Pappa är en förebild för mig på många sätt. Inte minst för att han alltid fostrat oss fyra döttrar som människor, inte som tjejer. Vi har många gånger fått vara med och göra sådant som vilken son som helst skulle få göra. Min ådra av äventyr, bygg och renovering kommer definitivt från honom.
För några år sedan bestämde vi, döttrarna, oss för att han skulle få göra någonting han alltid drömt om. Inte bara för att det är en upplevelse att få göra någonting sådant. Men också för att han (precis som jag) är en riktig arbetsnarkoman. Vi ville visa honom någonting annat. Det fungerade. Med råge.
Förra veckan var Norrbottenskuriren ute hos pappa och gjorde ett reportage. Jag blir så präktigt stolt över honom och så glad att han har funnit ett så brinnande intresse! När jag läser texten förstår jag vart jag fått livsnjutandet ifrån. Hans citat kunde lika gärna varit mina egna, om än att jag upplever allt från marken – med ett gäng lurviga framför mig…





