äntligen känna på riktigt muskelarbete. Vi låter dem dra atv:n utan motor, i uppförsbackar. Det går inte snabbt, men det är roligt att se hur de drar oss lättare och lättare för varje pass. Så småningom kommer vi behöva bromsa dem. Igår blev det fjorton kilometer med tre långa backar, alldeles lagom för oss den här tiden på året.

Just de här passen är bra utvärdering och avstämning på hur träningen går. Det är viktigt för mig att se en ständig utveckling. Om hundarna inte blir starkare för varje sådant här pass, då måste träningsupplägget justeras. Jag värdesätter att varje träningspass har ett syfte och ett mål. Inte alltid skriftligt eller väldigt genomtänkt, men absolut så att det finns en tanke i mitt huvud när jag lossar bromsarna och vi rullar iväg. En del träningspass är till för att bygga styrka. Andra kondition. Några träningspass, så småningom, kommer att vara till för återhämtning.

När jag lossar bromsarna finns alltid en tanke i huvudet, hur passet ska se ut.
Idag får hundarna gå i ganska friskt tempo redan från början.

Efter gårdagens tunga pass, var vi osäkra på hur snabbt hundarna skulle återhämta sig. Catti fick hålla koll på stämningen i hundgårdarna under dagen. Det var lugnt, de flesta hundarna låg och sov. När jag kom hem började det bli lite rörelse. Hundarna åt med god aptit och var stabila i magen, två tecken på god återhämtning. Ett par av ynglingarna visade lite trötthet. Vi tog beslutet att endast tävlingshundarna skulle köras idag, ett kortare och lite snabbare pass. Bedömningen var en fullträff. Vi hann knappt ut genom dörren imorse innan en ivrig kör av ylningar gick igång.

Dagens pass fick bli lite kortare och lättare. Eftersom alla tävlingshundarna har gått minst en säsong innan, har de redan en bra grundkondition att bygga på. Sådant är faktiskt märkbart! Det är anledningen att Dolly och Turbo kommer att få ordentlig träning i år, även om de är för unga för tävling den här säsongen. Då har de en fin grund att bygga vidare på inför kommande år.

Idag blev passet elva kilometer. Min tanke när vi startade ut, var att hålla en lugn galopp och göra minimalt med stopp längs vägen. Första halvan av passet blev väldigt jämnt och fint, sånär som på ett stopp för sex stycken vildsvin som behövde korsa vägen framför oss 😛 Efter ett par vattningar och vändning var det så dags att köra hemåt igen. Andra halvan av passet började hundarnas styrkor och svagheter göra sig gällande. Det är nu som jag kan se hur hundarna ligger till med formen. De som har gått mindre i träning, blir betydligt tröttare på slutet. De som är lite tunga i kroppen fick svårt att hålla galoppen. Jag anpassar alltid träningen efter den hund som behöver gå i lägst tempo. Därför är det viktigt, såhär tidigt i säsongen, att stärka just de som har störst behov. Bäst i spannet idag var Sauron och Galen. De har många mil i benen från tidigare säsonger och har inte tappat nämnvärt i kondition under sommaren.

Får det bära – eller brista?

Nu närmar vi oss hösten med stormsteg. Förväntansfulla hundar ska ut och springa med ett energiöverskott som har lagrats under hela sommaren. Ivern och lyckan är total, både för hundar och förare! Men nu börjar också mina säkerhetsnerver att göra sig påminda. Kommer linorna verkligen att hålla?

Jag är en person med livlig fantasi, på gott och ont. När det kommer till säkerhetstänk så är det faktisk en god egenskap att kunna se olika scenarion framför sig. Att tappa spannet är det absolut värsta som kan hända en hundförare. Fyra, åtta, tolv galna draghundar som plötsligt inte har något motstånd i selarna. Hur snabbt kan de springa när ingenting håller dem tillbaka? Hur långt? Och vart?

Den största delen av träningen går på grusvägar.

Vi som tränar barmark, på små skogsvägar i södra Sverige, har nog alla tänkt tanken emellanåt. De områden av körvägar som vi använder omringas ofta av stora och trafikerade vägar och ibland även tågtrafik. Bilar är hårda. Hundar är mjuka. Ni förstår poängen.

Jag är smärtsamt medveten om detta. Varje år dubblar jag linorna för att vara på den absolut säkraste sidan. Tripplar. Fyrdubblar. Jag vill ha en extra säkerhet i varje led mellan fordon och spann. Jag har varit med om att en vajer brustit en gång. Vi hade änglavakt, det var en vajer långt fram i spannet och friktionen hos gummibeklädnaden var det enda som hindrade ledarhundarna från att försvinna framför mig.

