Pappa

Bilden är lånad av, och länkad till, Norrbottenskuriren!

Pappa är en förebild för mig på många sätt. Inte minst för att han alltid fostrat oss fyra döttrar som människor, inte som tjejer. Vi har många gånger fått vara med och göra sådant som vilken son som helst skulle få göra. Min ådra av äventyr, bygg och renovering kommer definitivt från honom.

För några år sedan bestämde vi, döttrarna, oss för att han skulle få göra någonting han alltid drömt om. Inte bara för att det är en upplevelse att få göra någonting sådant. Men också för att han (precis som jag) är en riktig arbetsnarkoman. Vi ville visa honom någonting annat. Det fungerade. Med råge.

Förra veckan var Norrbottenskuriren ute hos pappa och gjorde ett reportage. Jag blir så präktigt stolt över honom och så glad att han har funnit ett så brinnande intresse! När jag läser texten förstår jag vart jag fått livsnjutandet ifrån. Hans citat kunde lika gärna varit mina egna, om än att jag upplever allt från marken – med ett gäng lurviga framför mig…

 

Bomb

image

Det känns som att kroppen skriker efter näring och vila, så det är bara att lyda. Standardkvällsmaten kvarg kryddas med extra bär och nötter. Det ska bli skönt att krypa till kojs alldeles strax…

Finaste

Min finaste pärla, jag saknar dig så oändligt! Jag saknar hur du brukar tvätta mitt ansikte från salta tårar, hur noggrann du är – varenda skrymsle ska vara rent och torrt. Jag saknar hur du ville ligga sked när du hade ont i ryggen. Jag saknar att alltid behöva stänga ytterdörren för att du själv öppnade och gick in eller ut. Jag saknar dina mjuka öron. Jag saknar att komma hem och hitta dig ståendes på köksbordet med smörgås i munnen. Jag saknar att behöva tjata på dig varje morgon för att du inte ville gå in. Jag saknar hur paralyserad du blev varenda gång jag tog på sockar inför dragträningarna. Jag saknar att behöva släpa hem dig sista halva kilometern för att du ville vara ute på ännu längre promenader. Jag saknar din tjocka härliga päls på halsen, där jag kunde borra in mina fingrar djupt och klia dig. Jag saknar din propellersvans när jag kommer hem från jobbet. Jag saknar att behöva tvärnita spannet för att du plötsligt bestämmer dig för att du vill rulla dig. Jag saknar din galna blick när jag tar fram en korvbit. Jag saknar att andas din varma mjuka doft…..

Kvarg-korg

Issen får resterna av min kvälls-kvarg och tycker givetvis det är väldigt mumsigt. Jag fortsätter kolla på teve och så plötsligt skymtar jag någonting konstigt i ögonvrån. Jämte mig ligger Issen helt still och kollar också på teve. Kvarg-burken är urslickad men har liksom på något sätt stannat kvar på nosen! Hela Issens mun är inne i burken. Det blir lite som en kvarg-munkorg. Han verkar inte särskilt bekymrad alls, heller. Bara ligger där och vill bli klappad. Lilla tokgubben!! Han vet då hur han ska få matte att skratta :D

Miljöträning

image

Idag får Pila följa med på agilitytävling. Det är miljöträning på hög nivå. Många hundar, ljud och dofter! Men hon sköter sig exemplariskt och studerar allt med nyfikenhet!

Ett steg i taget

image

Jag är bortskämd med att njuta av de flesta små enkla saker i livet. För mig är sorg sällan påtaglig, men jag märker av dens bieffekter. Istället för att njuta av nuet, blir sinnet som lite bedövat.. Fåglarna sjunger, syrenen blommar, solen värmer. Jag känner allt det. Men vanligtvis finns där även en förmåga att njuta av allt vackert. Nu är där istället en slags mental dimma.

Trots det, söker jag ändå naturen. Den molokna känslan måste få finnas där, med samma rätt som alla andra känslor. Och eftersom alla andra känslor är som mest närvarande i naturen, är det nog bästa sättet att hantera även en sorg och en saknad.

Förr i tiden var jag rädd för sorgen. Den skrämde mig, då den är så okontrollerbar och kan vara så stark. Numera är sorgen min vän. När jag började släppa fram den, insåg jag att den både tröstar och läker sår. Och inte bara det. Den gör det utan att jag behöver göra någonting alls, mer än att acceptera den.

Så nu går jag omkring, lite moloken, i skogen. Tankarna flyger fritt och det är skönt. Lite moloken nu, men snart ska jag börja njuta igen.