Men hur fungerar egentligen en vajer? För mig så är kunskap alltid nyckeln. Till säkerhet, god hundhållning, lyckad träning. Jag måste få veta! Min nyfikenhet väcktes på nytt när Tobias Eliasson började berätta om vajrar, i ett forum på nätet. Han måste kunna svara på mina frågor?

Hej Tobias! Hur kan du veta så mycket om vajer egentligen?

Hej! Jag har arbetat med kranar, lyft och vinschar inom offshoresektorn i drygt 10 år! Seglat på ombord på fartyg från 16-29 år ålder och vajer har varit mitt jobb länge. Jag och min fru Sara tränar och tävlar med siberian huskies och startade nyligen företaget Swedish Centerlines som tillverkar dragutrustning.

– Tobias, hur mycket kan en vajer hålla?

Ja, det var en smal fråga som kräver ett brett svar 😊 men jag ska försöka svara kortfattat och nära fullständigt.

Hur mycket en vajer håller beror på en del faktorer:

1, Kvalitet och uppbyggnad
2, Hur den har pressats eller gjutits
3, Ålder och slitage

Vajer, eller stållina som det kallas, kan vara uppbyggd på många olika sätt beroende på vad den skall användas till. De olika typerna har för- och nackdelar och tål då också olika belastningar.

Precis som med vanliga rep och linor, är stållinor uppbyggda av flera trådar som tvinnas ihop till kardeler som i sin tur slås eller flätas och tillsammans bildar ett starkt rep av metall.

Kvalitén på det stål som används, är av stor betydelse. En vajer som är köpt hos en lågvarubutik är inte att rekommendera till viktiga ändamål, då dessa ofta är av sämre kvalitet och saknar information om brottstyrka och uppbyggnad.

Hur ska jag då ska veta vad min vajersektion klarar för belastning? Fråga där du köper dina sektioner! En seriös tillverkare kan svara på den frågan. Det är nämligen så att tjockleken på stållinan inte behöver vara avgörande utan ibland kan en tunnare vajer vara starkare än en grövre. Jag har skrivit ett par exempel i slutet av texten, för dig som vill veta mer om beteckningar och brottslast. Det finns för- och nackdelar men det viktigaste att lägga på minnet är att det finns stora skillnader mellan vajer och vajer.

Man måste också ta i stort beaktande att de öglor som är pressade i ändarna kan vara avgörande för hur hållbar vajern blir. Presslås-tillverkaren garanterar bara att låsen klarar 90% av brottslasten och detta om den som pressar gör helt enligt de föreskrifter som finns. Det finns inga som helst garantier att en vajer, som inte är pressad på rätt sätt, tål någon belastning överhuvudtaget.

Jag får ofta se exempel på både vajersektioner, stakeouts med mer där öglan öppnat sig och detta beror oftast på någon av följande fyra orsaker:

1, Man har pressat direkt på en plastad vajer.
2, Man har använt fel presslås
3, Man har inte pressat låset till rätt slutmått, något som i regel beror på att man använt fel verktyg.
4, Man har pressat för hårt eller från flera håll

Så när ni köper vajer, fråga efter vad vajern faktiskt tål och om den är pressad enligt gällande föreskrifter!

Det är idag näst intill helt omöjligt för en privatperson att veta om lintillverkaren har den utrustning och kompetens som behövs, så hur ska man då veta att man köper från rätt ställe? Jag rekommenderar ingen att köpa hemmatillverkade sektioner! Köp av registrerade firmor som har ett rykte att upprätthålla.

 

– Hur starkt är ett hundspann?

Ja, det var en bra fråga! Alla vill nog ha ett starkare spann. Kanske kan vi kalla enheten för BdP ”Brake dogpower”? Jag har faktiskt inget bra svar men vet att det finns vågar som går att koppla till spannet för att mäta kraften. Det hade helt klart varit en intressant studie!

– Vad kan jag göra för att mina linor ska hålla länge?

1, Häng upp linorna så att de hänger torrt, undan från direkt solljus.

Gemensamt för linor oavsett vad de är gjorda utav (klädda vajrar, Dyneema, polyeten med mer) är att solens strålar nöter och även om plasten ska klara UV-strålning så kommer de med tiden att bli spröda och sköra.

Rena polyeten- och Dyneemalinor riskerar att gå av med tiden. Klädda vajrar spricker i höljet och får då en mycket kortare livslängd eftersom vatten, salt och smuts lättare tar sig in i vajern.

2, Spola av linorna med vatten efter barmarksträningen.

Jag vet själv att man kanske inte alltid har lust att spola av linorna när man varit ute länge och man har en del att göra när man kommer in efter ett pass med hundarna. Men att spola av linorna (ej högtryckstvätt) kommer att minska mycket på slitaget på dina linor. Sand och smuts nöter, speciellt på polyeten och Dyneema som nästan aldrig har något skyddande hölje. OBS! Tvätta inte era linor i alkaliska eller frätande medel, till exempel i tvättmaskinen! Dyneemafibern och dess ytskikt är inte kompis med tvättmedel. Trädgårdsslangen räcker bra! 😊

Vajerlinor som har områden som inte är täckta av plast tar in väta, och med hjälp av sand och smuts som skaver inne i kardelerna rostar den tillslut inifrån. Genom att spola av ökar man livstiden markant.

Linor som blivit skadade i sitt skyddshölje kan med fördel tejpas med ”vulk-tejp” för att förhindra intrång av fukt och smuts.

3, Flytta på dina sektioner.

För dig som kör större spann och har dina linor uppbyggda av sektioner så rekommenderar jag att du med jämna mellanrum byter plats på sektionerna eller rent utav vänder hela linan om den är så uppbyggd.

Sektioner som sitter i ”Wheel-position” får ju bära lasten av hela spannet och med det så slits denna sektionen mer. Genom att vända och byta plats på dina sektioner så slits linorna jämnare.

Kör du många mil under säsongen, och har ett set som inte går att vända på, kanske du bör fundera på att till nästa set med träningslinor överväga ett som går att flytta runt.

För dig med längre Wheel-sektioner finns det lösningar för detta.

4, Använd rätt krokar

Se till att de krokar du använder för att fästa vajersektionen till ATV eller vagn har en godstjocklek som är minimum 1.6 x vajerns diameter. Detta för att du inte ska få en knäck i öglan. Denna knäck reducerar vajerns kapacitet avsevärt.

– När börjar en vajer bli dålig?

En vajer lever ju inte för evigt och när den gång efter gång sträcks, så utmattas den. Nötning och väta får våra sektioner att åldras och det är inte alltid som detta går att upptäcka genom att se och känna. Exakt hur länge du har en bra sektion beror ju på allt det som står i tidigare svar.

Min rekommendation är att om man kör fler än 6 hundar så bör man inte ha sina linor längre än två säsonger. Detta behöver nödvändigtvis inte betyda att sektionerna är för dåliga att köra mindre spann med. Kostsamt säger vissa, men jag tycker detta är för hundarnas bästa i förstahand.

Kassering.

Vissa skador/slitage på dina sektioner har större påverkan på hållbarheten än andra. En vajer som har en enstaka tråd som sticker ut, minskar inte kapaciteten men kan ju vara en skaderisk både för hundarna och för dig och kanske behöver bytas ut av den anledningen.

Klämskador och knäckar i vajern som dessa på bilden ovan SKA kasseras.

Tack snälla Tobias för dina svar! Nu ser vi fram emot att få testa era linor och vara med i utvecklingsarbetet!

Du som har frågor om slitage på dina linor kan skicka in bilder till Tobias för att få rådgivning!

______

Mer om beteckningar och brottslast:

Ex 1)

Vi har en vajer som har beteckningen 5 mm 6×19 FC+1

Detta betyder att denna vajern är 5 mm i diameter den har 6 st kardeler som innehåller 19 trådar som är slagna runt 1 st ”Fiber Kärna”. Totalt 114 ståltrådar

 Tillverkaren av vajern har uppgivit att vajern har en brottlast på 1465 kg för en galvaniserad lina och 1337 kg för en rostfri.

Ex 2)

Vajern har en beteckning som är 5 mm 7×19 IWRC

Denna vajern har 6 st kardeler med 19 trådar i varje som är slagna runt en stålkärna som också denna har 19 trådar. Totalt 133 ståltrådar.

Brottlasten på denna vajern av samma fabrikör är 1605 kg för en galvaniserad och 1469 kg för en rostfri.

Vi ser är nu att två vajrar med samma tjocklekar har två helt olika brottlaster (MBL)

Nu lägger vi till faktorn att den 114 trådiga vajern i ex 1) måste ha grövre stål på varje enskild tråd för att komma upp i samma diameter som den med 133 trådar. Grövre trådar bidrar till att vajern inte är lika följsam och den har då har lättare för att få knäckar och utmattningar än den 133 trådiga.

En syrafast eller rostfri behandling bidrar både till försvagning och till en mindre följsam stållina.

Team Yabasta 2017/18

En ny säsong är påbörjad och vi hoppas på många sådana här härliga dagar! Bilden är tagen på Viggesjön utanför Sundsvall.

Nu har kalendern slagit över till juli och det betyder att en ny säsong är igång! Det är på sin plats att presentera oss alla som kommer att ingå i Team Yabasta det kommande året. Det blir en spännande säsong med rekordmånga hundar i träning och även någonting helt nytt – vi får sällskap av Catti och hennes två pälsklingar Benny och Danny som ska leva och träna med oss under hela året. Ett spännande steg mot att tillsammans kunna öka både volym och kvaliteten på träningen. Varmt välkomna till teamet!

Det kommer att vara nio hundar som går i full träning under säsongen och det är även dessa som kommer att gå i tävlingsspannet under året. Utöver de så kommer ytterligare fyra hundar vara med i träningen utifrån sina egna förutsättningar, för att bygga upp en bra grund för kommande säsonger. Jag tycker det är viktigt att våga lägga tid och fokus på hundarna, var och en, såhär tidigt på året. På så sätt kan alla få utvecklas i den riktning och takt som passar dem allra bäst innan det är dags att sätta ihop pusselbitarna inför tävlingarna. Så; nu är det dags. Här kommer Team Yabasta 2017/18!

Se(POLAR)Ch Jiepeer’s Sauron

Sauron går nu sin tredje riktiga säsong i teamet. Han är en härlig fartdrivare och duktig kommandohund men har också sina busiga påhitt emellanåt när det ”snurrar i skallen”. I fjol stannade han plötsligt mitt i en tävling – för att rulla sig! Men han kompenserar fartmässigt och vi tog med oss guldmedaljen hem. Sauron blir i år läromästare för de yngre hundarna på tävling. Han är lätt att ha att göra med och säker på sig själv i spåren. Sauron är så pass färdig som draghund, att hans fokus för året blir att lära vidare sina kunskaper och se till att vi har duglig fart och ordning på spannet.

Yabasta Accelerating Archon by Yzma, ”Wings”

Wings ägs av kennel Snowzillas men är inlånad för träning och tävling i teamet denna säsong. Hon är ovanligt rutinerad för sin ålder och kommer vara en av nyckelhundarna i led under säsongen. Wings har en stor fartkapacitet och fokus under året ligger främst på att ge henne mer erfarenhet och bygga den kroppsmassa hon behöver för att kunna hålla farten under en längre tid.

Husky Heroes Gantu och Nitro

Gantu kommer nu tillbaka efter att ha missat hela förra tävlingssäsongen. Han är en mycket viktig hund i teamet som huvudledare när det kommer till knivigare situationer. Det finns ingenting som kan störa Gantu i arbetet och han är mycket styrbar både på och utanför spår. Fokus för året ligger på att ge honom mer erfarenhet och ge honom större utmaningar för att låta honom utvecklas vidare som ledarhund. Det är också högt prioriterat att han får bygga upp hull och muskler så han får en stabil kropp att jobba med i vinter såväl som  kommande säsonger.

Nitro är ny sedan i vintras och har ännu inte tävlat någonting. Hon är en oerhört intensiv tik med ett väldigt tryck i steget och stor potential. Nitro har varit ganska sen i utvecklingen så just nu ligger fokus på att bygga upp hennes kropp ordentligt. Det är viktigt att hennes fysik är tålig då hon hela tiden maximerar sin kraft. Nitro kommer att ha sin första riktiga säsong i teamet och därför är målet att hon ska få mer erfarenhet både av tävling och rutinerna runt omkring.

Se(POLAR)Ch Nävertassen Pila Yla

Pila är teamets absolut mest rutinerade hund. Hon har gått som ledarhund lika länge som Team Yabasta har funnits. I år gör hon sin sista officiella säsong i teamet innan hon blir en aktiv och glad pensionär. Pila har ett stort ansvar att fylla i årets mycket unga team. Hon kommer att få fortsätta lära upp de unga hundarna så de kan börja ta sina första steg till att bli nya ledare.

Se(POLAR)Ch Vintervisa’s Folke Vårregn

Folke är numera en rutinerad och mogen hund som fyller en viktig roll i flocklivet hos Yabasta. Han har alltid varit en nyckelhund i wheel, där hans krafter kommer till sin fulla rätt. Där kommer han att fortsätta göra sitt jobb även under kommande säsong. Folke har ett viktigt uppdrag att fostra de unga och vilda hundarna i spannet, då han är stabil och bestämd i starter och i arbete. På grund av Folkes förlorade öga, och osäkra framtid för det andra ögat, får vi ta en dag i sänder när det kommer till tävlandet. Om reglerna tillåter, kommer Folke att vara en given hund på säsongens längre lopp men han får stå som reserv på de kortare och snabba loppen för att skona hans ganska tunga kropp.

Se(POLAR)Ch Indian Tribe Husky’s Galena, ”Galen”

Galen, ja hon är ju vad hon heter. En påhittig, lite lat och alldeles, alldeles underbar hund i flock och spann. Galen fyller en funktion som jag inte förstår mig på. Hon är inte en sådan där superhund men på något märkligt sätt så finns hon alltid där och gör det hon ska när det verkligen gäller. Hon är tålmodig och har alltid krafter kvar (kanske för att hon just är lite lat) så hon har räddat hem oss många gånger när vi har tagit oss lite vatten över huvudet energimässigt. Galen kommer alltid att vara galen och hennes roll är just precis att vara den hon är; glädjespridaren och räddaren i nöden.

Yabasta Accelerating Kite by Yzma

Kite har gått en säsong i teamet och hunnit prova på både ordentlig träning och tävling. Under den kommande säsongen ska hon få utvecklas vidare genom att fortsätta bygga goda erfarenheter och få några nya utmaningar som ledarhund. Hon kommer att vara en av nyckelhundarna i tävlingsspannet då hon både går fort och rätt, en ganska sällsam kombination av egenskaper i Team Yabasta. 😉 Om Kite gör bra ifrån sig även under denna säsong kommer hon att vara aktuell för avel i framtiden.

Yabasta Accelerating Aviar by Yzma

Aviar fick en bitskada förra sommaren och har varit borta en stor del av träningen och tävlingarna under sin första säsong för att säkra en full läkning. Den kommande säsongen blir hennes första riktiga säsong. Aviar är välbyggd och har en bra grund att stå på så hon går in i full träning med en gång. Hon är en mycket lyhörd och ambitiös hund så fokus kommer ligga på att utveckla hennes egenskaper och erfarenheter som ledarhund.

Team Amarox Turbo

Turbo ska nu gå sin första säsong i teamet. Han är väldigt smart och lyhörd men kommer att behöva mycket tid och träning för att växa in i sin kropp. För Turbo ligger fokus på att få rutin och jobba regelbundet för en stabil fysik. Han har en kropp som är byggd för fart men är inte redo varken fysiskt eller mentalt för att gå i full träning ännu. Den här säsongen blir en uppbyggnadsperiod för Turbo så han är redo att börja tävla när det är dags för nästa säsong.

Team Israelsson Seppalas Dolly

Dolly kommer att vara ett år gammal under sin första säsong. Hon har mognat tidigt och är väldigt balanserad i kroppen men är inte färdigvuxen än på länge. För Dolly blir den här säsongen en inlärningsperiod när hon får börja arbeta regelbundet och vänja sig vid alla rutiner runtomkring träning och tävling. Dolly kommer möjligen att gå någon enstaka tävling sent på säsongen, främst för att få erfarenhet, men hennes första riktiga tävlingsår blir nästa säsong.

Benny

Benny har alltid haft ett ”eget driv” och hög arbetsmoral dels kanske för att han arbetat med drag som ensamhund. Den kommande säsongen får han utvecklas att jobba i spann med samarbete med fler hundar, och därmed träna mer uthållighet i längre distanser.

Lazy Lupus Flying Energy Of Hunter, ”Danny”

Danny är ännu under upplärning och behöver träna upp sin grundfysik och uthållighet. Han har potential att utvecklas den här säsongen då han fokuserar bättre i arbete tillsammans med fler hundar. Det ska bli spännande att se honom utvecklas som draghund tillsammans med teamet under en hel säsong!

Catti med Danny och Benny

Catti: Jag är väldigt nyfiken att känna efter om jag kan utvecklas inom sporten och detta blir en perfekt inkörsport. Den här säsongen ger mig möjligheten att utvecklas som draghundsförare med spann och även träna längre distanser och släde då jag mestadels kört barmark tidigare. Jag vill också fokusera på att lära mig mer om näring och utfodring i samband med hårdare träning, att bli duktig på att hitta och se rätt balans hos hundarna.

Marlene med Galen, Nitro och Folke

Marlene: Jag tänker att det är viktigt att även se människorna som en del av Team Yabasta. Min erfarenhet är, när vi väl står där på startlinjen, att det oftast är jag själv som är den svagaste länken i teamet. Jag börjar bli rutinerad både i träning och tävling men det finns ett par saker som tar musten ur mig emellanåt. Dels så tappar jag lät mat- och sömnrutiner när jag är i uppladdningsfas inför någonting viktigt – kanske just då jag behöver mat och sömn som allra mest. Dels så kan jag tappa fokus och köra fast när någonting inte går som planerat, istället för att ladda om och skaffa ett nytt fokus. Dessa två saker blir mina mål att utvecklas inom under den kommande säsongen.

Rena julafton

Det kom ett paket i posten igår, en present från Wolfvens hunderi! Vi var deras trogna fan och följare – och så småningom även sponsor – när de genomförde Polardistans i vintras. Att vi skulle få en present för det, kom som en stor och glad överraskning! Gissa om hundarna blev förtjusta?

Gantu vaktar noggrant på sin favoritleksak, den stora orangea.

Lyckades du stjäla Gantus leksak, Turbo?

Killarna verkar ha hittat sin favorit. Nu har Folke tagit den. Kanske den första leksaken som han inte kan tugga sönder.

Mums, Pila, gillade du den gröna leksaken bäst?

Galen tyckte också att den gröna var roligast.

Kinoo bryr sig inte om leksaker längre. Det verkar finnas viktigare saker att göra. Spana ut över trädgården, till exempel.

Men vart tog Dolly vägen? Vad kan tänkas vara roligare än leksakerna? Dolly, du får inte ta sönder stängslet!

Nämen titta.. En liten kaninunge har gömt sig precis utanför stängslet! Den är helt oskadd och kan skutta iväg i skogen med lite hjälp.

Nu kan Dolly leka med leksakerna igen. Alla på en gång, förstås.

Språk och lugnande signaler i en flock

I lek och vardagsliv, bygger hundarna upp starka och trygga relationer till varandra.

Jag har tidigare berättat lite om mina grundtankar om att ha hundar i flock. Det är lätt att skriva om vänskap och relationer i flocken, men hur vet man egentligen vad hundarna känner? Det kan vara svårt att förklara konkret, även för de duktigaste. Ibland kallas det för att ”läsa hund” och en del säger att en människa kan ha ”hand med hundar”. Att veta vad hundar känner, är nog oftast baserat på våra instinkter och erfarenheter av hundar. Men förklaringen kanske är enklare än vi tror?

Hundar har ett fantastiskt repertoar när de kommunicerar med varandra. Det finns böcker om detta, men går också att lära sig på egen hand för den som tycker om att studera sin hund och lägga ihop ett plus ett. För även om hundarna är individer, med olika tålighet för stress och olika sätt att agera i sina relationer – så har de ändå i grund och botten samma språk.

”Lugna dig, matte!”, säger Nitro när hon slickar sig om munnen.

I huskyflocken så handlar den vardagliga kommunikationen nästan alltid om att visa respekt för varandra och att skapa harmoni. Huskies är väldigt tacksamma på så sätt. De väljer nästan alltid den fredliga vägen, även i situationer som kan vara konfliktfyllda. Just att slicka sig om munnen, är någonting som jag ser väldigt ofta. Hundarna använder det både gentemot varandra och gentemot mig. Det verkar oftast vara i situationer som skulle kunna bli lite spända. Ett exempel är när Pila leker med Boxerbollen och i sin iver råkar boxa Nitro. Snabbt backar hon, vinklar ut öronen och slickar sig om munnen. Signalerna talar om för Nitro att Pila inte hade några onda avsikter med boxningen. Nitro svarar genom att dra på mungiporna, lägga tyngden bakåt och också kisa med ögonen. Ursäkten är godtagen. Två vuxna tikar har slutit fred.

”Förlåt, jag menade inte att boxa dig!” säger Pila när hon backar, vinklar ut öronen och slickar sig om munnen.

Motsatsen till det här vänliga beteendet, är tydligt. En hund som lutar sig framåt, stirrar med stora öppna ögon och har en spänd mun, kanske till och med rynkad näsa – ja, då vet vi nog alla vad det betyder. Att snart smäller det.

Jag ser väldigt sällan att någon hävdar sig i flocken. Det förekommer osäkerhet mellan vissa av hundarna men de undviker i varje mån en konflikt, genom just dessa ovanstående signaler. Däremot kan jag se respekt mellan vissa av hundarna. Det verkar vara åldersbaserat i mångt och mycket. De av hundarna som är yngst, går med stor iver och engagemang in för att visa respekt för de äldre. Turbo är kanske det tydligaste exemplet just nu. Han börjar bli könsmogen och är väldigt ivrig att visa de andra hanarna respekt. Han söker aktivt upp dem, hukar sig, slickar dem om munnen. Han viker bak sina öron, gör sig liten och söker deras uppmärksamhet, nästan som en valp.

Turbo vill vara nära Folke, nästan trycker sig intill honom medan han visar sig liten och vänlig. 

Medan Folke vänder bort huvudet och visar tålamod med Turbos iver, blir Sauron märkbart mer irriterad. Han gäspar för att lugna Turbo, blundar men rynkar näsan lätt och gurglar lite irriterat i strupen. Om han blev riktigt irriterad skulle han troligen höja rösten och kanske lägga en tass på Turbo, som omedelbart skulle lägga sig på rygg och bli stilla. Med detta säger Sauron att han vill bli lämnad ifred.

Sauron har inte samma tålamod som två år äldre Folke.

Hundarna visar kärlek och respekt på detta sätt även för oss människor. Tänk på när du kommer hem till din pälskling? De lägger tyngden på bakkroppen, viftar på en sänkt svans, kisar med ögonen, lägger öronen bakåt och vill slicka dig i ansiktet. Precis samma signaler som Turbo när han vill visa sin beundran och respekt för de äldre killarna. Om du besväras av din hunds iver, kan du ta efter Folke och Sauron och vända dig åt sidan, gäspa, kisa med ögonen. Dra på mungiporna eller kanske, om du vill lugna dem mer bestämt, gapa stort och vänligt medan du ger ifrån dig ett djupt, lugnt, morrande ljud. Signalkänsliga hundar som huskies, svarar ofta väldigt fint på detta. I det här inlägget visar jag hur jag använder lugnande signaler på Nitro. Jag använder ordet ”aj” på samma sätt som Sauron har sin djupa gurgling.

”Jag blir så glad när jag ser dig” säger Nitro när hon fäller bak öronen, kisar med ögonen och pratar glatt med vänlig mun. Ser ni hur lugn hennes blick är?

Genom att läsa hundarna på det här sättet, kan jag lära känna deras relationer sinsemellan. Jag kan se hur de upplever varandra, vilka de är vänner med och vilka som de känner sig mer osäkra med. På så sätt kan jag också anpassa vardagen på ett sådant sätt så att förtroende byggs. Det kommer att komma en dag när Turbo går fram till Folke med styltiga steg och höjd svans, spänd blick och framåtriktade öron. Från den dagen vet jag att de kommer vara vuxna hanar vars relation jag till viss del är ansvarig för. Jag kommer att få se till så inte konflikter skapas, till exempel med tuggben eller mat, och istället skapa situationer där de bygger ett långsiktigt förtroende mellan varandra. Så som Nitro och Pila, de två vuxna tikarna som inte fjäskar för varandra – men visar varandra ömsesidig respekt.

Löpband inlärning – tio pass senare

Såhär ser det ut nu, när Wings har gått tio pass på löpbandet! Hon är nu uppe tjugo minuter per pass och har börjat gå ömsom med manchetter, ömsom med klövjeväskor. Hon slappnar också av, sänker huvudet och jobbar ordentlig med hela kroppen. 🙂

Midsommartider

Klematisens första blomma har slagit ut lagom till midsommar.

Turbo och Dolly har oändlig energi för lek. Aviar verkar mindre road 🙂

Spirean skapar en djungel som hundarna älskar att springa genom varje sommar.

Turbo, Sauron och Wings svalkar sig i vattenbaljan.

Sauron är, tillsammans med Galen, den hund i flocken som gillar vatten allra mest!

Jordgubbarna börjar komma!

I år försöker jag rädda humlen med ett pallkrage-staket. Hundarna älskar de söta knopparna..

..och en enda kvist har lyckats ta sig upp! Det är en fler än tidigare år 🙂

Folke, alls vår glädjespridare!

Galen är hopplös att fotografera med sina ständiga påhitt 🙂

Här växer den mycket sällsynta Sibiriska Ullklädda Trädgårdsrosen.

Kanske det är Pila som har gett rosen sitt namn. Hon har själv knappt någon ull kvar alls nu.

Jasminbusken står i full blom och doftar ljuvligt!

Kinoo, Gantu och Nitro sysselsätter sig med den mycket populära Boxerbollen!

Coreträning intervaller – den gosiga vägen

Det behöver faktiskt inte alltid vara så seriöst, hundträningen. Många gånger går det att baka in individuell träning i vanliga vardagslivet. Gantu behöver bygga upp sin rygg. Istället för att krångla med träningsplaneringar och dagboksföring så ser vi till att gosa lite extra varje dag. Det blir en rolig stund för oss båda och samtidigt får Gantu sin lilla extra träning! Jag gillar att ha det här förhållningssättet till träningen. När det blir en självklar del av den vardagliga tiden med hundarna. Jodå, jag gillar också att träna strukturerat och dokumentera det. Men allt har sin tjusning! 🙂

Sommarlov

Sauron i full färd att fälla sin ulliga päls.

Under maj och juni är det sommarlov här hemma. Hundarna behöver ett rejält uppehåll från dragträningen och den ganska monotona belastning som den innebär. Jag behöver också ett uppehåll. En lite mindre inrutad tillvaro med möjligheten att pyssla och göra vadhelst som faller mig in. Kort sagt; vi njuter alla av vårt sommarlov!

Hundarna spenderar dagarna i trädgården där de leker och hittar på hyss av alla de slag. I början av vilan är leken ganska enkel och går i korta omgångar, medan nu när vi närmar oss två månader av uppehåll så har leken ökat avsevärt i intensitet. Medan bilderna av sommarlata huskies visas i flödet på de digitala medierna så ser jag motsatta effekten här hemma. Hundarna börjar vara dynamit igen.

Efter vårens parasitutbrott har ett extra fokus naturligtvis legat på återhämtning. Hundarna behöver få gå upp i vikt och matsmältningen kräver tid för att komma i balans. De senaste veckorna har det äntligen börjat bli riktigt stabilt läge och jag har kunnat släppa lite av de extra säkerhetsrutinerna jag har haft i år. Det har varit några mentalt viktiga steg för min egen del, för att nu blicka framåt och gå vidare. Nu har också min egen återhämtning inletts på riktigt, då jag kan släppa en stor del av oron som har präglat vardagen sedan början av året.

Som vanligt är sommaren en tid för tankar. Vad har vi lärt oss av året som har varit? Vad ska vi hitta på nästa säsong? Jag samlar nya kunskaper och låter de vara högst närvarande i utformningen av ett nytt träningsschema. När träningen sätter igång är det skönt att kunna luta sig tillbaka mot en plan och kunna fokusera på nuet, dag för dag, utan att tappa riktning. Målet för året är givet, och har varit så sedan SM i vintras när jag frågade Trond Hansen hur mycket hans hundar hade tränat. Han hade då precis kört på den tid som har varit min måltid de senaste åren; fyra mil på 1.45. Hans hundar hade gått mer än dubbelt så mycket än mina hade den dagen. Den säsongen hade vi ägnat åt att hitta kvalitativ träning och jag menar att vi lyckades med det. Nästa år, ja, då ska vi bara träna mer.

Kit bor nu hos Raxeira’s. Foto: Nicole Fhors

Det finns även andra saker som kretsar i huvudet. Hur ser spannet ut nästa år? Maj och juni är de månader som öppnar för att ta in nya hundar i spannet. Men även att fundera på att släppa hundar.. Under maj flyttar Kit till Raxeira’s och det visar sig vara en fullträff. Visst så ser jag många annonser om omplaceringar just den här tiden på året, men själv skulle jag aldrig kunna annonsera ut en hund. För mig är det givet, ofta under flera års tid, vart en hund ska hamna om den får nya behov. Kit har alltid varit ämnad att hamna hos Nicole och Raxeira-flocken.

Som ny förstärkning kommer erbjudandet om att låna in Yabasta-hunden Wings under en säsong. Wings, unghundarna Dolly och Turbo och ganska nya Nitro ägnar sommarlovet åt att vänja sig vid träning på löpbandet så de är på jämn nivå med de andra i flocken när träningen ska sätta igång igen.

En annan sak som jag har klurat på, är framtiden om två år. Om tre år. Om fyra år. Ett hundspann behöver tillökning med två års varsel varje gång, så det är bra att ha god framförhållning. Nu har jag förmånen att ha ett ungt spann som kommer att gå länge. Det är ingen brådska att ta in fler hundar i flocken. Jag läser massor i gamla tidningar. Om avel, om enastående hundar, om resultat. Jag kikar på intressanta hanar. Väger för- och nackdelar. Men om vi klarar oss från missöden de närmaste åren så behöver jag inte skaffa valpar förrän i början av 2019. Det är skönt att ha en så god marginal.

Det nya foderrummet har varit ett av sommarens projekt.

En av de bästa sakerna med sommaren är pysslandet. När kreativiteten får flöda. Det finns alltid någon klurighet som behöver funderas över. Hur gör jag så taken på kojorna blir så täta och isolerande som möjligt, men samtidigt är lätta att lyfta? Hur kan jag mata hundarna på ett enkelt och rent sätt? Var vill de helst ligga och vila, var och en? Vad behöver de för stimulans och aktivering medan jag är på jobbet? Medan hundarna busar i trädgården, går skruvdragaren varm 🙂

Nu börjar vi närma oss slutet av sommarlovet. Hundarna verkar laddade och jag har börjat dra djupa suckar av längtan när jag känner den svala fuktiga luften om morgnarna. Nästa vecka tjuvstartar vi träningen med några korta simpass. Det är tydligt att hundarna är redo. För när det börjar vara dynamit i hundgårdarna, då är det äntligen dags att sätta startskottet för en ny säsong.